Connect with us

Artiklar

Tre Kronor-stjärnorna berättar om sin okända koppling till SSK och Södertälje

Varför syns bröderna Carl och John Klingberg ibland iklädda SSK-matchtröjor som barn? Uppdragsport.se reder ut saken. Och det visar sig att landslagsstjärnornas rötter finns i både Södertälje och SSK.

Andreas Häggström

, den

Carl och John Klingberg. Samt Yngve Klingberg.

Det var under ett fyra minuter långt inslag i ”NHL Tonight” 2015 som uppmärksamma och pigga SSK-supportrar först upptäckte bilden.

Och efter ett inslag i C More under den pågående VM-turneringen i Köln var bilden med ännu en gång.

Nämligen bilden på landslagsbröderna John och Carl Klingberg iklädda var sin SSK-matchtröja.

Carl till vänster, John till höger.

Carl till vänster, John till höger.

Carl, till vardags i schweiziska EV Zug, i en matchtröja som gissningsvis är 1985 års tröja och John, till vardags hyllad backstjärna i Dallas Stars i NHL, i en matchtröja som ser ut att vara från slutet av 1950-talet.

Vilket inte är helt orimligt då deras farfars bror, Yngve Klingberg, spelade i SSK på den tiden.

Yngve Klingberg, i dag 79 år, började spela ishockey i Södertälje-laget BK Star 1950 och avancerade till a-laget 1954, enligt boken ”De första 100 åren”. Han kom sedan att spela i SSK mellan 1956/1957 och 1959/1960. Under samma period gjorde Yngve Klingberg även debut i Tre Kronor, där han bildade kedja med lagkamraten och numera legendaren Göte ”Vicke-Hallon” Blomqvist från SSK.

Här är en bild från säsongen 1959/1960. Yngve Klingberg, längst till vänster på nedre raden, bredvid Rickard Fagerlund, tidigare ordförande för Svenska ishockeyförbundet – även han med BK Star som moderklubb.

Den klingbergska relationen till staden Södertälje går långt tillbaka.

– Vår farfars far bodde där också, ända sedan de flydde som estlandssvenskar under andra världskriget, säger Carl Klingberg till Uppdragsport.se mitt under brinnande VM-turnering.

Sedan växte Carl och Johns pappa, Anders Klingberg, även upp i Södertälje.

– Farsan är ju uppvuxen i Södertälje och spelade där som ungdomsspelare innan han flyttade till Göteborg. Så som riktigt små hejade vi på både SSK och Frölunda, men ju äldre vi blev desto mer enbart Frölunda blev det, säger Carl Klingberg.

John till vänster, Carl till höger.

John (Dallas) till vänster, Carl (Zug) till höger.

Carl Klingberg föddes i januari 1991, och John Klingberg i augusti 1992, i Göteborg där Frölunda är det givna laget. Och som även är brödernas moderklubb.

Men SSK fanns alltjämt med i bilden, tack vare familjens historia.

– Vi gick på SSK-matcher i Scandinavium, och då hade jag faktiskt sytt en flagga i syslöjden med Frölunda på ena sidan och SSK på andra sidan, berättar Carl Klingberg.

Hade ni någon favoritspelare i SSK?

– Vi hade nog ingen speciell favoritspelare i SSK, utan det var mer grejen med att farsan var uppvuxen där, säger Carl Klingberg.

Finns det SSK-supportrar i släkten på något vis?

– Farsan spelade för SSK tills han flyttade till Göteborg runt 13-14 års ålder. Så han har alltid haft lite hjärta för SSK… men alla hejar nog lite på dem långt in i hjärtat, men det har alltid varit mest Frölunda, säger Carl Klingberg till Uppdragsport.se.

En släkthistoria att ha i åtanke när bröderna spelar mot Slovakien i hockey-VM på tisdag.

1 kommentar

1 kommentar

  1. Staffan Siljebrand

    23 maj, 2017 at 2:22 e m

    Jag har Yngve Klingbergs autograf från 1959. Har också hela laget årgång 1959.
    Heja Sport!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Artiklar

7 gamla SSK-spelare som fick rätt göttiga jobb efter karriären (jo, Fukami också)

Vad gör Scott Fukami i dag?

Andreas Häggström

Publicerat

, den

De kom… de spelade… de försvann… några gjorde avtryck, andra inte.

Men de har en sak gemensamt: De har alla representerat Sportklubben och är fortfarande aktiva inom ishockeyn.

