Connect with us

David Hamne

Hamne: Varför känns det som att folk gav upp redan för en vecka sen?

David N Hamne

, den

Trojaspelarnaljublar efter vinst mot SSK. Foto: David Nilsson

Jag vet att ni har lagt märke till det också. Det är något som saknas. Jag vet inte vad, men det är något helt avgörande och det håller på att dra ner SSK i bråddjupet.

För exakt ett år sedan vann SSK hemma mot Borlänge och blev klara för Hockeyallsvenskan. Alla pratade om att klubben var som pånyttfödd. Att året i division ett med facit i hand hade varit positivt. Fansen hade kommit närmare laget och man hade en grupp spelare och tränare man trodde på och stöttade.

Jubel och fest är nu bytt mot det omvända. Det sportsliga resultatet är orsaken, men problemet är simplare än så.

Årets grundserie var den absolut tråkigaste den här klubben någonsin spelat, om ni frågar mig. Ganska tidigt var det tydligt att laget inte kunde mäta sig mot det hockeyallsvenska motståndet och frustrationen blev stor i supporterleden. Kritiken riktades främst mot klubbens alltiallo Mats Waltin.

Men när alla sedan förstod att styrelsen trots protester denna gång inte tänkte ändra i lagledningen uppstod någon form av likgiltighet – Då uppstod problemet som är kvar idag.

Problemet handlar om något som saknas. Nu tänker jag inte på en rutinerad back, självförtroende eller en sportchef – för det är redan uppenbart. Det här är något annat, i luften, i halsgropen och i bakhuvudet

Klubben håller på att ramla ur, men trots det är folk förhållandevis knappt nervösa. Det kändes långt mycket värre att missa ett elitserieslutspel på 00-talet än vad det gjorde att förlora mot Troja, trots att klubbens överskådliga framtid kan stå på spel.

På isen ser det likadant ut. Förra säsongen däremot var det här ett gäng som täckte skott för varandra, bombarderade i powerplay, hade drömpassningar i rockärmen och målvaktsdanser i världsklass. Det är påtagligt att spelsystemet inte klaffar men det är något annat som är ännu mer alarmerande.

Så vad är det då som saknas? Jag frågade Patrik Kallmert efter Trojamatchen.

– Ja du, om jag visste det hade vi inte varit i den här situationen.

Vad var det exempelvis som hände i tredje perioden, man trodde ju att ni skulle komma ut efter pausen och trycka tillbaka Troja och jaga febrilt efter ett kvitteringsmål? Men det blev tvärt om.

– Vi försökte komma ut med den inställningen, bara köra, trycka på och få publiken med oss men istället blev det en massa slarv. Jag vet inte, det känns som vi jobbade för mycket en och en. Vi var på tok för dåliga.

Jag tror det är många som känner sympati med spelarna den här säsongen, trots att det har gått så dåligt. Vi vet att de i många fall spelat på en hög nivå som de inte har tillräckligt med rutin ifrån.

Patrik Kallmert är en av de i laget som har en hög lägstanivå sett till arbetsmoral, skridskoåkning och energi. Nu har han förvisso varit skadad i över en månad, men inte ens han går att känna igen. Den där pusselbiten fattas även hos honom.

Jag tror det som saknas runt SSK är relativt simpelt. Bästa ordet jag kan finna för det är Hänförelse.

Ingen gillar att spela en negativ kvalserie. Men för att gå vinnande ur den måste man hitta någon form av Hänförelse, alltså någon form av entusiasm till vad man håller på med.
De rätta vibbarna måste dock börja någonstans innan det är försent, bland spelarna på isen, hos lagledningen eller hos supportrarna.

Fortsätt läsa
2 kommentarer

2 kommentarer

  1. Curre

    29 mars, 2017 at 4:01 e m

    Du menar förstås hängivenhet.

