Connect with us

Andreas Häggström

Om SSK spelar sina kort rätt kan nästa säsong bli riktigt rolig

Uppdragsport.se:s Andreas Häggström sammanfattar sina känslor kring läget där klubben befinner sig nu. Om vad som måste hända, vad som måste lösas och vad som är bäst för framtiden gällande de viktiga kontraktsförlängningar som just nu hänger i luften.

Waltin, Hansen, Weigel och Holm. Foto: David Nilsson Hamne.

Waltin, Hansen, Weigel och Holm. Foto: David Nilsson Hamne.

Jag är precis hemkommen från en långresa till ett par afrikanska länder. Dels fick jag följa kvalserien från ett tält i Namibia, dels fick jag sjunga snapsvisan i Zambia, och dels blev jag biten av en dödlig spindel i Botswana – varpå huden på mitt ben började att dö och mitt reseförsäkringsbolag beslöt sig för att flyga hem mig till Sverige för vidare vård.

Ständigt denna dramatik på våren för SSK:are.

Ja, det har varit en tung säsong.

Det började bra med bortaseger mot Tingsryd i premiären och allt kändes ljuvligt. Den perfekta fortsättningen på resan. Att inleda med seger på bortaplan är som whisky för bröstkorgen, även om det lätt kan sluta med en kallsup.

Jag vill minnas att jag redan innan säsongen resonerade kring att vi nog behöver en ny, yngre och mer modern tränare för att ta nästa steg. En tränare som, precis som klubben, vill se framåt, uppåt och vidare och förstår sig på vad som krävs för det i dag. Och en del var tveksamma kring de värvningar som Mats Waltin hade gjort. Med allt rätt, till papperet sett. Men jag tyckte ändå personligen att det kändes bra att vi hade med oss manskapet från säsongen innan. Inte för att de på något vis var ”värda det”, eller hade förtjänat det, utan för att klubben la ribban på en viss nivå – och då kunde vi lika gärna satsa på en fungerande kärna som bevisligen kunde dra åt samma håll och kände varandra utan och innan.

Jag tror nämligen att harmoni, glädje och trivsel är tre viktiga ingredienser i dagens hockey, där spelare förväntas vara lika professionella och hängivna oavsett om de tjänar 275 000 eller 15 000 i månaden.

Och visst är det så.

Efter en säsong i kris. Med floppande nyförvärv, sparkade nyförvärv och flyktande nyförvärv landade vi i ännu en negativ kvalserie och väl där gick spelarna samman och gjorde vad som krävdes.

En slags förvandling.

Det hade aldrig hänt med en annan grupp spelare.

Tidigt i höstas rapporterades det om sprickor i truppen mellan Mats Waltin och ett par spelare. Sprickor som sedermera vuxit sig starkare och inkluderat fler och fler spelare längs vägen.

Marcus Bohmans och Johan Skinnars respektive intervjuer med Länstidningen efter säsongen var ingen munter läsning. En lagkapten som kände sig tystad. Som inte längre såg någon mening att föra spelargruppens talan eller ens påbörja en dialog med lag- och klubbledning.

– Det finns alltid spelare som vill att något ska ändras. Det är det dagliga tugget, och det är jag fullt införstådd med. Men när det blir gång på gång, med saker som jag själv kan hålla med om, då blir det otroligt svårt för mig att motivera att vi lägger locket på. Förstår du? Det kommer problem som jag håller med om. Men som jag inte får hålla med om. För det blir inget bra om vi börjar diskutera saken, med styrelsen eller Mats. För det leder inte till något bra, sa Skinnars till Länstidningen, bland annat.

Så kan man inte ha det.

Eller spelare som tjänar 15-20 000 i månaden som inte får det mentala, eller sitt övriga liv, att gå ihop på grund av hockeyn i Södertälje.

Spelare som mår dåligt.

– Helt klart behövs en helt annan harmoni i laget nästa säsong. Jag hoppas att det kan bli lite lugnare då, säger en spelare, säger en spelare till LT.

– Det blir inte så bra harmoni på arbetsplatsen om du hela tiden är orolig för att bli bestraffad om du har en åsikt om något, säger en annan.

Spelare i Västervik bor inte på en camping för att det är kul, gör dem lyckliga eller för att det är så värst bra betalt. Utan för att det finns ambitioner och förhoppningar, och för att den kuliss som klubben byggt upp i övrigt, och att det som sker bakom kulissen, gör att det fungerar.

Man ger, tar och får.

Det går inte att kräva att alla i ett lag ska gilla varandra. Eller att tränaren ska vara bästa vän med alla spelare. Nej, det ska finnas en viss dynamik. Det är nyttigt. Däremot kan man kräva att alla, ledare och spelare, gör sitt yttersta för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att ta föreningen framåt och uppåt 2017. Förutsättningar som står över dammiga principer och pärmar från 1998.