En återfinns numera i KHL, en i Ungern och två i NHL. En blev ”Årets tränare”. En har skymtats utanför Mimmos…. eller? Men vad gör Scott Fukami i dag? Och har Jiri Slegr slutat spela ishockey än?

Uppdragsport.se: listar sju gamla SSK-spelare som nu har toppjobb (nåja, inte alla) inom hockeyn – samt låter Johan och Mauri från SSK-podden kommentera varje spelare.

Navigera mellan spelarna med hjälp av pilarna eller dina piltangenter på tangentbordet.

Fortsätt läsa

Artiklar

Skyttekungen: ”Mitt mål är att vara kvar”

David N Hamne

Publicerat

, den

Kebabramsan efter sista matchen. Foto: David Nilsson Hamne

Anton Holm summerar en fantastisk säsong, även om han inte vill säga några stora ord om sig själv. Han har inget kontrakt nästa säsong, men vad uppdragsport erfar är det inte långt borta.
– Jag hoppas att få vara kvar.

En av säsongens giganter är anfallaren Anton Holm. Det blev tillslut 60 poäng på 47 matcher. Hans kedja med Weigel och Nyberg var en vass orsak till att SSK tog klivet upp till Hockeyallsvenskan.

– Vet inte vad jag ska säga om avancemanget, men det är jäkligt skönt, det är det. Det har ju varit mycket snack från alla håll, mycket fram och tillbaka om hur vi spelat under säsongen. Därför är det helt magiskt att det får sluta såhär.

Holms 36 mål innebär att Han vann skytteligan för hela ettan, sett till mål per match. Den fina statistiken är dock inget han skryter med.
– Det är väl kul, säger 25-åringen nästan oförskämt lugnt, och fortsätter:

– Vi strävade efter att vinna och det är strunt samma vem som gör poängen. Det är så pass viktigt att alla drar sitt strå till stacken.

Tvivlade du någonsin på dig själv eller laget under säsongen?
– Ja, framför allt när vi åkte på pumpen bort mot Piteå och Kristianstad. Sen kom vi hem och vände på stekarna, och det tror jag var väldigt viktigt lagmässigt, att vi lyckades ta oss ur det.

Många pratar om hur viktigt playoffspelet var. Men vad var det ni förbättrade mer konkret?
– Vi började spela enklare, lite mer sarg ut. Ja kanske lite tråkigare hockey. Vi gjorde allt för att vinna, och det var det som behövdes.

Att Holm öst in poäng är dock tillslut viktigt även för honom själv. Det gör möjligheterna till ett nytt kontrakt betydligt större. Och med tanke på att Waltin enligt högst säkra källor vill ha kvar Anton, så lär han stanna, eftersom han själv vill vara i SSK nästa säsong.

– Jag hoppas på att få vara kvar, absolut, så är det. Det är mitt mål.

Har valet att gå till Södertälje inneburit det du hoppades när du skrev på?
– Jag spelade i allsvenskan förra året (med Karlskoga). Där kände jag mig lite orättvist behandlad om jag ska vara ärlig, jag fick aldrig chansen. Sen kom jag hit och kände direkt att det blev en bra nytändning.

Vad var det som bidrog till nytändningen, förutom mer speltid?
– Det är ju bara att titta, det är hur bra som helst här, jag kan inte gnälla på något. Allt från fans, styrelse, lagledare, materialare, funktionärer, ja allting. En seriös förening.

Hur högt värderar du uppgången med SSK jämfört med annat i din karriär?
– Att få ta upp ett sånt här lag är otroligt stort. Det är på toppen av listan, det kan man inte säga något om, inte minst med tanke på att föreningen är så anrik. Klubben hade väl aldrig ens spelat i division ett tidigare.

Vad kan du säga om fansens insats under säsongen?
– Det är ju bara att tacka och ta emot. Vi har snittat en publiksiffra som är bättre än flera allsvenska klubbar. Våra fans har varit med i vått och torrt. De har åkt fram och tillbaka var vi än spelat, så de ska ha en stor eloge. De har hållit fanan högt, även när vi inte varit på topp.

Fortsätt läsa

Artiklar

Dags för generalrepetition & Waltin har formationerna klara

Allvaret närmar sig! Sista träningsmatchen mot Kumla ska ge bra svar inför premiären. Mats Waltin berättar för uppdragsport om vilka formationer han ser som klara samt hur han vill att boxplay och powerplay ska spelas.

David N Hamne

Publicerat

, den

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Ikväll spelar Södertälje Sportklubb mot Kumla, generalrepetition fem dagar innan allvaret drar igång. SSK är ett av flera lag i division-1 som mer eller mindre nästan ställer upp med ett nytt lag jämfört med förra året.