  2. Göran

    29 mars, 2017 at 8:10 e m

    David, där satt du fingret på de tankar jag har. Det är märkligt fenomen nu kring laget kan jag känna, som följt SSK sedan 1950-talet. Desperationen saknas på något konstigt sätt. Och detta trots att det bjuds till både på läktare och på isen. Vad detta kan bero på kräver en djupare analys.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

David Hamne

Den omaka ”Strumpan”: ”Det påverkar mig inte ett skit”

David N Hamne

Publicerat

, den

"Leffe" i Sundsvalls bås. Foto: David Nilsson Hamne

Leif Strömberg berör. För en SSK:are är han kvalseriernas härförare, men också en uppseendeväckande åsiktsmaskin. Nu senast verkar han alltså vilja ta avstånd från SSK: ”De bryr sig inte om mig, och jag bryr mig inte om dem.”.

Antagligen är jag en av de reportrar i landet som gjort flest intervjuer med Leif Strömberg under hans tränarkarriär. Först för Fan-TV 2005 till 2008 och sedermera under tiden jag arbetade för TT och Länstidningen fram tills han lämnade klubben 2009.

Jag har nog bortåt 150 intervjuer med ”Strumpan”. Inget att skriva på mitt CV kanske, men det har utan tvekan utvecklat min intervjuteknik. Man vet ju aldrig vad man får av herr Strömberg, precis som igår kväll.

– Nu får vi tjura i en halvtimme, sen får det vara bra, sade han efter att Sundsvall blev straffat av SSK.

Han verkade ganska besvärad av att svara på frågor. Och att vara tillbaka i Södertälje var inte heller särskilt upplyftande.

Hur kändes det att vara tillbaka och möta SSK i en kvalserie?
– Det berörde mig inte alls, inte ett skit faktiskt, allvarligt talat.

Men är det inte lite konstigt med tanke på att du var här under en betydande del av din tränarkarriär?
– Nej, jag har ju inget att göra med SSK längre. De bryr sig inte om mig, och jag bryr mig inte om dem.

Inför matchen var han inne på samma linje. Då sa han till LT att: ”Det är ingen som kommer ihåg mig och jag kommer inte ihåg dem”.

Varför sa du det?
– Om jag säger såhär. Jag tror faktiskt inte ens klubben vet vilka år jag var här.

Och för er som glömt, här är en påminnelse.

Leif Strömberg kom till SSK mitt under kvalserien 2006 efter att han fått sparken av Färjestad. Han kunde dock inte rädda kvar Sportklubben men året därpå värvade han ihop ett gäng favoritspelare, främst från sin tid i Bofors, och tog upp SSK till SHL våren 2007. Därefter var han huvudtränare fram till han fick sparken i december 2008.

Men det gick inte bättre med Jim Brithén och klubben beslutade att ta tillbaka ”Strumpan” inför kvalet. SSK höll sig kvar och en lyrisk hemmapublik ville tacka av honom efter sista kvalseriematchen och sjöng om att han skulle tillbaka in på isen.

Samtidigt stod jag och ett gäng andra reportrar utanför omklädningsrummet. ”Strumpan” passerade några gånger och tillslut frågade Marie Hallman: ”Leffe, fansen ropar ju på dig, ska du inte gå ut och tacka?”.

Hans svar var kort men koncist:
”Varför ska jag tacka dom, det är ju dom som ska tacka mig?”.

Jag skrev en text om hans uttalandet. Folk var besvikna på ”Strumpans” arrogans, samtidigt som andra tyckte att jag var en idiot som gav laget negativ publicitet när de lyckats hålla sig kvar.

Tillslut gick det så långt att Strömberg kom med ett uttalande på SSK:s hemsida där han förklarade att det hela var sagt med ”glimten i ögat”.

Om det stämmer eller ej vet bara han.

Sedan dess har han ryktats till klubben som tränare samt sportchef. I samband med att han var expertkommentator åt Viasat möttes vi ofta i hallarna. Oftast var han glad och trevlig, så också i våras när vi skrapade bilrutorna bredvid varandra en kall natt efter en SSK-förlust.

