Connect with us

Krönikor

Hejar du på SSK? Bra. Då har du ett uppdrag idag.

”I framtiden kanske vi pratar om den där kvällen på Hovet, efter att SSK inlett serien med sex raka förluster, låg hjälplöst sist men bragdartat vände och lyfte i tabellen. Eller så pratar vi inte om den alls”.

Andreas Häggström

, den

Foto: David Nilsson.
Foto: David Nilsson.

Man har vandrat många vägar som SSK:are.

Från 758:ans hållplats i minusgrader.

Ilsket från soffan till sängen med tusen grå men tappra hårstrån på skallen.

Tunnlarna i Scaniarinken, som ena kvällen är vägen till paradiset, men andra dagar känns som tunga steg mot galgbacken.

Och så har vi asfalten utanför Hovet.

Johanneshovs isstadion, en av Hockeysveriges kanska bästa ishallar men som ska rivas. Där har SSK deltagit i många strider genom åren, på såväl isen som läktaren.

Som finalserien mot Djurgården 1985 som slutade i SM-guld.

Thom Eklund, Anders Eldebrink och Peter Wallin mot Arto Blomsten och Roffe Ridderwall. 1985 års SM-final var inte bara ett hett länsderby.

Conny Janssons äkta hattrick i den andra perioden i match ett.

SSK vann med 6-0.

Matchserien gick till fem matcher och den avgörande matchen spelades i Norrköping.

Peter Wallin stod för ett klassiskt mål i den sista finalmatchen när han snurrade upp Arto Blomsten med två underbara dragningar och lade in pucken med en backhand bakom Rolf Ridderwall.

Glenn Johansson var kung det året.

Eller vad sägs om en tillbakablick till säsongen 1976/1977, då även i gula tröjor.

När #25, Karl-Erik Lilja, mosade en gnagare mot sargen enligt alla regler i en SSK:ares handbok.

När #8 Anders Kallur och #11 Glenn Johansson klev in framför AIK:s målbur.

Den säsongen gjorde Glenn Johansson 27 pinnar på 35 matcher. Med 21 assist blev han lagets passningskung, likt dagens Fredric Weigel. Men vann poängligan gjorde Kjell-Arne Vikström med sina 21 mål, 9 assist och totalt 30 poäng. 15 poäng fler än Mats Waltin, för övrigt.

Och ett par år senare slog SSK samma AIK med 15-3.

I modern tid, eller under 2000-talet, finns det enstaka ögonblick att minnas från Hovet men de är förhållandevis få.

Det där är dock något man kan ändra på.

Historieböcker är till för att skrivas och läsas av framtida generationer.

I framtiden kanske vi pratar om den där kvällen på Hovet, efter att SSK inlett serien med sex raka förluster, låg hjälplöst sist men bragdartat vände och lyfte i tabellen.

Hur vi motade topplaget AIK i Hovets grind.

Eller så kanske vi inte pratar om den alls.

Vi kanske rentav vill glömma den, placera den i ett kapitel långt, långt bak i framtida böcker.

Men låt oss åtminstone ge det en chans.

För den som håller på SSK finns det bara en enda sak att göra i dag: Ta sig till Hovet. Sjunga fram spelarna som mer än väl visat vad de vill. Att de vill hjälpa SSK uppåt.

Pucken släpps 15:15 och enligt hemmalaget väntas mycket publik.

Biljetter till bortasektionen köper du här eller i luckan.

Kommentera artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Krönikor

SSK (och hockeyn) hyllas efter matchen mot Leksand: ”Just nu ser de ut som ett topplag”

”Slutspelsstämning på isen och på läktaren i Scaniarinken”, skrev Sportbladets hockeytyckare Tomas Ros efter den första perioden. Och han var inte ensam.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

SSK klev ut på isen med sex vinster på de sju senaste matcherna.

Och klev av samma is med samtliga huvuden högt.

En poäng är färre än tre men alltjämt en poäng, en fjäder i en vanligtvis vindkänslig hatt, och krigarinsatsen mot Leksand innebär att SSK tagit poäng i sju av de åtta senaste matcherna.

Det märktes även efteråt.

Kommentarsfälten på Facebook fylldes med försiktiga men knipna nävar. SSK:s officiella Facebookinlägg om matchen, som vi alltså förlorade, hade över 600-gillamarkeringar och samtliga kommentarer var eniga:

SSK är, som man säger, på gång.

