Connect with us

Hi, what are you looking for?

Andreas Häggström

”Aldrig tidigare har döden varit så figursydd som i SSK:s fall”

”Kärlek har alltid varit det enda som fått mig att gråta. Av glädje när den blir funnen, av tacksamhet när den förädlas, och av sorg när den blir förrådd.” Uppdragsport.se:s Andreas Häggström sammanfattar känslorna efter att det – såvida inget mirakel sker – står klart att SSK förpassas till landets tredjedivision för första gången i klubbens 113-åriga historia.

SSK kommer att spela i division 1. Vilket betyder slutet för det SSK som vi alla har levt med.
SSK kommer att spela i division 1. Vilket betyder slutet för det SSK som vi alla har levt med.

”Du får gråta”, sa min flickvän efter slutsignalen i Tingsryd på tisdagskvällen.

3-1 på resultattavlan, 78 kilo kropp i sängen framför tv:n, och 1 000 000 pulserande tryck över en redan kantstött bröstkorg.

”Nä, men det är lugnt…” svarade jag och ljög.

Vi träffades i november, jag och min flickvän, och hon har nog aldrig riktigt förstått vad ishockeyn i Södertälje betyder för mig.

Ibland har min hon skrattat lite skämtsamt när jag rapporterat hem ännu en förlust.

”Se det positivt – nu kan det bara bli bättre. ;)” kunde hon svara.

Men det blev aldrig bättre.

Det blev bara värre.

Värre och värre.

I februari åkte vi ett gäng SSK-vänner till Umeå för att se SSK möta Björklöven på bortaplan. Vissa av oss anlände med flyg, andra med tåg. Men vi bar med oss sorgen, smärtan, besvikelsen, misslyckandet och förnekelsen som gemensamt bagage.

Björklöven var enormt formstarka.

Matchen innan hade SSK släppt in två mål på två minuter mot Vita Hästen och mot Björklöven släppte vi in 1-0 redan efter 20 sekunder. Ridå. Matchen var över efter 20 sekunder och kitteln i Umeå kokade. Som så många gånger förr tänkte man: Hur ska dessa vitmålade, felsvarvade schackpjäser lyckas göra mål och vinna mot ett hemmalag med tandtråd mellan tänderna och glöd i bröstkorgen? Från augusti och framåt gick SSK från ett färgglatt melodikryss till ett korsord på hebreiska. Omöjligt att lösa. En gåta.

Och där stod vid på bortastå, med den banderoll som vi förberett på ett hotellrum under dagen.

Men där och då slog det mig: Att det enda vi hade kvar med emblemet intakt var varandra och den gemensamma sorgen och kärleken.

Till slut blir symbiosen mellan sorg och kärlek något man samlas runt när den påkostade lägerleden har brunnit ut.

Inför kvalserien skrev vi krönikor, diskuterade bortaresor, peppade varandra och såg fram emot kvalserien. Ut med det gamla, in med det nya. Glöm det som varit.

Äntligen skulle föreningen få sin förtjänade islossning.

Kom igen, det blir till och med kul, vi fixar det tillsammans!

Vår ordförande gick ut och konstaterade att han var lugn. Det kan inte bli division 1. Det är vårt lag nämligen alldeles för bra för. Trots att tusentals supportrar bevittnat motsatsen – period efter period, match efter match, vecka efter vecka, och spelare för spelare – hela hösten och vintern.

Ett par veckor senare så sitter jag nu här och känner… tomhet.

Efter 113 år bevittnar vi de sista minuterna i rampljuset för den elitförening som vi har vuxit upp med och kommit att älska. Nu väntar nya förutsättningar. Nya ramar. En ny verklighet. Det krävs ett osannolikt mirakel för att vi ska vakna ur den här mardrömmen.

Vad hände?

Varför försvann du?

Man vill bara inte förstå.

Kärlek har alltid varit det enda som fått mig att gråta. Av glädje när den blir funnen, av tacksamhet när den förädlas, och av sorg när den blir förrådd.

Och den här stunden är inget undantag.

Försök till formuleringar studsar bara tillbaka till avsändaren. Man söker svar på frågor som man egentligen redan vet svaret på.

För vi kollapsade inte i kvalserien.

Vi underskattade inte våra motståndare i kvalserien.

Vi hade inte problem med domare i kvalserien.

Vi hade inte svårt att göra mål i kvalserien.

Vi föll inte ihop i kvalserien.

Vi misslyckades inte i kvalserien.

Och vi var inte som sämst när det gällde.

Nej, vi fortsatte bara i blindo på en sedan tidigare olycksdrabbad väg, och nu står vi med gyttja till knävecken vid ett gastkramande vägskäl.

Drömmen och fiaskot befruktades redan för ett år sedan men döden tog mått på oss i höstas och kostymen syddes sedan i det tysta, som poeten Tomas Tranströmer hade uttryckt det.

Och aldrig tidigare har väl döden varit så figursydd som nu.

Men så var det ju det här med att förädla kärlek…

På torsdag reser vi, ett gäng SSK-vänner, till Sundsvall för att se lagets sista bortamatch på elitnivå på antagligen väldigt många år. Inte för att heja på spelarna den här gången, utan för att vi tycker om att se SSK spela tillsammans. Vissa reser dit med flyg, några med tåg och andra med buss. Bagaget är sedan länge incheckat. Och vilka som än fick ansvaret att packa den här tunga ryggsäcken bör aldrig mer få sätta sin fot på SSK:s kansli igen. För klubbemblemets skull.