Självklart passade jag på att fråga om alla rykten, och fick till svar.

”Ja, egentligen är jag ju en perfekt sportchef. Tänk på alla matcher jag ser per säsong. Jag skulle vara beredd att lägga ner all min energi i det här.”

Antagligen hade han rätt. Det hade funnits få personer som haft större tillgivenhet och hjärta på den posten.

Men trots att han erbjöd SSK sina tjänster nappade aldrig klubben. Antagligen är det också därför han nu, ett år senare, inte längre vill kännas vid sin tidigare förening.

Efter gårdagsmatchen sa han dock till slut något positivt om SSK sedan jag ställt en minst sagt ledande fråga.

Åren du hade i Södertälje var väl ändå en bra tid för dig?
– Ja… Alltså. Jag tog över ett lag som hade åkt ur SHL. Jag tog upp dem direkt och etablerade SSK i SHL, och det får jag ju vara nöjd med. Sen är det andra tränare som har skickat ut dem ur seriesystemen, och det misstänker jag att klubben är mindre nöjd med.

David Nilsson Hamne

Fortsätt läsa

Mest läst

Nyheter

Trista beskedet: SSK:s forwardsförvärv ur spel – missar fredagens match

Tuff start i SSK för den skadebenägne forwarden.

UppdragSport.se

, den

Nicklas Heinerö, här i AIK.

SSK:s nyförvärv Nicklas Heinerö har ett par tunga skadebesked bakom sig.

Den talangfulle forwarden som var med och tog upp Djurgården i SHL 2013/2014 spelade en säsong i landets högsta serie – innan skadorna började samlas på hög.

– Jag har haft en del skador och känner därför också en väldigt stor revanschlust och tränar väldigt hårt nu för att komma tillbaka starkare än någonsin tidigare. I grunden är jag en offensiv spelare med bra spelsinne och bra blick för spelet men jag har även utvecklats till att vara bra åt båda hållen ute på isen, sa Heinerö när han värvades till SSK.

Därför kommer ytterligare frånvaro som en tung smäll.

Nicklas Heinerö åkte på en rejäl propp och lämnade isen i den första matchen mot brittiska Sheffield Steelers – där han bildade kedja med Fredric Weigell och nyförvärvet Markus Persson – förra helgen.

Och på onsdagen framkom det att 25-åringen har ådragit sig en hjärnskakning och kommer att genomgå den ”trappa” som är standard för att ta sig tillbaka till hundraprocentig form. Det ska alltså inte röra sig om en gammal skada som uppkommit.

Det enligt SSK:s informationsansvarige Fredrik Gustavell på Twitter.

Uppdaterat, 20:56, onsdag kväll: Det visade sig inte vara en hjärnskakning.

”Snurrigt blev det. Han trodde först själv hjärnskakning, men visade sig att han var sjuk”, skriver Gustavell på Twitter.

Se alla SSK:s matcher i Hockeyallsvenskan på C More – fixa ett abonnemang här och stötta samtidigt Uppdragsport.se.

Fortsätt läsa
Kommentera artikeln

David Hamne

Den omaka ”Strumpan”: ”Det påverkar mig inte ett skit”

David N Hamne

Publicerat

, den

"Leffe" i Sundsvalls bås. Foto: David Nilsson Hamne

Leif Strömberg berör. För en SSK:are är han kvalseriernas härförare, men också en uppseendeväckande åsiktsmaskin. Nu senast verkar han alltså vilja ta avstånd från SSK: ”De bryr sig inte om mig, och jag bryr mig inte om dem.”.

Antagligen är jag en av de reportrar i landet som gjort flest intervjuer med Leif Strömberg under hans tränarkarriär. Först för Fan-TV 2005 till 2008 och sedermera under tiden jag arbetade för TT och Länstidningen fram tills han lämnade klubben 2009.