Över 5 700 personer hade letat sig till Scaniarinken för att se en vinnare koras efter straffar och det kändes för en stund som under fornstora dagar. Eller som i Elitserien när det begav sig. När streckstrider och dramatik var vardag. När hopp slogs mot förtvivlan och tillvaron ständigt var på liv eller död.

Tiden innan tv-pengar, krångliga kvalsystem och en sakta men säkert växande vallgrav mellan SHL och hockeyallsvenskan rev sönder delar av spänningen.

Känslan efteråt var att samtliga inblandade var nöjda.

Spelarna, tränarna, supportrarna och experterna. Ismaskinisten, servitrisen, lottförsäljaren och taxichauffören hem.

– Vi blev lite utspelade och det var skönt att få med sig poängen, sa Leksands segerorganisatör Alex Friesen till C More efter matchen.

Leksands rutinerade tränare Leif Carlsson var inne på samma spår.

– Killarna gör en heroisk krigarinsats för jag tycker Södertälje är bättre än oss i kväll, erkända han för SVT efteråt.

SSK kanske inte vann samtliga tre poäng. Men vi vann så mycket mer. Vi vann heder. Vi vann respekt. Vi vann tillbaka publik. Och vi visade att vi kan när vi vill.

”En och annan SHL-pamp sneglade nog trånande på bilderna från Scaniarinken. Inte för att de vill åt tv-pengarna. Nej, nej. Men det där andra som inte går att köpa med pengar eller produktplaceringar. Glöden. Passionen. Engagemanget. Känslorna”.

Så skrev Länstidningens reporter och krönikör Jacob Sjölin efter matchen.

”Slutspelsstämning på isen och på läktaren i Scaniarinken”, skrev Tomas Ros redan efter den första perioden.

Även Leksands supportrar drog en lans för en kväll som var så mycket mer än de utdelade poängen.

”Den stora vinnaren i den här matchen är trots allt HockeyAllsvenskan. Kampen, passionen, inramningen”, skrev Leksands supporterprofil Martin Eriksson på Twitter.

”Södertälje-Leksand var hockey som hockey ska vara. Inramning, hetta, underhållning. Och inte en ponnyridning så långt ögat når”, konstaterade Sport-Expressens hockeybloggare Nils Montan-Lund.

– Vi har ett fantastiskt stöd här ikväll. Det lyfts vi av när vi äter oss in i matchen. Det är så härligt. Grabbarna älskar det, och vi i ledarteamet också, sa SSK:s huvudtränare Ulf Lundberg till Länstidningen, och fick medhåll av en av matchens giganter, Henrik Nyberg:

– Det var så klart helt magiskt.

Sportbladets ständigt kritiserade krönikör Mats Wennerholm myste efter matchen:

”Det kom 5 753 en onsdagskväll, fler än de flesta SHL-matcher drar. Och det har var en underbar hockeymatch på alla sätt och det var svårt att tänka sig att det var omgång 14 av 52. Det var mer slutspelskaraktär än det brukar vara i slutspel numera. Nu kunde jag tyvärr inte vara på plats, men det här var en match som gick rakt genom tv-rutan. Jag gissar att även SSK-fansen gick hem nöjda, trots att det var hemmalaget som fick se sin svit bruten då Leksand vann med 2–1”, skrev han i en krönika direkt efteråt.

Wennerholm konstaterade även det som de flesta av oss SSK:are – med all rätt – kände, eller åtminstone hoppas, efter ännu en lovande match, bara en poäng och strafftorsk till trots:

”Men jag tror inte Södertälje behöver oroa sig. De är betydligt bättre än tabellplaceringen och det är bara den katastrofala starten med sex raka förluster som gör att de ligger där de ligger. Just nu ser de ut som ett topplag”, konstaterade han i krönikan.

Som sagt, håll era huvuden högt, kära kamrater.

Framtiden känns plötsligt greppbar.

– Det är jävligt kul. Det är länge sedan vi vunnit så många matcher. Så det är skönt, säger Lucas Carlsson till SSK:s hemsida angående den positiva trenden.

Våra huvudrollsinnehavare visar självförtroende och vågar äntligen kliva ut och ta över scenen, och det var ännu en match där det blev tydligt att tiden innan, med och efter Mats Waltin tillhör helt olika genrer och epoker.

Att det kanske inte bara har varit en temporär energiinjektion.

Att den svartvita, ryckiga stumfilmen som rullade kväll efter kväll äntligen har fått färg.

Missa inte nästa hemmamatch: SSK – Björklöven på måndag.

