Connect with us

Hi, what are you looking for?

Andreas Häggström

Höstdepressionen har lämnat tillfälligt återbud i SSK. Låt oss njuta av det.

Segern i Umeå blev en oväntad festinbjudan till vad som komma skall den här veckan. Faller allt på plats kan SSK slå HV71 på lördag.

SSK-fans på Hovet.
SSK-fans på Hovet.

Fick du inbjudan?

Den var poststämplad i Umeå, sent i fredags kväll, och landade i mitt medvetande i dag.

”Hoppet lever”, lyder den.

Segern borta mot Björklöven var precis vad det här laget behövde. Vad föreningen behövde. Vad supportrarna behövde. En efterlängtad kompress att lägga mot benen efter den smärtsamma sårskadan i premiärmatchen. 

Eller en stödstrumpa om man så vill.

För känslan är att det kommer att behövas många stödstrumpor i höst och vinter.

Jag blir nämligen inte klok på SSK eller Mikael Samuelssons lagbygge.

Men låt oss gå tillbaka till i våras och reda ut ett par saker:

Arga röster undrade varför vi värvade ”bottenskrap” från Väsby och Tingsryd. Tesen var att man kan inte värva spelare från dåliga lag eftersom spelarna då automatiskt inte håller måttet. Det ligger inte många timmar eller kunnande bakom en sådan slutsats. Det är en ganska ihålig och slapp tes. Det vet vi SSK:are av erfarenhet. Under alla år som bottenlag i Hockeyallsvenskan har vi samtidigt haft några av seriens bästa målskyttar och poängplockare i laget. Spelare som sedan har hamnat i bättre lag, på högre nivåer. Hur frustrerande var inte det?

Att vaska guld ur gyttja är ett framgångsrikt om än ibland chansartat recept.

Så att värva Tobias Lindberg och Colin Smith i sig var inget fel.

Att plocka in spelare som Felix Olsson och Jonathan Harju var inte heller fel.

Men det går inte att komma ifrån att det finns spelare som har varit frågetecken sedan dag ett. Jag tänker främst på Gustav Willman Borvik, Simon Norberg, Simon Andersson och Villiam Haag.

Vad var tanken där?

Tittar man på statistiken finns det spelare som sticker ut negativt. Jonathan Harju? Samtidigt som Harju har visat sig vara bra i själva matcherna sedan han kom tillbaka från sjukdom. Kanske det är omgivningen som är fel? Jag tror det. Gustav Willman Borvik? Jag vet knappt vad jag ska skriva här för jag vet ärligt talat inte vad han gör i SSK eller vad han fyller för roll. Anton Heikkinen? Han glimrar till ibland men inte tillräckligt för att ta den plats han var tänkt att ta. Tobias Lindberg? Han har hockeyn i sig, ingen kan ifrågasätta det.

Ingen tycks förstå vad Simon Norberg gör i SSK men pratar man med medspelare lyfts just Simon Norberg som en viktig spelare. Så är det. Det måste finnas rum för sådana spelare – och vi har flera av dem – men problemet är väl att vi saknar den spets som krävs för att dryga ut laget med den typen av karaktärer på just de platserna i hierarkin. Det blir lätt kaka på kaka i laguppställningen när man allra mest suktar efter en tårta.

Och ännu en gång hamnar vi i ett läge där vi förlitar oss på ett kort koppel av spelare för att vinna matcher.

Trots att vår mest uttalade vision har varit precis tvärtom.

Samma sak går att säga om vår uttalade ambition att vara större och tyngre efter det snöpliga uttåget mot ett större och tyngre Västervik i våras. Det har vi inte sett mycket av hittills. Vi har varit lätta att lyfta och vända på. Mot HV71 kändes det som att det var tyngden i huvudet som saknades. Vi var vettskrämda. 

Och den svaga backlinjen där vi enbart har tappat spelare och skjutit till ett nyförvärv inför säsongen: Alexander Anderberg, som jag gillar väldigt mycket.

Hur kan det inte behövas nyförvärv där?

Nej, jag försöker hitta en röd tråd i lagbygget utan att lyckas, men samtidigt: Laget har öppnat starkare än vad jag hade förväntat mig. Vi är inte bortskämda med att slå Björklöven på bortaplan i oktober. Vi är vana vid att förlora fem-sex matcher i rad och falla hjälplöst i tabellen varpå vi värvar en 34-årig slovak som i sin tur får slå spiken i kistan.

Men när vi nu kliver in i vecka 43 är det uppdukat för oväntad fest.

Det såg vi till genom att vinna i Umeå.

Tre poäng hemma mot formsvaga Västerås på onsdag – samtidigt som trubbiga AIK förlorar mot formstarka Kristianstad – och det är upplagt för invasion på Hovet på fredag.

Och föreställ er sedan ett kokande Scaniarinken på lördag – med två fullsatta klackar – och vad det kan göra med vårt mysterium till lagbygge. Jag tror, helt ärligt, att vi kan ha en chans att vinna där. Och det skulle ge eko i hockeyallsvenskan.

Men vad gör vi med vår backlinje?

Äh, det får vi ta sen. Nu vill jag njuta av att inte vara konstaterat deprimerad redan i oktober.

Kommentera här

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Läs också:

SSK-siffror

Efter 12 omgångar och ett längre uppehåll så återstartar HockeyAllsvenskan nu i veckan. Hur har spelet sett ut för SSK hittills och vad kan...

Facebook

Mest läst just nu

Senaste nytt

SSK-siffror

Efter 12 omgångar och ett längre uppehåll så återstartar HockeyAllsvenskan nu i veckan. Hur har spelet sett ut för SSK hittills och vad kan...

Andreas Häggström

Segern i Umeå blev en oväntad festinbjudan till vad som komma skall den här veckan. Faller allt på plats kan SSK slå HV71 på...

SSK-siffror

Andra och sista delen i genomgången av SSK:s trupp inför säsongen 21/22. Den här gången är det forwards och special teams som synas.

SSK-siffror

För första gången har Mikael Samuelsson satt ihop en SSK-trupp där varje spelare är signad av honom. I en artikelserie på två delar kommer...

SSK-siffror

SSK har värvat flera intressanta spelare under våren och sommaren men frågan är om inte en 17-åring från juniorlaget är den spelare som blir...