Connect with us

Hi, what are you looking for?

Gästkrönika

”Låt oss hoppas att SSK:s 90:e säsong blir en att minnas”

Fredrik Andersson är gästkrönikör på Uppdragsport.se. Med lite mer än en vecka kvar till seriestart ger han sig i kast med att analysera laget inför vad som komma skall. ”David Pastrnak har en aspekt i sitt spel som William Nylander än så länge i mångt och mycket saknar”.

Nästan fem månader har passerat sedan den sista slutsignalen av kvalserien 2013. En kvalserie som för SSK:s del blev något av ett antiklimax. Efter en stark grundserie hade förväntningarna skruvats upp en aning och många trodde nog att SSK åtminstone var att se som en outsider till en plats i högsta serien. För mig tog det tio minuter av denna kvalserie att förstå att det skulle stanna vid just förhoppningar. Sällan har jag upplevt en period av ishockey som så tydligt talande för de båda lagens framtida öde. SSK föll. Leksand vann på knockout och red på vågen ända in i mål. SSK låg kvar på mattan och reste sig aldrig.

Allt detta är historia nu och som tur är kommer det alltid en ny säsong. Nya förutsättningar.
Nya förväntningar. Nya förhoppningar. I samma sekund som en säsong tar slut tar nästa vid. Månader av spekulationer, signaturer på kontrakt, uteblivna signaturer på kontrakt och ännu mer spekulationer. Många kallar den för löjliga säsongen och följer man med i rapporteringen så här års är det inte svårt att förstå varför.

Vad har då hänt runt SSK under årets löjliga säsong och vad kan vi förvänta oss av den upplaga som tagit form under våren och sommaren?

Just detta hade jag tänkt att ge min syn på här.

Tre personer har dominerat SSK:s mediautrymme under den här perioden. Anders Sörensen och far och son Nylander. Turerna kring familjen Nylander kräver egentligen en separat krönika och i ärlighetens namn känns det ganska uttjatat nu. Jag avstår att tjata vidare i ämnet.

Den assisterande tränaren Anders Sörensen lockades av en förfrågan om att bli huvudansvarig i AIK men stod under kontrakt och fick se den möjligheten gå upp i rök, åtminstone för nu. Jag tror att den positiva utgången av den frågan, som verkade vara en icke-fråga för SSK hela tiden, var oerhört viktig av två anledningar. Dels för att Sörensen ger intrycket av att vara en kompetent ishockeytränare och att det hade varit knepigt att hitta en ersättare vid den tidpunkten. Dels för symbolvärdet i att man som förening fick sätta ner foten och visa på styrka och integritet trots den allsvenska statusen. Efter sätten på vilka William Nylander och Patrik Carlsson lämnat klubben inom bara ett par år var det viktigt inte bara för föreningen utan hela det kollektiva självförtroendet hos alla som följer SSK.

För mig är det självklart att man som tränare lockas av ett erbjudande från en förening från en högre division. Men också lika självklart att kontrakt gäller och att man är professionell och gör sitt yttersta för sin arbetsgivare tills dess att kontraktet upphört att gälla. Jag tar för givet att frågan är utagerad och att den inte blir en källa till några framtida problem.

Tärnarkonstellationen förblir alltså intakt. Något som knappast kan sägas om spelartruppen. En framgångsrik säsong har alltid den baksidan att de bästa spelarna drar på sig intresse från högre serier, vare sig man spelar i Hockeyallsvenskan eller i Elitserien, eller SHL som den ju sedan en tid tillbaka heter. De två solklart tyngsta förlusterna tycker jag är Andreas Hjelm och Ziga Jeglic.

På målvaktssidan förfogade SSK över seriens kanske bästa par ifjol. MoDo-lånet Anton Forsberg behövde någon månad på sig att bli senior på riktigt, men sedan tycker jag att han var Hockeyallsvenskans bästa målvakt. Sebastian Idoff har haft en uppåtgående kurva sedan han kom till SSK och jag ser ingen anledning till att den utvecklingen ska avstanna denna säsong, snarare tvärtom. Anton Forsberg är tillbaka i MoDo och ska försöka etablera sig i där. In kommer istället ett annat lån. Niklas Lundström från AIK har precis som Anton Forsberg representerat Sverige i junior-VM och är, precis som Anton var ifjol, förstaårssenior. Ytterligare en likhet är att de båda är storväxta målvakter som är duktiga på att utnyttja storleken i sitt spel. Lundström kommer dock med lite mer erfarenhet av seniorhockey vilket kanske kan vara ett plus till dennes fördel i en jämförelse mellan de två. Hursomhelst ser jag ingen anledning till att SSK ska ha ett sämre målvaktspar än ifjol.

På backsidan har, utöver korttidslån och lock out-spelare, tre spelare försvunnit. Tre förluster främst för det offensiva spelet i mina ögon. Andreas Hjelm, nu i Luleå, var oerhört viktig för SSK:s offensiv förra säsongen och inte minst spelet i numerärt överläge. En av Hockeyallsvenskans absolut bästa backar. Extremt svår att ersätta såklart. Emil Djuse fortsätter karriären i Frölunda och Viktor Lööv i MoDo. Två unga spelare som man kanske saknar mest på grund av vilka spelare de kunde ha utvecklats till under en ytterligare säsong i SSK. Min bestämda åsikt är att de båda hade mått bra av att stanna kvar ett år till med förmodat större roller än de nu får i sina respektive klubbar. Kvar finns, en ifjol trögstartad Johan Jonsson, en ett år äldre och visare Robin Press, agitatorn Mike Bergin och den nu skadefrie Fredrik Sonntag. Som ersättare till de som lämnat har man plockat in idel importer från utlandet, bortsett från Adam Hansen som man har lyft upp från J20. Tomas Bokros från Slovakien, Jake Marto från ECHL och Aleksander Rindal från Norge. Jag ska villigt erkänna att jag inte har någon koll alls på dessa tre på förhand. Av det lilla jag har sett än så länge och av rapporter att döma ser det i alla fall ut som att vi kommer att se ett ganska så annorlunda backspel gentemot förra säsongen. Några fler kilon borgar för att det kan bli svårare att komma in på SSK-kassen. Något som var en liten akilleshäl förra säsongen. Även uppspelsfasen kan komma att se aningen annorlunda ut med mer direkt leverans snarare än pucktransport. Något som även sportchef Per Nygårds antytt att så kan bli fallet. Summa summarum en annorlunda backsida, men inte nödvändigtvis en sämre backsida totalt sett. Men trots allt är denna lagdel det stora frågetecknet för mig.