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

”Varning: Den som inte går och tittar på SSK:s matcher just nu missar något”

Uppdragsport.se:s skribent Andreas Häggström vågar äntligen se ljuset i tunneln. Framtiden kan vara vår. Och matchen mot Leksand på onsdagen blir allt annat än ”serielunk” – är man inte på plats så missar man något.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Sebastian Owuya tackar laget efter vinst. Foto: David Nilsson Hamne
David Nilsson Hamne

Sex vinster på de sju senaste matcherna – samt elva mål på de två senaste.

Du kanske har missat att SSK är på gång.

Det är förståeligt.

Avståndet till publiken har varit gigantiskt det senaste året. 

Klubben fick ett gyllene läge att rida vidare på vågen efter avancemanget tillbaka till hockeyallsvenskan men tog aldrig riktigt chansen.

Det har stått klubben dyrt, mycket dyrt.

Men sedan Mats Waltin lämnade över rodret har det blåst njutbara orkanvindar runtomkring Scaniarinken. I såväl omklädningsrummet som styrelserummet, vad det verkar, och på isen.

Nya tränare med ett modernt förhållningssätt till dagens hockey och dagens spelare.

Tränare med en idé, samt en reservplan om det inte skulle fungera.

Tränare som bryter mönster.

Tränare som, likt klubben, tittar uppåt och tänker göra allt i sin makt för att ta sig dit.

Vi har en huvudtränare som är 38 år och en assisterande tränare som är 27.

Vi har nyligen kontrakterat en juniorback över de kommande två åren.

Vi har spelare som visar glädje såväl på som utanför isen.

Och vi är hockeyallsvenskan formstarkaste lag.

Tabellen i hockeyallsvenskan efter sex omgångar kontra från omgång 6 till 12. Bild: LT.se.

Tabellen i hockeyallsvenskan efter sex omgångar kontra från omgång 6 till 12. Bild: LT.se.

Flera saker som man inte hade trott vore möjligt för en månad sedan.

Efter att ha inlett serien med sex raka förluster, ett obefintligt spel, cirka noll gjorda mål framåt men vansinnigt många bakåt har SSK nu vunnit de sex av de sju senaste matcherna – och man hotar äntligen uppåt.

Från 0 poäng efter de sex första matcherna – till att hota om platserna för fortsättningsspel.

Från 0 poäng efter de sex första matcherna – till att hota om platserna för fortsättningsspel.

För första gången på ett år är SSK ovanför det nedre strecket.

Och för dig som checkade ut från årets säsong för en månad sedan är det dags att vakna upp och gnugga ögonen.

Senast, mot Karlskoga, var det förhållandevis god stämning i Scaniarinken och inför onsdagens match mot Leksand pekar det mesta på en publiksiffra över 5 000. Med en stor dos tur kan vi nå 5 500, och kanske närmare 6 000 för första gången sedan 2012 när vi slog Djurgården med 4-2 under lock-out-säsongen.

Ja, på sätt och vis lever hockeyn igen.

Folk snackar hockey igen.

Personer som vägrat sätta sina fötter i Scaniarinken innan något radikalt sker har åtminstone snörat på sig ena skon igen.

Det vilar nämligen ett pånyttfött hopp i horisonten.

Om än inte den här säsongen så kanske nästa eller säsongen efter den. De tidigare så nedtrampade spåren har ersatts av visserligen ojämn asfalt men som med gediget arbete kan jämnas till och bära den här föreningen framåt för första gången på många, många år.

Stor biljettåtgång inför SSK-Leksand.

Stor biljettåtgång inför SSK-Leksand.

Men det är viktigt att komma ihåg att en vinst hemma mot Leksand inför 5 500 åskådare en bister novemberkväll 2017 är en en av flera beståndsdelar i det vägarbetet.

Den som inte går och ser SSK spela hockey just nu missar något som mer och mer framstår som en skänk från ovan sett till förutsättningarna och var vi stod efter sex matcher.

Vi har all anledning att mysa just nu, oavsett hur det går mot Leksand på onsdagskvällen.

Framtiden är vår.

Än finns det plats inför onsdagens match mot Leksand – säkra din biljett här så slipper du chansa i dörren.

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

”Helt rätt att Waltin får lämna – men det finns en sak vi aldrig får glömma”

Det finns inga som helst frågetecken, ingen som helst tvekan, att det var dags för Mats Waltin att lämna över rodret. Men det finns flera anledningar att hylla den rutinerade mannen som stod upp när vi andra knappt orkade resa oss.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Trots att det gått två år har jag fortfarande köldskador efter att ha rest runt till den ena igloon efter den andra för att se SSK spela i hockeyettan.