Man skapar en dynamisk enhet ämnad för resmålet.

En maskin, om man så vill.

Men när bränslet tar slut, maskinen stannar och det är dags för besiktning är det viktigt att man undersöker alla delar för att upptäcka fel i tid.

Vissa delar byts ut, andra inte.

Och där befinner sig SSK nu.

Jag kan inte minnas att SSK någonsin har tappat en spelare till en konkurrent i hockeyallsvenskan och det vore oerhört förnedrande att se Anton Holm jubla för AIK i Scaniarinken nästa säsong. Eller se Fredric Weigel göra piruetter i Karlskoga. Jag vill inte se en till spelare, likt Skinnars, lämna vår förening med en tår i ögat och en uppmaning om att saker måste förändras.

Jag vill att saker ska fungera.

För vilket annan bottenklubb som helst hade Holm och Weigel antagligen varit förlorade vid det här laget. Men SSK är inte vilken annan klubb som helst, även om det är lätt att glömma det i tider som dessa. Vi är SSK. Södertälje. Mats Waltin blir kvar i klubben och nu är alla införstådda med det. Det är så det blir. Min förhoppning är nu att SSK och Mats Waltin sätter sig ner, lyssnar, tar in, kommer överens, reflekterar, har en dialog, ger ris, men också ros, och ser till att skapa en enhet som har bästa möjliga förutsättningar för att ta nästa steg tillsammans.

Vi behöver det.

I den enheten ingår ett par av de spelare som har och har haft synpunkter på hur saker fungerar. Spelare som anslöt 2015 eller senare och hela tiden har ingått i en plan. En plan där ambitionen har varit att slipa, skala av och tillföra kompetens till dess att laget är vasst nog för att snegla uppåt.

Vi ska inte kasta bort det arbetet.

Vi ska ta tillvara på det.

Det handlar om ett par av de spelare med mest förtroende. Om spelare som utan problem skulle kunna lägga locket på, packa väskan, lämna allt bakom sig och få ett hockeyjobb i en annan miljö. Det handlar även om några av de spelare med mest hjärta och vars rötter finns i staden. Spelare med en röst som har valt att använda den.

Varken Anton Holm eller Fredric Weigel, eller Adam Hansen som också haft synpunkter på hur saker gått till, har förlängt med SSK än.

Men jag har fått tydliga signaler om att de vill.

De gillar SSK. De vill att klubben ska framåt. De vill ta nästa steg. De tycker att fansen förtjänar det.

Men den öppenhjärtige lagkaptenen Skinnars, ständige krigaren Bohman, rekordmålskytten Holm, frispråkige spelgeniet Weigel och det övriga kollektivet har talat: Saker måste förändras, annars riskerar den här maskinen att få körförbud.

– Klubben måste se till att det här aldrig händer igen. En klubb som SSK ska inte ligga i botten av Hockeyallsvenskan, det är för dåligt. Det behövs mer lugn och ro, lite annat ledarskap, det går att få ut mer av ett lag än så här. För mig är det bara en lättnad, att vi klarade oss. Jag vill aldrig uppleva det här igen, säger en spelare till LT.

Lös det, SSK. Spela korten rätt. Det kan sluta med jackpot. Och helt plötsligt skulle nästa säsong kunna bli riktigt intressant på riktigt.

Tillägg: Efter denna krönika skrevs har SSK meddelat att Adam Hansen inte får förlängt.

Läs LT:s granskning av säsongen här:

Del 1 – SSK-säsongen, del 1: Ett lag präglat av konflikter och missnöje: ”Det blev en irritation”
Del 2 – SSK-säsongen, del 2: Vändpunkterna som kan ha räddat säsongen: ”Waltin gjorde klart för alla att han inte tänkte lämna”
Del 3 – SSK-säsongen, del 3: Krav på ett nytt ledarskap: ”Behövs en annan harmoni”

2 kommentarer

2 Comments

  1. Magnus Erikson

    5 maj, 2017 at 6:48 e m

    Jag är så trött på länkar till en betaltjänst i den lokala blaskan!

  2. Patrik Berg

    5 maj, 2017 at 8:35 e m

    Hur jobbar egentligen Södertälje med sina egna produkter?
    Har inte full koll på det men finns det några från det egna ledet som får kliva in i omklädningsrummet??
    Historiskt sett (de senaste 5-10 åren) har man väl inte lyckats lyfta fram någon. Daga att se över juniorbiten??

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

J18 & J20

Krönikor

SSK på Twitter

Mer: Andreas Häggström