Huvudtränare Mats Waltin verkar lugn inför premiären på söndag, men han vill dock få ett positivt kvitto kring vart laget står under kvällens repetition.
– Nu gäller det att vi visar att vi är på rätt väg, så vi vet att vårat spel är tillförlitligt.

Under förra matchen mot Haninge dök det upp några orosmoln. Vissa saker fungerade inte, främst defensivt och i synnerhet inte boxplay – men det sistnämnda har en förklaring.
– Ja, det är inte förens efter Haningematchen som vi har lyft upp powerplay och boxplay på agendan och tränat ordentligt på det.

Waltin berättar utförligt om hur han vill att laget ska spela i numerärt underläge. Han erkänner att det inte på något sätt är en revolutionerande taktik, utan det viktigaste är som vanligt att alla följer idén.
– Vi ska försöka, att så fort läge finns, ha ett attackerande spel från boxen. I ett sådant läge gäller det också att ha ett samarbete. Alla fyra spelare måste spela aggressivt, så att inte någon blir passiv. Om läget inte ges att spela aggressivt ska vi istället placera oss direkt i skottlinjen och ha positioner där vi stryper skottmöjligheterna.

I numerärt överläge har det fungerat desto bättre, inte minst under förra matchen, vilket är en av orsakerna till varför laget inte gnuggat detta lika mycket som boxplay.
– Powerplay har ju hela tiden funnits där i spelarna och det är väl på grund utav att vi har vissa killar som är skickliga i spelformen individuellt. Nu börjar vi dock även hitta kemi och spelalternativen växer därmed på ett naturligt sätt.

Vilka som ska få spela powerplay är alltid intressant, inte minst för spelarna själva som ofta ser det som ett sätt att få en viktig roll i laget. Enhörnabon säger att han har klart för sig vilka spelare som är aktuella.
– Jag känner att allt hamnat på plats. Det enda frågetecknet för mig är Lucas Carlsson som inte kunnat visa upp sig så mycket men som jag ser som en powerplayspelare också.

– De andra spelarna är ju Jonas Westerling förstås, han är ju tveklöst en powerplayspelare. Sedan finns det andra namn som exempelvis Johan Skinnars och Christofer Blid. Vi har även en del högerfattade spelare som blir viktiga just i powerplay, Henrik Thegel exempelvis som med sin fattning kan bli viktig för att hitta de rätta vinklarna.

De som följt försäsongsmatcherna har kunnat se ett mönster i vilka spelare som fått chansen tillsammans, och två av kedjorna är i princip redan spikade.
– Det känns som om formationerna börjar sätta sig. Thegel-Westerling-Blid är en formation. En annan kombination vi kört länge är Sebastian Höglund-Johan Skinnars-Oscar Carlsson. Sedan är även en tredje och fjärde formation på väg att växa fram vilket också backsidan är.

Förra säsongen var SSK stora favoriter till att vara bland de lag som skulle ta klivet upp till SHL, och pressen från de mobiliserande fansen var stark – något klubben och laget inte klarade av att hantera. Denna säsong är klubben betydligt försiktigare med sin målsättning, men fansen har fortfarande förhoppningar och motståndarna ser SSK som favoriter med tanke på spelarna som värvats.

Med andra ord ser den mentala frågan ut att återigen spela en viktig roll.
– Vi har snackat till och från om det här, och det som gäller är att vi själva har klart för oss vad vi ska göra och att vi på det sättet kan trycka saker ifrån oss, säger Waltin som vet att press kan påverka ett lag negativt.

– Omgivningen kan styra ganska mycket genom att tycka saker, och då gäller det att vi kan hålla det ifrån oss. Alla runtom har rätt att tycka vad de vill, men det är i laget saker görs. Så det gäller att placera sig i just laget och lägga energi på det vi gör tillsammans, och på så sätt hitta en trygghet utifrån det.

Text & Foto: David Nilsson Hamne

Fortsätt läsa

Mest läst

Andreas Häggström

”Helt rätt att Waltin får lämna – men det finns en sak vi aldrig får glömma”

Det finns inga som helst frågetecken, ingen som helst tvekan, att det var dags för Mats Waltin att lämna över rodret. Men det finns flera anledningar att hylla den rutinerade mannen som stod upp när vi andra knappt orkade resa oss.