Ett spretigt lag med en flera meter sylvass spjutspets som såg bra ut på papperet men som väckte vissa frågetecken inför säsongen.

– Hur ska de här killarna dra åt samma håll och spela SSK tillbaka till Hockeyallsvenskan? frågade man sig.

Sedan degraderingen från hockeyallsvenskan har vi aldrig riktigt fått andas ut.

Visst, vi vann matcher i hockeyettan. Men vinner du 100 meter i överlägsen stil i OS får du ändå sår runt halsen med en kniv mot strupen. Det spelar ingen roll hur snabbt du springer. Hur försiktigt du springer. Hur rutinerad du är. Kniven finns där. Den gnuggar, den gnider, den sårar ditt skinn.

Hockeyettan var ett stormigt hav med ett 20-tal oprövade matroser på övre däck.

Kaptenen hette Mats Waltin, och det var långtifrån den första skutan han styrt. Mats Waltins båtar kanske inte alltid har seglat framåt, men de har åtminstone hållit sig över ytan.

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

”Mats Waltin tar oss tillbaka”, sjöng vi oss hesa i ishall efter ishall.

I Hudiksvall, i Sollentuna, i Tierp, i Vimmerby, i Haninge.

Men framför allt i Sundsvall i kvalserien.

Det var där och då som vi förstod att vi kan greja det här. Att det går. Att vi håller. Leif Strömberg kallade SSK:s klapp-klapp-spel för ”turmål” efteråt men på reprisen, som i sig förtjänade tusen repriser, kunde man tydligt se att Mats Waltins fartyg trots allt hade kontroll på samtliga intilliggande isberg.

Det fanns bara en väg: Framåt. Uppåt.

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Drygt ett år tidigare hade vi suttit i samma Sundsvall.

Vi hade precis åkt ur Hockeyallsvenskan.

Det där som inte skulle kunna ske hade precis skett.

Vi grät över misslyckandet. Vi grät på grund av känslan av hjälplöshet. Att vi inget kunde göra. Att ingen kunde göra något. Att spiralen bara fortsatte borra sig ner i våra hjärtan. Vi tröstade varandra, och vi tröstade oss själva. Vi grät tårar värda en butelj i Janne Karlssons bokhylla.

Den där kvällen blev på sätt och vis traumatisk.

Bara tanken på en spiral får det att krypa i kroppen på mig. Den där känslan av hopplöshet. Den där känslan av att det helt enkelt inte går. Det finns inget hopp. Det finns inget ljus i tunneln. Nej, inte ens tunneln står kvar. Känslan av att tunneln har rasat, blivit asfalterad och agerar E4:a åt våra motståndarlag.

Jag vill rikta ett evigt tack till Mats Waltin för säsongen 2015/2016.

Du var den där rösten vi behövde. Den där navigeringsnålen som vårt rangliga psyke behövde. En trygg hand i en otrygg situation. Egentligen borde du ha tackats av redan efter avancemanget. Jag tycker att du kändes klar då. Du kom, du ledde, du vann, du segrade.

Du gjorde det du skulle.

Jag kommer, helt ärligt, aldrig att glömma det.

Än i dag bär vi runt på den klassiska banderollen från den säsongen.

Så mycket betydde den.

Att klubben nu, efter sex omgångar, tvingas ge Mats Waltin sparken är inte Mats Waltins fel. Det är klubbens fel. Det är flera faktorer och komponenter, och säkert en hel del utnötta tapeter på gamla väggar, som tillsammans är ett bra mycket större problem än Mats Waltin. Och visst känns historien med Anton Holm extra onödig en dag som denna, då antagonisten fått lämna efter blott sex matcher.

Efter en på flera vis historiskt dålig säsong 2016/2017 fanns alla möjligheter att göra om och göra rätt. Det fanns ett facit. Det fanns spelare som vittnade om saker som inte fungerade. Det fanns en spelidé som inte höll för hockeyallsvenskan av i dag.

Det fanns svart på vitt då, men färgen hann knappt torka innan klubben valde att tuffa på.

Och i dag fick vi svart på vitt att det var helt fel väg att gå.

Nu behöver SSK en ung, hungrig tränare som förstår dagens hockey och spelare. Som vill uppåt. Som ser SSK som ett steg på vägen mot en högre nivå. Som har ambitioner, som har sina bästa år framför sig.

Precis som klubben ska ha.

Fortsätt läsa

Mest läst

Krönikor

Hejar du på SSK? Bra. Då har du ett uppdrag idag.

