En varm höst bland Toscanas cypresser och böljande olivodlingar med fotboll och dofter av vedeldad deg, tomatsås och mozzarella – många anledningar fanns det att glömma hockeyn men det gick inte.
Trots kräftgången satt jag där, precis som ni hade gjort, och tittade på ishockeyn via datorn trots att resultaten var deprimerande. Hade man inte vetat hur man gömmer de där jobbiga känslorna hade den flera månader långa italienvistelsen blivit ett lika stort fiasko som årets SSK.
Nu när man är hemma är det påtagligt, även de mest positiva supportrarna mår dåligt. Alla fasar för ett negativt kval där ett lag totalt utan självförtroende kan komma att möta det raka motsatta. Oron visar sig på publiktätheten, på ståplats som knappt existerar längre och när några tände gravljus utanför arenan.
Några blev överdrivet upprörda över ”gravattacken”, var det jobbigt att bli påmind om hur illa det kan bli?
Jag är förvånad över hur supportrar av en storklubb som SSK inte gör mer när ni behövs som mest. Supportrar som kan samla ihop hundratusentals kronor verkar nu ha hamnat i någon slags beklagande dvala. När klubben samlades till ”medlemsmöte” var det knappt 100 personer där.
Jag menar inte att ni nödvändigtvis måste starta en fansens-lirare, -tränare, -sportchef eller -klubbdirektör. Jag menar att vi borde kunna gå ihop och göra så mycket mer.
Om ni tror att ni står utan makt, om ni tror att ni inget kan göra så är ni helt fel ute!
Samla ihop er, ställ er på den tomma tårtbiten och sjung högt. Bjud årets transatlantiska nykomlingar på de där sångerna de knappt fått höra i höst. Fyll deras skallar med annat än ”åhnej, jag får inte missa målet nu”.
Gå ihop, skriv protestlistor, tåga genom staden, håll stormöten, protestera utanför arenan – visa styrelsen att ni som medlemmar är missnöjda, visa att nu får det räcka. Ni kan till och med åstadkomma ett nyval till styrelsen utan större problem!
Sluta kalla var och varannan av er för ”bajare”, ”troll” eller spy galla på forumet. Gör något smartare! Det föreningen behöver är energi, inte läckage!
Det räcker med att titta på Per Nygårds. Familjepappan håller på att gå i tusen bitar. Han har grymma hockeykunskaper, men ingen hade kunnat nå sitt max i ett tillstånd så pressat och så utbränt som nu. Den ståtliga mannen ser ut att tyna bort.
Öppna era hjärtan, samla ihop er och skapa energi kring klubben. Ni är föreningen, så länge ni lever och älskar kan den inte dö – men då måste ni visa det!
I övrigt undrar jag vad den nystartade supporterklubben gör för att ändra situationen? Bra att ni bildade en supporterklubb, synd att ni nu inte använder den bistra tidpunkten att blomstra ut ordentligt.
11 Comments