Connect with us
Foto: David Nilsson Hamne.
SSK mot Pantern. Foto: David Nilsson Hamne.

Andreas Häggström

Varför ogillar supportrar just Pantern av alla lag?

Uppdragsport.se:s Andreas Häggström försöker en gång för alla reda ut varför många supportrar har svårt för Pantern. Eller varför åtminstone han gärna ser att ett lag som Pantern åker ur hockeyallsvenskan.

Hockeyettanexperten, tyckaren och den allmänt sympatiske och vettige Mikael Mjörnberg publicerade under tisdagen en krönika där han drev idén att vissa supportrar är hycklare.

Det innebär mer eller mindre alla supportar, eller åtminstone en majoritet.

Testen tog sats i att många supportrar i hockeyallsvenskan helst ser att Pantern åker ur hockeyallsvenskan. Notera: ”Helst ser”, för vi ska återkomma till den formuleringen och hur viktig den är ett par rader ner. Alltså, att Panterns farmarlagskoncept misslyckas och till slut renderar i en sportslig degradering. Så som det allt som oftast går till, eller har gått till, i svensk ishockey genom åren. Det där gyllene, kittlande, för vissa ibland hårresande, systemet som vi alla älskar.

Fast nu var jag snäll.

Mjörnberg skriver nämligen att supportrar i hockeyallsvenskan hävdat att Pantern ”inte borde” få spela i hockeyallsvenskan av olika anledningar. En missuppfattning som jag nu förhoppningsvis kan slå hål på.

”Lyssnar man runt lite är det lätt att snubbla över åsikter om andra lag och huruvida de borde få lira i Hockeyallsvenskan eller inte. Samma personer som högljutt skriker om hur ondskefulla SHL är med sina regler och krav och en vilja att stänga ligan kan slentrianmässigt häva ur sig saker som att IK Pantern inte borde spela i allsvenskan. Mest på grund av att de inte lockar någon publik och spelar sina matcher i spartanska Rosengårds ishall där latjolajban-faktorn är inverterad”, går det att läsa.

Jag kan inte minnas att jag någonsin läst att någon hävdat att Pantern inte borde få spela i hockeyallsvenskan eller att vissa lag ska ha förtur baserat på annat än det sportsliga.

Nej, poängen är ju precis tvärtom: Vi ska tävla i sport och allt vad det innebär.

Varför har då supportrar i hockeyallsvenskan svårt för Pantern?

Det varierar nog.

För en supporter i Haparanda, under Asplövens tid i rampljuset, skulle nog avståndet ha varit den främsta faktorn då just Asplöven, likt Pantern, inte har några ambitioner att utmana uppåt.

Vilket är lite av hockeyallsvenskan kärna. Att utmana uppåt. Att vara en missil i arslet på tupparna i landets högsta hönsgård.

För de flesta supportrar handlar det mest om önskemål. Preferenser. Att man hellre möter vissa lag än andra. Att vissa lag tillför mer till spänningen än andra, för att uttrycka det simpelt.

Men för att utvidga det en aning:

För många klubbar är det en daglig kamp att försöka bibehålla en realistisk stridsvilja gentemot SHL. En allt svårare kamp när kranarna dras åt. Det är mycket som ska klaffa. Ett lag som Pantern, och andra farmarlag, blir lite som en pinne i hjulet i det långa loppet. Vissa rutiner kring spelarrekrytering sätts i system. Vissa mönster i truppbyggen blir vardag. Slagkraften får stå tillbaka. Man kanske bygger en trupp som överlever det kommande halvåret snarare än det potentiella kvalkrig som väntar framåt vårkanten. Den där striden som alla en gång drömde om.

Den generella ambitionsnivån i serien sjunker. Farmarlagskänslan infinner sig. Intresset sjunker. Publikintäkterna minskar.

Vilket i sin tur påverkar… tja, allt.

Allt blir ett enda stort moment 22 egentligen.

Därför skulle många av oss inte gråta blod den dagen Pantern åker ur, om de nu någonsin gör det. För det vet man ju inte. De kanske hankar sig vidare. Och då är det inte så mycket att göra åt.

Och det är ju fint.

För till skillnad från tupparna i landets högsta hönsgård, SHL, ser vi gärna att lag om Pantern har möjlighet att spela i finare salonger om de lyckas göra fler mål än motståndarlaget. Men det innebär inte att vi automatiskt älskar att möta Pantern borta inför 125 åskådare och två korvgubbar eller att vi jublar för att de spelar i hockeyallsvenskan. Vi möter mycket hellre Leksand. Vi åker hellre till en utsåld småländsk håla. Det säger sig väl självt? Och vi ser hellre att Troja-Ljungby, som rustar upp sin arena, fostrar egna spelare, och faktiskt har ambitioner att kanske bli en nål i ögat på SHL på riktigt en dag, spelar i hockeyallsvenskan.

Men för att det ska ske måste Troja-Ljungby spela om saken först.

Det får ta den tid det tar, men det är viktigt att de i alla fall har en god chans den dagen de är redo att nå hockeyallsvenskan igen.

Det är ju själva essensen.

Det Mjörnberg menar med hyckleri är att samma supportrar som för resonemang likt det ovan sedan ondgör sig över att SHL har en massa krav. Ja, krav. Riktlinjer. Paragrafer och annat infekterande. Så som arenakrav, krav på antal sittplatser, och säkerligen snart även krav på antal toaletter, antal kvadratmeter restaurang samt PH-halt i kranvattnet för att ett lag ska kunna ta steget upp i landets högsta serie. Eller att de ska kunna plocka de hockeyallsvenska russinen när de vill och behagar.

Att SHL-lagen helt enkelt vill minimera riskfaktorerna, ha fallskärmar i silke, ta udden av hockeyallsvenskans främsta stridsvapen och bredda vallgraven mellan serierna.

Vilket, så klart, är problematiskt.

Hyckleriet skulle alltså ligga i att samtidigt hoppas att Pantern en dag åker ur för att de inte har en långsiktig vapenarsenal eller ambitioner att ta sig över nämnda vallgrav.

Det är en poäng som jag helt enkelt inte förstår.

Lag som inte lockar någon publik, inte fostrar spelare, inte har några ambitioner att utmana uppåt och inte bidrar till att hockeyallsvenskan utvecklas och försöker bibehålla en någorlunda sund maktbalans mot SHL, ska få spela i hockeyallsvenskan om de kan kvalificera sig sportsligt.

Ingen har hävdat motsatsen.

Däremot hoppas de flesta av oss om att sådana lag sorterar bort sig själva med tiden för att det gynnar alla som blickar uppåt, som försöker föra hockeyallsvenskan kärna vidare.

Det handlar om hunger. Att samla flocken i enad kamp. En ren och skär överlevnadsinstinkt, till skillnad från SHL som i stället befinner sig i en skottglugg och bepansrar sig därefter.

Två olika reaktioner på två olika öden.

De är rädda och giriga, vi är hungriga, och det ska vi fortsätta vara.

Allt är heller inte svart eller vitt. Till exempel vore det alldeles fantastiskt om Pantern klev upp i SHL med sina 125 supportrar och två korvgubbar. Ja, många skulle fullständigt jubla. För det betyder ju att hockeysystemet är sunt. Men så ser det ju inte riktigt ut, och den ambitionen har heller inte Pantern.

Andreas är skribent på Uppdragsport.se. Arbetar till vardags som journalist. Har säsongskort på K, rad 12, plats 7.

Kommentera artikeln här

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Andreas Häggström