”I framtiden kanske vi pratar om den där kvällen på Hovet, efter att SSK inlett serien med sex raka förluster, låg hjälplöst sist men bragdartat vände och lyfte i tabellen. Eller så pratar vi inte om den alls”.

Andreas Häggström

, den

Foto: David Nilsson.
Foto: David Nilsson.

Man har vandrat många vägar som SSK:are.

Från 758:ans hållplats i minusgrader.

Ilsket från soffan till sängen med tusen grå men tappra hårstrån på skallen.

Tunnlarna i Scaniarinken, som ena kvällen är vägen till paradiset, men andra dagar känns som tunga steg mot galgbacken.

Och så har vi asfalten utanför Hovet.

Johanneshovs isstadion, en av Hockeysveriges kanska bästa ishallar men som ska rivas. Där har SSK deltagit i många strider genom åren, på såväl isen som läktaren.

Som finalserien mot Djurgården 1985 som slutade i SM-guld.

Thom Eklund, Anders Eldebrink och Peter Wallin mot Arto Blomsten och Roffe Ridderwall. 1985 års SM-final var inte bara ett hett länsderby.

Conny Janssons äkta hattrick i den andra perioden i match ett.

SSK vann med 6-0.

Matchserien gick till fem matcher och den avgörande matchen spelades i Norrköping.

Peter Wallin stod för ett klassiskt mål i den sista finalmatchen när han snurrade upp Arto Blomsten med två underbara dragningar och lade in pucken med en backhand bakom Rolf Ridderwall.

Glenn Johansson var kung det året.

Eller vad sägs om en tillbakablick till säsongen 1976/1977, då även i gula tröjor.

När #25, Karl-Erik Lilja, mosade en gnagare mot sargen enligt alla regler i en SSK:ares handbok.

När #8 Anders Kallur och #11 Glenn Johansson klev in framför AIK:s målbur.

Den säsongen gjorde Glenn Johansson 27 pinnar på 35 matcher. Med 21 assist blev han lagets passningskung, likt dagens Fredric Weigel. Men vann poängligan gjorde Kjell-Arne Vikström med sina 21 mål, 9 assist och totalt 30 poäng. 15 poäng fler än Mats Waltin, för övrigt.

Och ett par år senare slog SSK samma AIK med 15-3.

I modern tid, eller under 2000-talet, finns det enstaka ögonblick att minnas från Hovet men de är förhållandevis få.

Det där är dock något man kan ändra på.

Historieböcker är till för att skrivas och läsas av framtida generationer.

I framtiden kanske vi pratar om den där kvällen på Hovet, efter att SSK inlett serien med sex raka förluster, låg hjälplöst sist men bragdartat vände och lyfte i tabellen.

Hur vi motade topplaget AIK i Hovets grind.

Eller så kanske vi inte pratar om den alls.

Vi kanske rentav vill glömma den, placera den i ett kapitel långt, långt bak i framtida böcker.

Men låt oss åtminstone ge det en chans.

För den som håller på SSK finns det bara en enda sak att göra i dag: Ta sig till Hovet. Sjunga fram spelarna som mer än väl visat vad de vill. Att de vill hjälpa SSK uppåt.

Pucken släpps 15:15 och enligt hemmalaget väntas mycket publik.

Biljetter till bortasektionen köper du här eller i luckan.

Krönikor

SSK (och hockeyn) hyllas efter matchen mot Leksand: ”Just nu ser de ut som ett topplag”

”Slutspelsstämning på isen och på läktaren i Scaniarinken”, skrev Sportbladets hockeytyckare Tomas Ros efter den första perioden. Och han var inte ensam.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

SSK klev ut på isen med sex vinster på de sju senaste matcherna.

Och klev av samma is med samtliga huvuden högt.

En poäng är färre än tre men alltjämt en poäng, en fjäder i en vanligtvis vindkänslig hatt, och krigarinsatsen mot Leksand innebär att SSK tagit poäng i sju av de åtta senaste matcherna.

Det märktes även efteråt.

Kommentarsfälten på Facebook fylldes med försiktiga men knipna nävar. SSK:s officiella Facebookinlägg om matchen, som vi alltså förlorade, hade över 600-gillamarkeringar och samtliga kommentarer var eniga:

SSK är, som man säger, på gång.

Över 5 700 personer hade letat sig till Scaniarinken för att se en vinnare koras efter straffar och det kändes för en stund som under fornstora dagar. Eller som i Elitserien när det begav sig. När streckstrider och dramatik var vardag. När hopp slogs mot förtvivlan och tillvaron ständigt var på liv eller död.