Bland forwards och centrar tycker jag att den tyngsta förlusten är Ziga Jeglic. Den rentav enda kännbara förlusten av de som representerade SSK hela förra säsongen. Slovenen hade en väldig utveckling och prövar nu välförtjänt lyckan i regerande finska mästarna. Michael och William Nylander bidrog med mycket offensivt under säsongens andra halva och lämnar även de ett tomrum att fylla. William kan mycket väl bli Rögles främste forwardspjäs kommande säsong. I den här lagdelen har man dock ett koppel av spelare med intressanta utvecklingskurvor. Jonas Engström hade en anmärkningsvärd utveckling under förra säsongen. En spelare som med sin fysiska styrka och höga arbetsmoral skapar rejält med oreda för motståndarna. Förlorade han en enda närkamp ifjol? Det är även omöjligt att bortse från seriens skyttekung, Damien Fleury, som tack vare ett påstått missförstånd vid kontraktsskrivningen med utebliven out-klausul som följd är kvar i laget.

Den som verkligen kan profitera på William Nylanders uttåg är jämnårige David Pastrnak. Han flåsar William i nacken när det kommer till Europas mest talangfulla 96:or men har en aspekt i sitt spel som jag tycker William än så länge i mångt och mycket saknar. Nämligen den fysiska delen av spelet. I övrigt är de båda lätta att förväxla med snarlik uppenbarelse på isen. Med William borta tror jag att möjligheterna till en betydande roll i laget ökar avsevärt och Pastrnaks försäsong lovar onekligen mycket gott. En annan spelare som kan stå inför sitt genombrott är Jacob Dahlström. Jacob har den intressanta kombinationen av fart och storlek. Vässar han till en del andra delar i sitt spel och får vara skadefri kan han bli en joker i laguppställningen. Nya kanadensarna Mario Trabucco och Jason Gregoire är här för att få fart på sina karriärer igen. Båda känns intressanta på förhand tycker jag och framförallt Gregoire har imponerat ordentligt under träningsmatchandet. Men jag har sett spelare briljera på försäsongen förr för att sedan inte leverera alls när allvaret drar igång. Trots detta vill jag nog ändå utfärda en tidig varning till kommande motståndare för just Jason Gregoire.

Ska man leta svagheter i den här lagdelen så är det första jag tänker på att man kanske inte har tillräckligt många spelare under kontrakt. Visserligen har J20-spelare som Jesper Frödén och Sebastian Bengtsson visat tecken på en del potential men eventuella skadeproblem skulle kunna bli kännbara. En annan sak som visserligen lika gärna kan bli en styrka är frågan om vem som ska ta den sista centerplatsen. Robban Carlsson eller någon av de nya kanadensarna?

Vilka förhoppningar och förväntningar kan man då ha på SSK den här säsongen? Plustecken sätter jag för kontinuitet på ledarsidan, ett starkt målvaktspar att man faktiskt fått behålla sex av de sju bästa målgörarna från ifjol. Men det finns även en del frågetecken. Den till stora delar nya backsidan är ett sådant. Ett annat är i vilken utsträckning man har lyckats ersätta Andreas Hjelms och Michael Nylanders kreativitet i Power Play. Rätar man ut framförallt de två frågetecknen tror jag att man har alla möjligheter att vara med och slåss om att tangera förra säsongens slutplacering. För att sätta in laget i ett sammanhang så är mitt utgångstips att man är med i ett kluster av fem lag som gör upp om de tre direktplatserna. Där Rögle, Malmö, Djurgården och Västerås utgör de övriga.

Snart är det dags och låt oss hoppas att SSK:s 90:e hockeysäsong blir en att minnas.

7 kommentarer

7 kommentarer

  1. Profilbild

    Uppdragsport.se

    3 september, 2013 at 8:47 f m

    Håller ni med i analysen?

  2. Profilbild

    Thomas Erik Engqvist

    3 september, 2013 at 9:55 f m

    Fredrik är en vis man, håller alltid med honom.

  3. Profilbild

    Cypher

    3 september, 2013 at 12:01 e m

    Intressant läsning!

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Läs också:

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

Analys

Uppdragsports Andreas Häggström går igenom turerna rörande Dennis Bozic och undrar försiktigt: Blir 30-åringen verkligen kvar som tränare?

Nyheter

Jacob Dahlström kanske inte är lagets mest flashiga spelare. Men hans popularitet bland lagkamraterna är tydlig.

Facebook

Senaste nytt

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

Nyheter

Jacob Dahlström kanske inte är lagets mest flashiga spelare. Men hans popularitet bland lagkamraterna är tydlig.

Analys

Uppdragsports Andreas Häggström går igenom turerna rörande Dennis Bozic och undrar försiktigt: Blir 30-åringen verkligen kvar som tränare?

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Nyheter

Lucas Carlsson behövde en nytändning i ny miljö. Och det blir i AIK.