Andreas Häggström

, den

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Trots att det gått två år har jag fortfarande köldskador efter att ha rest runt till den ena igloon efter den andra för att se SSK spela i hockeyettan.

Ett spretigt lag med en flera meter sylvass spjutspets som såg bra ut på papperet men som väckte vissa frågetecken inför säsongen.

– Hur ska de här killarna dra åt samma håll och spela SSK tillbaka till Hockeyallsvenskan? frågade man sig.

Sedan degraderingen från hockeyallsvenskan har vi aldrig riktigt fått andas ut.

Visst, vi vann matcher i hockeyettan. Men vinner du 100 meter i överlägsen stil i OS får du ändå sår runt halsen med en kniv mot strupen. Det spelar ingen roll hur snabbt du springer. Hur försiktigt du springer. Hur rutinerad du är. Kniven finns där. Den gnuggar, den gnider, den sårar ditt skinn.

Hockeyettan var ett stormigt hav med ett 20-tal oprövade matroser på övre däck.

Kaptenen hette Mats Waltin, och det var långtifrån den första skutan han styrt. Mats Waltins båtar kanske inte alltid har seglat framåt, men de har åtminstone hållit sig över ytan.

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

”Mats Waltin tar oss tillbaka”, sjöng vi oss hesa i ishall efter ishall.

I Hudiksvall, i Sollentuna, i Tierp, i Vimmerby, i Haninge.

Men framför allt i Sundsvall i kvalserien.

Det var där och då som vi förstod att vi kan greja det här. Att det går. Att vi håller. Leif Strömberg kallade SSK:s klapp-klapp-spel för ”turmål” efteråt men på reprisen, som i sig förtjänade tusen repriser, kunde man tydligt se att Mats Waltins fartyg trots allt hade kontroll på samtliga intilliggande isberg.

Det fanns bara en väg: Framåt. Uppåt.

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Drygt ett år tidigare hade vi suttit i samma Sundsvall.

Vi hade precis åkt ur Hockeyallsvenskan.

Det där som inte skulle kunna ske hade precis skett.

Vi grät över misslyckandet. Vi grät på grund av känslan av hjälplöshet. Att vi inget kunde göra. Att ingen kunde göra något. Att spiralen bara fortsatte borra sig ner i våra hjärtan. Vi tröstade varandra, och vi tröstade oss själva. Vi grät tårar värda en butelj i Janne Karlssons bokhylla.

Den där kvällen blev på sätt och vis traumatisk.

Bara tanken på en spiral får det att krypa i kroppen på mig. Den där känslan av hopplöshet. Den där känslan av att det helt enkelt inte går. Det finns inget hopp. Det finns inget ljus i tunneln. Nej, inte ens tunneln står kvar. Känslan av att tunneln har rasat, blivit asfalterad och agerar E4:a åt våra motståndarlag.

Jag vill rikta ett evigt tack till Mats Waltin för säsongen 2015/2016.

Du var den där rösten vi behövde. Den där navigeringsnålen som vårt rangliga psyke behövde. En trygg hand i en otrygg situation. Egentligen borde du ha tackats av redan efter avancemanget. Jag tycker att du kändes klar då. Du kom, du ledde, du vann, du segrade.

Du gjorde det du skulle.

Jag kommer, helt ärligt, aldrig att glömma det.

Än i dag bär vi runt på den klassiska banderollen från den säsongen.

Så mycket betydde den.

Att klubben nu, efter sex omgångar, tvingas ge Mats Waltin sparken är inte Mats Waltins fel. Det är klubbens fel. Det är flera faktorer och komponenter, och säkert en hel del utnötta tapeter på gamla väggar, som tillsammans är ett bra mycket större problem än Mats Waltin. Och visst känns historien med Anton Holm extra onödig en dag som denna, då antagonisten fått lämna efter blott sex matcher.

Efter en på flera vis historiskt dålig säsong 2016/2017 fanns alla möjligheter att göra om och göra rätt. Det fanns ett facit. Det fanns spelare som vittnade om saker som inte fungerade. Det fanns en spelidé som inte höll för hockeyallsvenskan av i dag.

Det fanns svart på vitt då, men färgen hann knappt torka innan klubben valde att tuffa på.

Och i dag fick vi svart på vitt att det var helt fel väg att gå.

Nu behöver SSK en ung, hungrig tränare som förstår dagens hockey och spelare. Som vill uppåt. Som ser SSK som ett steg på vägen mot en högre nivå. Som har ambitioner, som har sina bästa år framför sig.

Precis som klubben ska ha.