Tiden innan tv-pengar, krångliga kvalsystem och en sakta men säkert växande vallgrav mellan SHL och hockeyallsvenskan rev sönder delar av spänningen.

Känslan efteråt var att samtliga inblandade var nöjda.

Spelarna, tränarna, supportrarna och experterna. Ismaskinisten, servitrisen, lottförsäljaren och taxichauffören hem.

– Vi blev lite utspelade och det var skönt att få med sig poängen, sa Leksands segerorganisatör Alex Friesen till C More efter matchen.

Leksands rutinerade tränare Leif Carlsson var inne på samma spår.

– Killarna gör en heroisk krigarinsats för jag tycker Södertälje är bättre än oss i kväll, erkända han för SVT efteråt.

SSK kanske inte vann samtliga tre poäng. Men vi vann så mycket mer. Vi vann heder. Vi vann respekt. Vi vann tillbaka publik. Och vi visade att vi kan när vi vill.

”En och annan SHL-pamp sneglade nog trånande på bilderna från Scaniarinken. Inte för att de vill åt tv-pengarna. Nej, nej. Men det där andra som inte går att köpa med pengar eller produktplaceringar. Glöden. Passionen. Engagemanget. Känslorna”.

Så skrev Länstidningens reporter och krönikör Jacob Sjölin efter matchen.

”Slutspelsstämning på isen och på läktaren i Scaniarinken”, skrev Tomas Ros redan efter den första perioden.

Även Leksands supportrar drog en lans för en kväll som var så mycket mer än de utdelade poängen.

”Den stora vinnaren i den här matchen är trots allt HockeyAllsvenskan. Kampen, passionen, inramningen”, skrev Leksands supporterprofil Martin Eriksson på Twitter.

”Södertälje-Leksand var hockey som hockey ska vara. Inramning, hetta, underhållning. Och inte en ponnyridning så långt ögat når”, konstaterade Sport-Expressens hockeybloggare Nils Montan-Lund.

– Vi har ett fantastiskt stöd här ikväll. Det lyfts vi av när vi äter oss in i matchen. Det är så härligt. Grabbarna älskar det, och vi i ledarteamet också, sa SSK:s huvudtränare Ulf Lundberg till Länstidningen, och fick medhåll av en av matchens giganter, Henrik Nyberg:

– Det var så klart helt magiskt.

Sportbladets ständigt kritiserade krönikör Mats Wennerholm myste efter matchen:

”Det kom 5 753 en onsdagskväll, fler än de flesta SHL-matcher drar. Och det har var en underbar hockeymatch på alla sätt och det var svårt att tänka sig att det var omgång 14 av 52. Det var mer slutspelskaraktär än det brukar vara i slutspel numera. Nu kunde jag tyvärr inte vara på plats, men det här var en match som gick rakt genom tv-rutan. Jag gissar att även SSK-fansen gick hem nöjda, trots att det var hemmalaget som fick se sin svit bruten då Leksand vann med 2–1”, skrev han i en krönika direkt efteråt.

Wennerholm konstaterade även det som de flesta av oss SSK:are – med all rätt – kände, eller åtminstone hoppas, efter ännu en lovande match, bara en poäng och strafftorsk till trots:

”Men jag tror inte Södertälje behöver oroa sig. De är betydligt bättre än tabellplaceringen och det är bara den katastrofala starten med sex raka förluster som gör att de ligger där de ligger. Just nu ser de ut som ett topplag”, konstaterade han i krönikan.

Som sagt, håll era huvuden högt, kära kamrater.

Framtiden känns plötsligt greppbar.

– Det är jävligt kul. Det är länge sedan vi vunnit så många matcher. Så det är skönt, säger Lucas Carlsson till SSK:s hemsida angående den positiva trenden.

Våra huvudrollsinnehavare visar självförtroende och vågar äntligen kliva ut och ta över scenen, och det var ännu en match där det blev tydligt att tiden innan, med och efter Mats Waltin tillhör helt olika genrer och epoker.

Att det kanske inte bara har varit en temporär energiinjektion.

Att den svartvita, ryckiga stumfilmen som rullade kväll efter kväll äntligen har fått färg.

Missa inte nästa hemmamatch: SSK – Björklöven på måndag.