10 kommentarer

10 kommentarer

  1. Profilbild

    Henrik

    1 april, 2015 at 7:05 f m

    Tack för en väldigt bra text. Tung men bra och välsummerad mitt i gårdagens mörker.

    På något bisarrt sätt så ser jag fram emot det som kommer. Inte division ett utan snarare det som kommer ske mellan detta och nästkommande säsong.

  2. Profilbild

    Olle (Björklöven)

    1 april, 2015 at 8:02 f m

    Nu har inte åkt ur än. Håll huvudet högt!

    Fem poäng på två matcher går att ta in och det är bara två lag som behöver torska i avslutningen. Större mirakel har inträffat.

    Skulle ni åka ner är ni ju tillbaka redan kommande säsong.

    Jag hoppas på er! Hellre SSK än Västervik, Sundsvall eller Tingsryd…

  3. Profilbild

    HR

    1 april, 2015 at 9:21 f m

    Vackert skrivet om kärleken till en klubb som inte alltid besvarar ens känslor. Det är som att se en nära vän bli svårt sjuk och till sist inte orka längre. Och under sina sista månader i livet förstöra sina relationer till sina nära och kära. Men…

    Tre år tog det oss att komma tillbaka, mer ödmjuka och med större uppskattning för vardagen. Inte förrän man förlorat något kan man till fullo uppskatta det man har. SSK kommer också tillbaka. En livserfarenhet rikare. Välkomna åter.

    /Lövare

  4. Profilbild

    Lövare

    1 april, 2015 at 2:38 e m

    fin text. försök in i det sista! Därför att SSK är kultur. Därför att mitt Björklöven blir lite fattigare utan er.

  5. Profilbild

    KHK

    1 april, 2015 at 10:38 e m

    Jag håller med. Vad hände? När man såg ny byggde inför säsongen trodde man på er. När det gick dåligt i början så fortsatte man tro på er. När vår förre tränare Janne K. Fick gå tänkte man att nu….nu vänder det. Men…inget hände.
    Det känns obegripligt att ni ligger där ni ligger. Hoppas verkligen ni reder ut de!

  6. Profilbild

    Hampus

    1 april, 2015 at 11:05 e m

    Den sista meningen. Är inte det ett uttalat hot?

  7. Profilbild

    Klas

    2 april, 2015 at 12:14 f m

    Med sorg i hjärtat minns jag när vi i AIK gjorde den resan ni nu gör, när AIK av ekonomiska orsaker förpassades ner i landets tredje division. Hur otröstlig jag var, hur eländigt det kändes, en hel sommar användes för att försöka inse det omöjliga. Att vi skulle spela på hockeyns bakgård i en hel säsong, för övertygelsen fanns där, övertygelsen att det här ordnar sig, vi är ju AIK. Så kom då den där dagen efter en lång sommar med en Silly season som kändes overklig. Premiär i division ett, premiär mot ett mälarhöjde/Bredäng som liksom oss var nykomlingar i serien, dock med skillnaden att dessa avancerat från div TVÅ !
    Pucken släpptes och början på en framgångsrik säsong skulle börja, det tog 20 sekunder så hade MB spräckt vår division ett nolla, matchen rullade på och såklart så vann MB !
    Då, först då insåg jag hur lång vägen tillbaka kan vara!

  8. Profilbild

    Lasse

    2 april, 2015 at 1:52 f m

    Hur jävla ologiskt det en kan te sig: SSK fixar det här, varför skulle jag tvivla på det nu? Nu när allt ska avgöras? Dina känslor delar jag iofs ändå helt och fullt, prognosen ser mycket mörk ut, nästan outhärdligt mörk…..

  9. Profilbild

    Emil (Rögle)

    2 april, 2015 at 6:51 f m

    Med supportrar som dig på läktaren kommer SSK likt fågel Fenix att resa sig ur askan. Det enda ni inte får glömma är att det är supportrarnas ovillkorliga kärlek till laget och sporten som gör klubbemblemet något värt. Tack för en väldigt bra och rörande text.

  10. Profilbild

    Kjell

    2 april, 2015 at 12:34 e m

    Bra skrivet.
    Men jag har en målbild i mitt huvud några timmar till:
    Vinst ikväll,Vinst på lördag o resultaten går för en gångs skull vår väg.
    Klacken skanderar Waltin. Waltin!!!
    Hoppas den visionen/bilden överlever kvällen.

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Läs också:

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

Analys

Uppdragsports Andreas Häggström går igenom turerna rörande Dennis Bozic och undrar försiktigt: Blir 30-åringen verkligen kvar som tränare?

Nyheter

Jacob Dahlström kanske inte är lagets mest flashiga spelare. Men hans popularitet bland lagkamraterna är tydlig.

Facebook

Senaste nytt

Silly season

Han var framträdande under Västerviks succésäsong. Nu ser det ut att bli spel med SSK nästa säsong.

Nyheter

Jacob Dahlström kanske inte är lagets mest flashiga spelare. Men hans popularitet bland lagkamraterna är tydlig.

Analys

Uppdragsports Andreas Häggström går igenom turerna rörande Dennis Bozic och undrar försiktigt: Blir 30-åringen verkligen kvar som tränare?

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Nyheter

Lucas Carlsson behövde en nytändning i ny miljö. Och det blir i AIK.