Artiklar

7 gamla SSK-spelare som fick rätt göttiga jobb efter karriären (jo, Fukami också)

Vad gör Scott Fukami i dag?

Andreas Häggström

Publicerat

, den

De kom… de spelade… de försvann… några gjorde avtryck, andra inte.

Men de har en sak gemensamt: De har alla representerat Sportklubben och är fortfarande aktiva inom ishockeyn.

En återfinns numera i KHL, en i Ungern och två i NHL. En blev ”Årets tränare”. En har skymtats utanför Mimmos…. eller? Men vad gör Scott Fukami i dag? Och har Jiri Slegr slutat spela ishockey än?

Uppdragsport.se: listar sju gamla SSK-spelare som nu har toppjobb (nåja, inte alla) inom hockeyn – samt låter Johan och Mauri från SSK-podden kommentera varje spelare.

Navigera mellan spelarna med hjälp av pilarna eller dina piltangenter på tangentbordet.

Fortsätt läsa

Artiklar

Skyttekungen: ”Mitt mål är att vara kvar”

David N Hamne

Publicerat

, den

Kebabramsan efter sista matchen. Foto: David Nilsson Hamne

Anton Holm summerar en fantastisk säsong, även om han inte vill säga några stora ord om sig själv. Han har inget kontrakt nästa säsong, men vad uppdragsport erfar är det inte långt borta.
– Jag hoppas att få vara kvar.

En av säsongens giganter är anfallaren Anton Holm. Det blev tillslut 60 poäng på 47 matcher. Hans kedja med Weigel och Nyberg var en vass orsak till att SSK tog klivet upp till Hockeyallsvenskan.

– Vet inte vad jag ska säga om avancemanget, men det är jäkligt skönt, det är det. Det har ju varit mycket snack från alla håll, mycket fram och tillbaka om hur vi spelat under säsongen. Därför är det helt magiskt att det får sluta såhär.

Holms 36 mål innebär att Han vann skytteligan för hela ettan, sett till mål per match. Den fina statistiken är dock inget han skryter med.
– Det är väl kul, säger 25-åringen nästan oförskämt lugnt, och fortsätter:

– Vi strävade efter att vinna och det är strunt samma vem som gör poängen. Det är så pass viktigt att alla drar sitt strå till stacken.

Tvivlade du någonsin på dig själv eller laget under säsongen?
– Ja, framför allt när vi åkte på pumpen bort mot Piteå och Kristianstad. Sen kom vi hem och vände på stekarna, och det tror jag var väldigt viktigt lagmässigt, att vi lyckades ta oss ur det.

Många pratar om hur viktigt playoffspelet var. Men vad var det ni förbättrade mer konkret?
– Vi började spela enklare, lite mer sarg ut. Ja kanske lite tråkigare hockey. Vi gjorde allt för att vinna, och det var det som behövdes.

Att Holm öst in poäng är dock tillslut viktigt även för honom själv. Det gör möjligheterna till ett nytt kontrakt betydligt större. Och med tanke på att Waltin enligt högst säkra källor vill ha kvar Anton, så lär han stanna, eftersom han själv vill vara i SSK nästa säsong.

– Jag hoppas på att få vara kvar, absolut, så är det. Det är mitt mål.

Har valet att gå till Södertälje inneburit det du hoppades när du skrev på?
– Jag spelade i allsvenskan förra året (med Karlskoga). Där kände jag mig lite orättvist behandlad om jag ska vara ärlig, jag fick aldrig chansen. Sen kom jag hit och kände direkt att det blev en bra nytändning.

Vad var det som bidrog till nytändningen, förutom mer speltid?
– Det är ju bara att titta, det är hur bra som helst här, jag kan inte gnälla på något. Allt från fans, styrelse, lagledare, materialare, funktionärer, ja allting. En seriös förening.

Hur högt värderar du uppgången med SSK jämfört med annat i din karriär?
– Att få ta upp ett sånt här lag är otroligt stort. Det är på toppen av listan, det kan man inte säga något om, inte minst med tanke på att föreningen är så anrik. Klubben hade väl aldrig ens spelat i division ett tidigare.

Vad kan du säga om fansens insats under säsongen?
– Det är ju bara att tacka och ta emot. Vi har snittat en publiksiffra som är bättre än flera allsvenska klubbar. Våra fans har varit med i vått och torrt. De har åkt fram och tillbaka var vi än spelat, så de ska ha en stor eloge. De har hållit fanan högt, även när vi inte varit på topp.

