Connect with us

Krönikor

Den allsvenska toppstriden – här är lagen vi måste se upp för

Mauri Hermundsson ger sin syn på några av toppkandidaterna till årets säsong av Hockeyallsvenskan.

Ibland är sommaren ett jävla as, ett riktigt jävla as. Just nu är den det. När den där hockeyabstinesen börjar kittla i hela kroppen, men sommaren står framför en och ler lite hånfullt med sitt fula tryne. Jag vill slå, men orkar inte. Det hjälper ändå ingenting. Det kommer i vilket fall vara 304 timmar och fem minuter kvar till första ispasset.

Jag tittar ut och ser solen. Tänker att, den här säsongen kommer bli den bästa. Jag vet det. Sen kommer jag på att solen också lyser i Malmö. Där är man också hoppfulla, tänker att Sylvegård har vänt på skutan. Jag är rädd för att det är sant.Han är stark, den där Sylvegård. Likt ett barn på sin sjuårsdag har han andats in, samlat mod, och blåst ut. Hårt. Men det är inga ljus han har släckt, han har tänt ett. Tänt en låga som tar över, ser till att Hugo Stenbecks äckliga intressen i Malmö snart bara är ett minne blott, och att sprickorna han skapat i det genuina täpps igen.

Jag är rädd för ett nytt, mer äkta Malmö vars forwardssida jag på förhand rankar som seriens bästa. Att man har SSK-supportrarnas hackkyckling Pontus Sjögren i målet stärker – för att vara helt ärlig – min oro än mer.

Några mill norr om den rödsvarta bejbyhåken bytts rött mot grönt. Malmö mot Ängelholm. Patrik Sylvegård mot Bjön Hellkvist… eller hur var det nu?

I vilket fall är jag nästan lika rädd för Rögle, tänker att Masken Carlssons lag glöms bort lite i tider när alla blickar vänds mot ett Västerås som ivrigt utnyttjar de nya reglerna gällande transatlanter.

Bland backarna och målvakterna i Rögle är två födda på 80- och 70-talet. Resten, åtta av dem, är födda på 90-talet. Friskt vågat, minst sagt. Det ska bli väldigt intressant att se var ett pånyttfött, sjudande Ängelholm och Rögle kan sluta nu när trötta Fredrik Warg blir pigga Daniel Zaar, när stabila, omöjliga Luleå plötsligt blir det inte helt lika stabila Asplöven, och när ett skitnödigt Rögle med en skraj blick vänd nedåt, plötsligt blir pigga Rögle med målet och blicken vänd uppåt.

Det var en gång en kille som hette Challe Berglund. Han tänkte, nu ska jag satsa allt på ett kort. All in, fnissade han och sköt kvickt fram pengarna. Men kortet blev ett dammigt klöver tre, och i år är sedlarna inte lika stora. Nyförvärvens ögonhöjarfaktor likaså.

Ett par hungriga juniorer från division 1, duktiga utropstecknet Loufqvist från Oskarshamn samt en SSK-bekanting i nya målvakten Johan Mattsson.

Mer än så är det faktiskt inte.

Det värsta av allt: jag tror detta är precis vad Djurgården behövde. “Fimpen”, Ölvestad och Ottosson i all ära, men den något unkna doft som äldre män inte sällan bär med sig, låg tjockt i Djurgårdens omklädningsrum under deras närvaro. Det kommer den inte göra i år.
Allsvenskan är de hungrigas serie, Djurgårdens har valt rätt väg.

Dessutom kommer det i år inte vara helt lika kul att knäppa DIF på näsan, skratten och avgångskraven kommer inte dåna lika högt efter varje förlust. Djurgården smyger. Ännu en varningsflagg utfärdad.

Allsvenskan är en jävla spöktunnel.

Och så var det Västerås, ja. Sportchefen Niklas Johansson superbygge, på pappret seriens bästa lag, och eliteprospectsscouternas stora ögonsten. Västerås har valt slips, bakåtslick och solglasögon i år.

Men coola amerikanska namn gör inget hockeylag, och bra statistik från AHL säger långt i från allt om en hockeyspelare.

Vi får se var det landar. Men visst, får man ihop allt är Västerås en klar SHL-kandidat. Kanske den klaraste av de alla.

På tal om SHL-kandidater; Timrå, hallå? Var är ni? Medelpads stolthet känns som en ljummen, blaskig lättöl från gårdagen. Playoff, visst. Men kön till Kvalserien är lite för trång för klena Timrå. Det blir ett mellanår i Sundsvall, tror jag.

—–

I Oskarshamn mobiliserar man, för ovanlighetens skull. Men Allsvenskans mest sympatiske tränare, den enligt twitterfeminister kvinnohatande Fredrik Söderströms lag kommer inte räcka till när de stora lagen spänner musklerna. Det blir för tunt, på något sätt.

Många stirrar sig blinda på den spets som värvats in, och visst, det imponerar, men man glömmer bort att minst lika mycket spets letat sig vidare, bort från Sveriges tråkigaste stad.

IK Oskarshamn är ett enda stort mellanår. Denna säsong blir inget undantag.

Om jag med ovanstående svammel som motivering, och mina bristfälliga hockeykunskaper som gardering, ändå ska tippa den Allsvenska toppstriden blir det ungefär så här.

1. Malmö
2. Västerås
3. Djurgården
4. Södertälje
5. Rögle

Därefter slåss Oskarshamn, Karlskoga och Timrå om resterande Playoff-platser.

Jag tittar på solen, sen på klockan. 302 timmar och 27 minuter kvar till ispremiären. Hockeyabstinensen kittlar till, ännu starkare den här gången.
Och klockan, den tickar vidare.

Mauri Hermundsson är skribent på Uppdragsport.se. Till vardags arbetar han som journalist. Säsongskort på K.

4 kommentarer

4 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Krönikor