Connect with us

Hi, what are you looking for?

Andreas Häggström

Läs den här krönikan innan SSK:s match mot Piteå på lördag

Piteås supportrar kallar SSK för ett ”brödgäng” efter 6-2-vinsten. Ska vi verkligen ta det? Den här krönikan handlar om ett magplask, och vad vi måste göra nu för att inte dö.

Stolthet Styrka Kultur. Foto: David Nilsson Hamne
Foto: David Nilsson Hamne

Fiasko. Katastrof. Magplask. Misslyckande. Bottennapp. Dråpslag. Nit. Flopp. Underkänt.

Ja, den första playoffmatchen mot Piteå var allt annat än lyckad.

1-0 till Piteå efter 20 sekunder. I första bytet. Det snabba målet satte liksom känslan. Känslan av ridå innan man ens hade hunnit sätta sig i soffan. Ja, vi hade precis kommit innanför dörren med varsin pizza i famnen när resultattavlan hånade oss från tv:n.

Ja, vad ska man egentligen säga?

Jag kan ta en förlust. Jag kan ta två förluster. Jag kan däremot inte ta ovilja, feghet och omotiverat uppträdande i en avgörande slutspelsmatch. I en matchserie där föreningen spelar med kniven mot strupen.

Nog för att just kniven kan vara en bov i dramat, men att det innebär viss press att representera SSK står knappast i det finstilta i respektive spelarkontrakt. Det kommer liksom med emblemet – på gott och ont, vilket vi vet vid det här laget.

Som jag har skrivit i många krönikor tidigare så saknar jag ”maskinen SSK”. Den där massan av spelare som tillsammans bildar en ogenomtränglig mur, och som i grupp kan forcera hinder oavsett var i landet de står uppställda.

Där man har en trygghet i grundspelet. Tydliga roller. Offensiva instinkter, likt en kobra som jagar sitt byte. Som bara har ett mål i sikte: Framgång.

Vi ägde mycket puck mot Piteå.

Piteå-supportrar tog ut hela matchseriesegern i förskott efter slutsignalen, och hävdade på Twitter att Piteå ”spelade ut SSK totalt” och att det var ”klasskillnad” mellan lagen. En Joacim från Piteå skrev ”SSK, vilket ruskigt upphausat brödgäng”.

Det är en lögn.

SSK styrde spelet. SSK var förste vårdnadshavare av pucken från ungefär nedsläpp, med ett par få men nervöa undantag i andra och tredje perioden.

Som vanligt var SSK relativt skickliga framåt.

Skinnars slet på bra. Lorraine försökte. Fjärdekedjan med Olofsson, Kallmert och Engström var stabila som vanligt. De gav och ger allt. Nyberg försökte gång på gång med fart in i anfallszon.

Efteråt erkände Piteås tränare Rolf Nilsson att de aldrig har mött ett lag där de har fått låna pucken så lite.

Problemet var däremot att SSK inte kom någonstans. Vi snurrade friskt i hörnen men tycktes aldrig komma in på mål. Lägg därtill ett rejält – ja kanske historiskt – svajigt försvarspel, plus ett snuskigt effektivt Piteå, och chansen till vinst på bortaplan blir minimal till slut.

Den rinner en ur handen.

Att vårt försvarsspel inte håller är inte ett påstående eller en åsikt. Det är ett konstaterande. Den som hävdar något annat är antingen naiv eller blind. Frågan är bara vad vi kan göra åt det. Vad kan vi, i det här knivskarpa och kritiska läget, göra åt vårt försvarsspel?

Jag besitter inte kunskaper nog för att ge någon input där men… vi måste försöka väga upp det med något annat. Eller nåt. För något måste göras.

Den här krönikan ska däremot inte handla om gårdagens match eller om vår oförmåga att freda vårt eget fort.

Den här krönikan handlar om att säsongen kan ta slut på lördag.

Då kan vi ha spelat färdigt.

För oss – och vi är många, många – som lever med ishockeyn, likt en pacemaker i bröstet, ständigt påminnande om att livet är skört men samtidigt värt att leva i sina finaste av stunder, innebär slutet just slutet. Totalt mörker.

Vad ska vi göra när vi inte längre kan planera bortaresor? Inte längre behöver ta ledigt från jobbet för att trängas i en liten Fiat ner till Ronneby? Eller när pulsen inte längre väcker en alldeles för tidigt på matchdagar och alla vägar leder till Scaniarinken?

När vardagens röda tråd inte längre går att greppa.

Nej, det finns inte.

Inte i min värld.

Den här krönikan handlar om att SSK förlorade den första matchen i en matchserie om bäst av tre.

SSK har fortfarande allt i egna händer. SSK är hemmastarka. Hemma, i Scaniarinken, ska inte Piteå kunna slå SSK en normal dag.

Och med en normal dag menar jag en sådan där dag när man väcks av matchpulsen vid 09:00, duschar, klär på sig sina finaste kläder, virar halsduken runt halsen, dricker två kalla öl, nervöst pillar på nagelbandet, och sedan ansluter till tusentals andra SSK:are i Scaniarinken.

För det är så vi gör, och alltid har gjort.

Den här krönikan handlar om att det är absolut nödvändigt – och oerhört viktigt för föreningen, spelarna och alla medsupportrar – att alla går på match två mot Piteå på lördag (och förhoppningsvis även söndag).

Biljett bokar du här.

Dö kan vi göra sen.

Kommentera här

Skriv en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Läs också:

Analys

SSK har värvat två bärande spelare från succélaget Tingsryd. Med tiden har SSK blivit en mer attraktiv klubb. Men vad är skillnaden nu mot...

SSK-siffror

Många supportrar hoppas på en comeback i SSK för Tom Wandell – medan andra menar att det vore bättre att titta på andra centeralternativ....

Spelarkollen

Mikko Kalteva har avslutat sin karriär vid 36 års ålder.

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Facebook

Senaste nytt

Silly season

Det blev spel i Almtuna, Modo och med Linköping i SHL förra säsongen. Nu är SSK intresserade.

Nyheter

Lucas Carlsson behövde en nytändning i ny miljö. Och det blir i AIK.

SSK-siffror

SSK byter tränare. Och det är ironiskt att den ansvarige för det som har varit SSK:s största styrka de senaste två säsongerna får lämna...

SSK-siffror

Många supportrar hoppas på en comeback i SSK för Tom Wandell – medan andra menar att det vore bättre att titta på andra centeralternativ....

Intervjuer

Rasmus Kahilainen kom och drog fram som en virvelvind i Södertälje. Nu hoppas alla att 20-åringen blir kvar i SSK.