Fortsätt läsa

Artiklar

Dags för generalrepetition & Waltin har formationerna klara

Allvaret närmar sig! Sista träningsmatchen mot Kumla ska ge bra svar inför premiären. Mats Waltin berättar för uppdragsport om vilka formationer han ser som klara samt hur han vill att boxplay och powerplay ska spelas.

David N Hamne

Publicerat

, den

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Ikväll spelar Södertälje Sportklubb mot Kumla, generalrepetition fem dagar innan allvaret drar igång. SSK är ett av flera lag i division-1 som mer eller mindre nästan ställer upp med ett nytt lag jämfört med förra året.

Huvudtränare Mats Waltin verkar lugn inför premiären på söndag, men han vill dock få ett positivt kvitto kring vart laget står under kvällens repetition.
– Nu gäller det att vi visar att vi är på rätt väg, så vi vet att vårat spel är tillförlitligt.

Under förra matchen mot Haninge dök det upp några orosmoln. Vissa saker fungerade inte, främst defensivt och i synnerhet inte boxplay – men det sistnämnda har en förklaring.
– Ja, det är inte förens efter Haningematchen som vi har lyft upp powerplay och boxplay på agendan och tränat ordentligt på det.

Waltin berättar utförligt om hur han vill att laget ska spela i numerärt underläge. Han erkänner att det inte på något sätt är en revolutionerande taktik, utan det viktigaste är som vanligt att alla följer idén.
– Vi ska försöka, att så fort läge finns, ha ett attackerande spel från boxen. I ett sådant läge gäller det också att ha ett samarbete. Alla fyra spelare måste spela aggressivt, så att inte någon blir passiv. Om läget inte ges att spela aggressivt ska vi istället placera oss direkt i skottlinjen och ha positioner där vi stryper skottmöjligheterna.

I numerärt överläge har det fungerat desto bättre, inte minst under förra matchen, vilket är en av orsakerna till varför laget inte gnuggat detta lika mycket som boxplay.
– Powerplay har ju hela tiden funnits där i spelarna och det är väl på grund utav att vi har vissa killar som är skickliga i spelformen individuellt. Nu börjar vi dock även hitta kemi och spelalternativen växer därmed på ett naturligt sätt.

Vilka som ska få spela powerplay är alltid intressant, inte minst för spelarna själva som ofta ser det som ett sätt att få en viktig roll i laget. Enhörnabon säger att han har klart för sig vilka spelare som är aktuella.
– Jag känner att allt hamnat på plats. Det enda frågetecknet för mig är Lucas Carlsson som inte kunnat visa upp sig så mycket men som jag ser som en powerplayspelare också.

– De andra spelarna är ju Jonas Westerling förstås, han är ju tveklöst en powerplayspelare. Sedan finns det andra namn som exempelvis Johan Skinnars och Christofer Blid. Vi har även en del högerfattade spelare som blir viktiga just i powerplay, Henrik Thegel exempelvis som med sin fattning kan bli viktig för att hitta de rätta vinklarna.

De som följt försäsongsmatcherna har kunnat se ett mönster i vilka spelare som fått chansen tillsammans, och två av kedjorna är i princip redan spikade.
– Det känns som om formationerna börjar sätta sig. Thegel-Westerling-Blid är en formation. En annan kombination vi kört länge är Sebastian Höglund-Johan Skinnars-Oscar Carlsson. Sedan är även en tredje och fjärde formation på väg att växa fram vilket också backsidan är.

Förra säsongen var SSK stora favoriter till att vara bland de lag som skulle ta klivet upp till SHL, och pressen från de mobiliserande fansen var stark – något klubben och laget inte klarade av att hantera. Denna säsong är klubben betydligt försiktigare med sin målsättning, men fansen har fortfarande förhoppningar och motståndarna ser SSK som favoriter med tanke på spelarna som värvats.

Med andra ord ser den mentala frågan ut att återigen spela en viktig roll.
– Vi har snackat till och från om det här, och det som gäller är att vi själva har klart för oss vad vi ska göra och att vi på det sättet kan trycka saker ifrån oss, säger Waltin som vet att press kan påverka ett lag negativt.

– Omgivningen kan styra ganska mycket genom att tycka saker, och då gäller det att vi kan hålla det ifrån oss. Alla runtom har rätt att tycka vad de vill, men det är i laget saker görs. Så det gäller att placera sig i just laget och lägga energi på det vi gör tillsammans, och på så sätt hitta en trygghet utifrån det.

Text & Foto: David Nilsson Hamne

Fortsätt läsa

Mest läst