Connect with us

Hi, what are you looking for?

Krönikor

Krönika: ”Vi håller på det vackraste laget i världen”

”Vi är inte särskilt många. Men vi är starka, och står där, varje match, varje dag. Rakryggade.”
Mauri Hermundsson ger i en ny krönika sin syn på SSK-fansens storhet.

”Vi är inte särskilt många. Men vi är starka, och står där, varje match, varje dag. Rakryggade.”<br> Mauri Hermundsson ger i en ny krönika sin syn på SSK-fansens storhet.

Örebro. Behrn Arena. 29 december 2012.

SSK leder, 0-1 står det på jumbotronen. Tredje perioden har varit en enda lång nervös inandning, men SSK har stått emot.

Men så, plötsligt brölar hesa Fredrik och förkunnar att det är dags för powerbreak. Hjältarna med S:et på bröstet och mjölksyran susande i kroppen, kravlar sig stönande mot båset för att läka såren och få tillbaka andan. Det är en svettig men genuin verklighet.

Annat är det i Örebroklacken. Här varvas  mjukisbyxor och flaggor med Gott & Blandat-påsar, läsk och och fettigt chips i mängder. Nästan alla bär en rödvit matchtröja med vilken de snyggt smälter in i mängden, samtidigt som de monotont klappar händerna. Blickarna är fästa på jumbotronen, där budskapet ”clap your hands!” basuneras ut.

Ekonomiansvarige i Örebro njuter. Supportrarna, eller kunderna, kalla dem vad ni vill, gör laget till en väldigt vinstdrivande organisation.

Men är det en genuin miljö, där på hemmastå i Örebro? Jag tvivlar.

Tillbaka till SSK-båset.

Spelarna sitter fortfarande på rad, med huvudena på båskanten och kippar efter andan. Stämningen i arenan är i övrigt ganska lugn, med undantag för musiken från högtalarna och det taktfasta klappandet från hemmaklacken.

Men så, från ingenstans, fylls plötsligt arenan av ett nytt ljud. Det kommer från bortastå, och låter ”JA, JA!”

Plötsligt hörs inte musiken som nyss var så påtaglig. Plötsligt är det inte längre någon som hör trumman och klappandet från hemmaklacken. Det tynar bort och blir bara små, knappt ohörbara oljud i jämförelse med orden, sången som bombar ut från bortaklacken, från SSK-supportrarna.

Blickarna från spelarbåsen vänds också bort, för att lokalisera ljudet som numera fyller arenan. Några av SSK-spelarna rycks med i sången och dunkar klubborna på sargen i takt med ”Telge Kebab, JA, JA!”.

Jag ryste, och förmodligen många med mig. Det kändes så fruktansvärt genuint.

Kvällen i Örebro slutade lyckligt. Kraften som spelarna samlat upp under powerbreaket räckte till seger och tre poäng.

SSK-fansen, som upplevt så mycket motgångar genom alla år, förtjänade segern, och egentligen väldigt mycket mer. Men just denna kväll i december räckte dessa tre poäng väldigt, väldigt bra.

När man får uppleva motgång efter motgång, då blir varje liten framgång värd så mycket mer. Då kan man ta vara på och njuta av det lilla man får, se det fina i det – och påminnas om det vi alla glömmer bort så lätt – tacksamhet.

Det går liksom inte att jämföra med Färjestadsupportrarna som uppgivet stod och grät efter att ha åkt ut i semifinalen mot Luleå.

De vet inte vad motgång är. Säsong efter säsong upplever de det hundratusentals supportrar drömmer om hela tiden – spelare i värdsklass, segrar och slutspel.

Att inte bli svenska mästare är ett misslyckande i Karlstad. Och visst, det är imponerande. Men samtidigt har FBK-fansen aldrig fått uppleva riktig motgång, vilket gör dem till väldigt många, men knappast speciellt starka.

Tvärtom är det i vårat fall, skulle jag säga.

Vi är inte särskilt många. Men vi är starka, och står där, varje match, varje dag. Rakryggade.

Vi har inte fått uppleva mycket framgång, säger vi ofta. Lite för ofta, tycker jag. För trots att vi sällan får uppleva superstjärnor, snygga mål och slutspel, så lever vi med den största ynnesten som en supporter kan göra.

Vi håller på det vackraste laget i världen. SSK.

Det gör varje liten motgång värd all investerad tid och kärlek, för vi vet, att det snart blir bättre. Snart kommer den framgång som vi investerat i under så lång tid. Det är den längtan, på just den framgången, som gör att man med glädje fortsätter resan mot framtiden och nästa säsong tillsammans med alla SSK:are.

Kärlek till er.

7 kommentarer

7 kommentarer

  1. Profilbild

    Staffan

    27 april, 2013 at 3:34 e m

    Bra skrivet. Synd bara att vissa personer som ”The Karlssons” , ”Poppen Burlin” och ”esseskåare” på SSK:s forum gör allt för att splittra oss och föreningen.

    Mycket prat om agenda från dessa skojare. Undra vad deras sanna agenda är..

    • Profilbild

      jörgen

      29 april, 2013 at 12:37 f m

      Kan inte göra annat än å hålla med. de otrevliga persoerna är en skam för klubben.

      • Profilbild

        Stone

        29 april, 2013 at 12:12 e m

        Jag älskar SSK.

  2. Profilbild

    Marre

    27 april, 2013 at 8:41 e m

    Väl skrivet!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Läs också:

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

SSK-siffror

Många supportrar hoppas på en comeback i SSK för Tom Wandell – medan andra menar att det vore bättre att titta på andra centeralternativ....

SSK-siffror

SSK byter tränare. Och det är ironiskt att den ansvarige för det som har varit SSK:s största styrka de senaste två säsongerna får lämna...

Facebook

Senaste nytt

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

Nyheter

Jacob Dahlström kanske inte är lagets mest flashiga spelare. Men hans popularitet bland lagkamraterna är tydlig.

Analys

Uppdragsports Andreas Häggström går igenom turerna rörande Dennis Bozic och undrar försiktigt: Blir 30-åringen verkligen kvar som tränare?

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Nyheter

Lucas Carlsson behövde en nytändning i ny miljö. Och det blir i AIK.