Jag har nog bortåt 150 intervjuer med ”Strumpan”. Inget att skriva på mitt CV kanske, men det har utan tvekan utvecklat min intervjuteknik. Man vet ju aldrig vad man får av herr Strömberg, precis som igår kväll.

– Nu får vi tjura i en halvtimme, sen får det vara bra, sade han efter att Sundsvall blev straffat av SSK.

Han verkade ganska besvärad av att svara på frågor. Och att vara tillbaka i Södertälje var inte heller särskilt upplyftande.

Hur kändes det att vara tillbaka och möta SSK i en kvalserie?
– Det berörde mig inte alls, inte ett skit faktiskt, allvarligt talat.

Men är det inte lite konstigt med tanke på att du var här under en betydande del av din tränarkarriär?
– Nej, jag har ju inget att göra med SSK längre. De bryr sig inte om mig, och jag bryr mig inte om dem.

Inför matchen var han inne på samma linje. Då sa han till LT att: ”Det är ingen som kommer ihåg mig och jag kommer inte ihåg dem”.

Varför sa du det?
– Om jag säger såhär. Jag tror faktiskt inte ens klubben vet vilka år jag var här.

Och för er som glömt, här är en påminnelse.

Leif Strömberg kom till SSK mitt under kvalserien 2006 efter att han fått sparken av Färjestad. Han kunde dock inte rädda kvar Sportklubben men året därpå värvade han ihop ett gäng favoritspelare, främst från sin tid i Bofors, och tog upp SSK till SHL våren 2007. Därefter var han huvudtränare fram till han fick sparken i december 2008.

Men det gick inte bättre med Jim Brithén och klubben beslutade att ta tillbaka ”Strumpan” inför kvalet. SSK höll sig kvar och en lyrisk hemmapublik ville tacka av honom efter sista kvalseriematchen och sjöng om att han skulle tillbaka in på isen.

Samtidigt stod jag och ett gäng andra reportrar utanför omklädningsrummet. ”Strumpan” passerade några gånger och tillslut frågade Marie Hallman: ”Leffe, fansen ropar ju på dig, ska du inte gå ut och tacka?”.

Hans svar var kort men koncist:
”Varför ska jag tacka dom, det är ju dom som ska tacka mig?”.

Jag skrev en text om hans uttalandet. Folk var besvikna på ”Strumpans” arrogans, samtidigt som andra tyckte att jag var en idiot som gav laget negativ publicitet när de lyckats hålla sig kvar.

Tillslut gick det så långt att Strömberg kom med ett uttalande på SSK:s hemsida där han förklarade att det hela var sagt med ”glimten i ögat”.

Om det stämmer eller ej vet bara han.

Sedan dess har han ryktats till klubben som tränare samt sportchef. I samband med att han var expertkommentator åt Viasat möttes vi ofta i hallarna. Oftast var han glad och trevlig, så också i våras när vi skrapade bilrutorna bredvid varandra en kall natt efter en SSK-förlust.

Självklart passade jag på att fråga om alla rykten, och fick till svar.

”Ja, egentligen är jag ju en perfekt sportchef. Tänk på alla matcher jag ser per säsong. Jag skulle vara beredd att lägga ner all min energi i det här.”

Antagligen hade han rätt. Det hade funnits få personer som haft större tillgivenhet och hjärta på den posten.

Men trots att han erbjöd SSK sina tjänster nappade aldrig klubben. Antagligen är det också därför han nu, ett år senare, inte längre vill kännas vid sin tidigare förening.

Efter gårdagsmatchen sa han dock till slut något positivt om SSK sedan jag ställt en minst sagt ledande fråga.

Åren du hade i Södertälje var väl ändå en bra tid för dig?
– Ja… Alltså. Jag tog över ett lag som hade åkt ur SHL. Jag tog upp dem direkt och etablerade SSK i SHL, och det får jag ju vara nöjd med. Sen är det andra tränare som har skickat ut dem ur seriesystemen, och det misstänker jag att klubben är mindre nöjd med.

David Nilsson Hamne

Fortsätt läsa

Mest läst