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

”Varning: Den som inte går och tittar på SSK:s matcher just nu missar något”

Uppdragsport.se:s skribent Andreas Häggström vågar äntligen se ljuset i tunneln. Framtiden kan vara vår. Och matchen mot Leksand på onsdagen blir allt annat än ”serielunk” – är man inte på plats så missar man något.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Sebastian Owuya tackar laget efter vinst. Foto: David Nilsson Hamne
David Nilsson Hamne

Sex vinster på de sju senaste matcherna – samt elva mål på de två senaste.

Du kanske har missat att SSK är på gång.

Det är förståeligt.

Avståndet till publiken har varit gigantiskt det senaste året. 

Klubben fick ett gyllene läge att rida vidare på vågen efter avancemanget tillbaka till hockeyallsvenskan men tog aldrig riktigt chansen.

Det har stått klubben dyrt, mycket dyrt.

Men sedan Mats Waltin lämnade över rodret har det blåst njutbara orkanvindar runtomkring Scaniarinken. I såväl omklädningsrummet som styrelserummet, vad det verkar, och på isen.

Nya tränare med ett modernt förhållningssätt till dagens hockey och dagens spelare.

Tränare med en idé, samt en reservplan om det inte skulle fungera.

Tränare som bryter mönster.

Tränare som, likt klubben, tittar uppåt och tänker göra allt i sin makt för att ta sig dit.

Vi har en huvudtränare som är 38 år och en assisterande tränare som är 27.

Vi har nyligen kontrakterat en juniorback över de kommande två åren.

Vi har spelare som visar glädje såväl på som utanför isen.

Och vi är hockeyallsvenskan formstarkaste lag.

Tabellen i hockeyallsvenskan efter sex omgångar kontra från omgång 6 till 12. Bild: LT.se.

Tabellen i hockeyallsvenskan efter sex omgångar kontra från omgång 6 till 12. Bild: LT.se.

Flera saker som man inte hade trott vore möjligt för en månad sedan.

Efter att ha inlett serien med sex raka förluster, ett obefintligt spel, cirka noll gjorda mål framåt men vansinnigt många bakåt har SSK nu vunnit de sex av de sju senaste matcherna – och man hotar äntligen uppåt.

Från 0 poäng efter de sex första matcherna – till att hota om platserna för fortsättningsspel.

Från 0 poäng efter de sex första matcherna – till att hota om platserna för fortsättningsspel.

För första gången på ett år är SSK ovanför det nedre strecket.

Och för dig som checkade ut från årets säsong för en månad sedan är det dags att vakna upp och gnugga ögonen.

Senast, mot Karlskoga, var det förhållandevis god stämning i Scaniarinken och inför onsdagens match mot Leksand pekar det mesta på en publiksiffra över 5 000. Med en stor dos tur kan vi nå 5 500, och kanske närmare 6 000 för första gången sedan 2012 när vi slog Djurgården med 4-2 under lock-out-säsongen.

Ja, på sätt och vis lever hockeyn igen.

Folk snackar hockey igen.

Personer som vägrat sätta sina fötter i Scaniarinken innan något radikalt sker har åtminstone snörat på sig ena skon igen.

Det vilar nämligen ett pånyttfött hopp i horisonten.

Om än inte den här säsongen så kanske nästa eller säsongen efter den. De tidigare så nedtrampade spåren har ersatts av visserligen ojämn asfalt men som med gediget arbete kan jämnas till och bära den här föreningen framåt för första gången på många, många år.

Stor biljettåtgång inför SSK-Leksand.

Stor biljettåtgång inför SSK-Leksand.

Men det är viktigt att komma ihåg att en vinst hemma mot Leksand inför 5 500 åskådare en bister novemberkväll 2017 är en en av flera beståndsdelar i det vägarbetet.

Den som inte går och ser SSK spela hockey just nu missar något som mer och mer framstår som en skänk från ovan sett till förutsättningarna och var vi stod efter sex matcher.

Vi har all anledning att mysa just nu, oavsett hur det går mot Leksand på onsdagskvällen.

Framtiden är vår.

Än finns det plats inför onsdagens match mot Leksand – säkra din biljett här så slipper du chansa i dörren.

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

”Helt rätt att Waltin får lämna – men det finns en sak vi aldrig får glömma”

Det finns inga som helst frågetecken, ingen som helst tvekan, att det var dags för Mats Waltin att lämna över rodret. Men det finns flera anledningar att hylla den rutinerade mannen som stod upp när vi andra knappt orkade resa oss.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Trots att det gått två år har jag fortfarande köldskador efter att ha rest runt till den ena igloon efter den andra för att se SSK spela i hockeyettan.

