Connect with us
Victor Andersson samtalar med domaren. Foto: David Nilsson Hamne
Victor Andersson samtalar med domaren. Foto: David Nilsson Hamne / focushamne.com

David Hamne

Hamne: ”Så här höjer ni domarnivån – NU!”

SSK-supportrarna är ursinniga och det är lätt att förstå varför. Emil Bejmos avstängning efter hans tackling i slutet av matchen mot Oskarshamn gav matchstraff och sex matchers avstängning. En liknande tackling mot SSK-spelaren Nicolai Meyer under matchen mot Pantern gav inte ens två minuter, trots att samme domare (som också dömde matchen mot Oskarshamn) stod två meter från situationen.

Om vi börjar med Bejmos matchstraff så var det INGEN som sa något emot detta. Efter att Oskarshamnspelaren Kivilahti furit med huvudet rakt in i sargen höll Templet andan. Trots att det var i matchens slutskede så var det inte en enda av de 2500 på läktaren som protesterade. Det var snyggt. Jag blev nästan lite rörd. Alla lade hockeyn åt sidan och undrade hur det gick med bortaspelaren. Han reste sig upp och applåderna kom.

Avstängningen på sex matcher säger jag inte något om i sig. Tacklingen är totalt tanklös, Bejmos utsaga till förbundet var vag (eftersom han inte hade några ord att försvara sig med) och framförallt eftersom tacklingen med stor risk hade kunnat göra Kivilahti hockeyinvalid. Men som sagt, liknande tacklingar har passerat utan att det blivit utvisning.

Nivån är domarens verktyg som han praktiskt använder efter att ha tolkat regelboken för att få till en bra match och en intressant hockey. Tyvärr har vi lärt oss att den varierar mellan matcher och ibland i matcher med allt för stora svängningar. Det är mänskligt att göra fel. Men, det är faktiskt också mänskligt att vara konsekvent.

Vattenpass och lod kommer inte hjälpa. Den här berg- och dalbanan av varierande bedömningar tar inte kål på hockeyn, men snart kan den ta kål på en spelare och den ger orättvisa förutsättningar för lagen.

Jag har dömt själv. Inte hockey, men både innebandy och fotboll. I 19 år höll jag på, från att jag var femton bast. Det var kul. Det var jobbigt. Det var en fantastisk lärdom. Alla borde testa på det – att helt sårbart ställa sig med en pipa och försöka göra så gott man kan, med en hjärna och två ögon på det hav som är spelplan och bland de horder som är spelarna. Det är fruktansvärt svårt att få allt rätt som domare.

Jag slutade döma eftersom suget upphörde. Ville satsa mer på familj och journalistkarriären – ett bra val. All skit man fick från gubbar med ålderskris och dåligt uppfostrade tonåringar bidrog inte nämnvärt till sugtappet. Mest var jag trött på att känna att jag lade ner min tid på ett dåligt arvode – utan att få något vettigt tillbaka i det långa loppet. När jag slutade var det spelare och kollegor som uttryckte att det var tråkigt. Men förbundet och föreningen jag tillhört under alla år sa inte så mycket mer än tack och hej i ett mejl. Om någon slutar på ett företag efter 19 år blir det åtminstone en tårta. Skämt åsido. Det är inte tårtan eller guldklockan jag är ute efter. Det är något annat. Förstår ni vad jag menar? Det är på den punkten allt måste bli bättre.

Domarnas anseende och respekt måste upp. De kommer aldrig fixa det helt själva, för att bli bättre måste de ha stöd. De måste bli sedda av dem de arbetar för. Regelfrågor och bedömningar måste upp till dialog även när det inte skett någon skandal.

Självklart vill jag att supportrar och spelare ska få uttrycka sin spontana ilska, uppgivenhet och smått skrattretande oförståelse när de åker till botbänken – det hör till. Men långa utdragna tjafs med domare, dåligt pålästa experter och kommentatorer, personliga påhopp, ja allt det måste bort. Det sprider dåliga signaler rakt ner genom alla aktiva ända ner till knatteleden. Därför blir domarsynen och dialogen kring nivåer och regler allt annat än konstruktiv redan från början.

Viktigast av allt är dock att domarna får ordentlig coachning efter varje match och det måste börja tidigt, annars försvinner potentiellt många bra domare. Kanske främst personer som är driftiga till sin natur och som kan analysera sin tillvaro och reflektera över sig själva och sin framtid.

Jag vet inte hur det är med domarcoachning i Hockeyallsvenskan, men med tanke på hur ojämn nivån är så tror jag det brister. Eller är det så att regeldirektiven är oklara eller oförankrade i verkligheten? Kanske känner inte domarna att förbunden och föreningarna lyssnar på deras behov, jamena varför i hela friden är det inte fyrdomarsystem i HA exempelvis?! Helt ofattbart. Det borde vara fyrdomarsystem i varenda senior- och juniormatch i det här landet! Var det någon som sa att det inte finns tillräckligt med domare? Nej just det, ingen vill ju vara det. Alltså återigen, anseendet måste upp!

Sedan tycker jag att domarbas, domare och förbund allt oftare måste ställa upp (och tillåtas ställa upp) på dialog och kommunikation kring domslut. Domarintervjuerna i TV som fanns efter matcherna i HA var bra. Precis som de mickar som finns i NHL, där domarna för hela hallen med ord förklarar vad han gör för bedömning. Men svensk hockey borde ta det ett steg längre…

Domarna är en betydande del i spelet, så varför ska de inte få förklara sina domslut i intervjuform efter varje match på elitnivå? Det ska inte vara ett sätt att ”ställa dem till svars”, bedömningarna är ju trots allt en del av spelet precis som en passning eller ett mål. Nej, det ska vara ett sätt att öka transparensen och även få domare att reflektera och analysera mer kritiskt till sina beslut. Det skulle också öka förståelsen för domarens uppgift, samtidigt som man skulle göra dem mänskliga – Både besluten och personerna bakom den randiga dressen.

David Nilsson Hamne
david@hamnetotalmedia.com

David är främst fotograf - men också skribent - på UppdragSport.se. Arbetar till vardags som journalist inom print, radio och tv.

1 kommentar

1 Comment

  1. Jessica

    12 januari, 2019 at 3:19 e m

    Jag skulle även vilja addera att det är mänskligt att vilja utvecklas i exempelvis sin karriär. Att domare ställer sig kritiska till sina egna prestationer efter matcherna för att lära sig av sina misstag, eller ta till sig av de beslut som var bra, borde vara en stor del av deras arbete, eller åtminstone efterarbete. Learning by doing, trial and error. Medge för sig själva att vissa bedömningar kanske var felaktiga, men också lyfta dem de tycker är bra. Alla gör fel, men också rätt. Det kan inte vara enbart det ena utan det andra. Ofta får jag känslan av att de försöka skydda sig själva när de säger att alla bedömningar var korrekta, och att de inte anser att de kunde gjort en bättre match. Alla kan alltid förbättras, för vad är vi inte om inte lärande individer som ständigt utvecklas tills den dagen vi inte längre lever.
    Ja, prestigen/anseendet måste upp. Men de måste kunna medge för sig själva att de också kan utvecklas och bli bättre på sitt arbete, oberoende av hur bra de redan är. Coaching tycker jag borde vara naturligt. En utomstående, kunnig tredjepart, domarkollega eller liknande, som ger feedback, inte kritik. Konstruktiv, prestationsutecklande feedback.

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne David Hamne