Ett spretigt lag med en flera meter sylvass spjutspets som såg bra ut på papperet men som väckte vissa frågetecken inför säsongen.

– Hur ska de här killarna dra åt samma håll och spela SSK tillbaka till Hockeyallsvenskan? frågade man sig.

Sedan degraderingen från hockeyallsvenskan har vi aldrig riktigt fått andas ut.

Visst, vi vann matcher i hockeyettan. Men vinner du 100 meter i överlägsen stil i OS får du ändå sår runt halsen med en kniv mot strupen. Det spelar ingen roll hur snabbt du springer. Hur försiktigt du springer. Hur rutinerad du är. Kniven finns där. Den gnuggar, den gnider, den sårar ditt skinn.

Hockeyettan var ett stormigt hav med ett 20-tal oprövade matroser på övre däck.

Kaptenen hette Mats Waltin, och det var långtifrån den första skutan han styrt. Mats Waltins båtar kanske inte alltid har seglat framåt, men de har åtminstone hållit sig över ytan.

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin. Foto: David Nilsson Hamne

”Mats Waltin tar oss tillbaka”, sjöng vi oss hesa i ishall efter ishall.

I Hudiksvall, i Sollentuna, i Tierp, i Vimmerby, i Haninge.

Men framför allt i Sundsvall i kvalserien.

Det var där och då som vi förstod att vi kan greja det här. Att det går. Att vi håller. Leif Strömberg kallade SSK:s klapp-klapp-spel för ”turmål” efteråt men på reprisen, som i sig förtjänade tusen repriser, kunde man tydligt se att Mats Waltins fartyg trots allt hade kontroll på samtliga intilliggande isberg.

Det fanns bara en väg: Framåt. Uppåt.

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Mats Waltin pratar med domaren, laget lyssnar noga. Foto: David Nilsson Hamne

Drygt ett år tidigare hade vi suttit i samma Sundsvall.

Vi hade precis åkt ur Hockeyallsvenskan.

Det där som inte skulle kunna ske hade precis skett.

Vi grät över misslyckandet. Vi grät på grund av känslan av hjälplöshet. Att vi inget kunde göra. Att ingen kunde göra något. Att spiralen bara fortsatte borra sig ner i våra hjärtan. Vi tröstade varandra, och vi tröstade oss själva. Vi grät tårar värda en butelj i Janne Karlssons bokhylla.

Den där kvällen blev på sätt och vis traumatisk.

Bara tanken på en spiral får det att krypa i kroppen på mig. Den där känslan av hopplöshet. Den där känslan av att det helt enkelt inte går. Det finns inget hopp. Det finns inget ljus i tunneln. Nej, inte ens tunneln står kvar. Känslan av att tunneln har rasat, blivit asfalterad och agerar E4:a åt våra motståndarlag.

Jag vill rikta ett evigt tack till Mats Waltin för säsongen 2015/2016.

Du var den där rösten vi behövde. Den där navigeringsnålen som vårt rangliga psyke behövde. En trygg hand i en otrygg situation. Egentligen borde du ha tackats av redan efter avancemanget. Jag tycker att du kändes klar då. Du kom, du ledde, du vann, du segrade.

Du gjorde det du skulle.

Jag kommer, helt ärligt, aldrig att glömma det.

Än i dag bär vi runt på den klassiska banderollen från den säsongen.

Så mycket betydde den.

Att klubben nu, efter sex omgångar, tvingas ge Mats Waltin sparken är inte Mats Waltins fel. Det är klubbens fel. Det är flera faktorer och komponenter, och säkert en hel del utnötta tapeter på gamla väggar, som tillsammans är ett bra mycket större problem än Mats Waltin. Och visst känns historien med Anton Holm extra onödig en dag som denna, då antagonisten fått lämna efter blott sex matcher.

Efter en på flera vis historiskt dålig säsong 2016/2017 fanns alla möjligheter att göra om och göra rätt. Det fanns ett facit. Det fanns spelare som vittnade om saker som inte fungerade. Det fanns en spelidé som inte höll för hockeyallsvenskan av i dag.

Det fanns svart på vitt då, men färgen hann knappt torka innan klubben valde att tuffa på.

Och i dag fick vi svart på vitt att det var helt fel väg att gå.

Nu behöver SSK en ung, hungrig tränare som förstår dagens hockey och spelare. Som vill uppåt. Som ser SSK som ett steg på vägen mot en högre nivå. Som har ambitioner, som har sina bästa år framför sig.

Precis som klubben ska ha.

Fortsätt läsa

Mest läst