Connect with us
SSK brukar träningsspela i Åkers ishall inför varje säsong. Men i år väntar alltså seriespel i ishallen som rymmer drygt 700 personer. Snittade 330 åskådare förra säsongen.
SSK brukar träningsspela i Åkers ishall inför varje säsong. Men i år väntar alltså seriespel i ishallen som rymmer drygt 700 personer. Snittade 330 åskådare förra säsongen.

Nyheter

En lite, lite för lång krönika om Åker/Strängnäs: “Vad fan hände?”

Vad sysslar Åker/Strängnäs med?

Härom året skrev jag en krönika om att jag längtade efter att få åka ut till ishallen i Gnesta och se SSK träningsspela.

Att det finns en viss charm i att lämna solen utanför och kliva in i en bubbla av försäsongsdramatik och nyspolad is. Samla på sig träflisor i jeanstyget när man finner sin plats under taket. Bli hypnotiserad av den ringrostiga ismaskinen som stått i spiltan hela sommaren.

Ja, visst är man naiv ibland.

Det är lätt att romantisera kontrasterna men just den krönikan står nu i en alldeles egen kontrast till var vi befinner oss i dag. Ishallar som den i Gnesta och den i Åkers styckebruk är numera inte platser där vi förlägger våra träningsmatcher “för att förstärka varumärket i närområdet”, eller för att hjälpa värdklubben med en slant i klubbkassan, utan det är där vi slåss för vår sportsliga överlevnad och nattsömn numera.

Dessa ishallar är numera vår arena.

Den här krönikan har emellertid en helt annan poäng men låt oss börja här:  Under säsongsinledningen har SSK haft ett osannolikt bortafölje.

Ja, jag väljer ordet “osannolikt”. Och ja, jag vet att andra lags supportrar reser land och rike runt för att se sitt lag men faktum är att SSK, i takt med de sportsliga fiaskon som samlats på hög, har haft svårt att ingjuta förtroende hos delar av supporterskaran. Man har haft 2500 tappra, lojala supportrar som står där oavsett men den övriga procenten har långsamt skalats bort. SSK har liksom aldrig varit ett publiklag utan man har haft en lojal totalsiffra runt 3000.

Vi hade ett hemmasnitt på 3030 i hockeyallsvenskan i fjol. 2011/2012 hade vi 3233, 2012/2013 hade vi 3644 men med Djurgården och Leksand i serien, 2013/2014 hade vi 3036.

Inför förra säsongen mobiliserade sig alla – ja, verkligen alla – och det samlades in miljoner, det såldes säsongskort, det förbereddes för fest, det lades krut i tusentals strupar.

Men klubben stod för ett historiskt fiasko.

För många klubbar är ett fiasko missat slutspel, kanske ett svagt playoff eller att tappa 2-0 i matcher i en SM-semifinal.

Trist, så klart, men jag tror att få kan relatera – hej Leksand, hej Björklöven, och lite hej Västerås – till känslan av maktlösheten som uppstår när fiaskon samlas på hög år efter år. När den knutna näven till slut går i lås i byxfickan och man inte vet vad man ska ta sig till. När varje hemmamatch är en klump i magen.

Det handlar inte om att vara martyr eller romantisera den supporterdepression som lägger sig som en blöt handduk i ansiktet varje år, utan jag konstaterar hur det ligger till.

Det finns en smärta.

Det finns ärrvävnad på hjärta och nerver.

Det finns anledningar att inte orka engagera sig mer.

Det finns anledningar till att liksom… behöva en klapp över kinden och ett löfte om något bra.

Just därför är jag så stolt när jag ser att 900 personer tar sig till en bortapremiär i division 1 året efter att klubben ramlat ur elithockeyn för första gången någonsin, och då pratar vi om Sveriges äldsta i dag aktiva ishockeyförening. Just därför häpnar jag när 3030 personer sitter på läktaren mot Hammarby, ett lag som på sin egen hemmaplan lockar 200 personer per match, och att årets hemmasnitt ligger på drygt 2500. Just därför blir jag så stolt när Supporterklubben arrangerar en resa till Tierp en avslagen söndag. Eller att hundratals SSK:are fyller ishallar i regionen för att se laget i hjärtat vinna med fem-sex-sju puckars marginal. Och just därför blir jag förbluffad när jag får höra att över 200, ja närmare 300, SSK:are bokat resa och boende för att se SSK spela på Gotland 23 oktober.

Bortamatch. I oktober. På Gotland. I en seriematch som egentligen inte spelar någon roll rent sportsligt.

Ja, allt detta gör mig nästan tårögd.

Tårögd.

En av alla bortamatcher som jag har sett fram emot är den mot Åker/Strängnäs. Det är upplagt för fest. Det är ett märkligt möte, där hemmalaget gästas av ett lag som vanligtvis brukar gästspela i deras ishall under försäsongerna för att hjälpa Åker/Strängnäs ekonomiskt och intressemässigt. Det är lite David mot Goliat, för att dra en klyscha.

David har däremot bestämt sig för att profitera på SSK:arnas intresse.

Åker/Strängnäs erbjuder ingen biljettförsäljning via nätet, utan man får handla sina biljetter på en bensinmack. För att nå ut till invånarna i Södertälje bad man SSK:s supporterklubb att hjälpa till och sälja biljetter bland supportrarna inför matchen.

Det finns dock två hakar: 1) SSK:s supportrar får inget tillbaka som tack för samarbetet och det gemensamma festfixandet. 2) Åker/Strängnäs har höjt priset med 50%, till totalt 150 kronor, vilket går emot all kutym och etikett i Hockeysverige där gästande supportrar ska kunna köpa biljett för 100 kronor oavsett ordinarie pris på de “vanliga” platserna, vilka ofta tenderar att variera i pris beroende på motstånd. Så även i Scaniarinken. När 300 SSK:are besökte Haninge nyligen erbjöd hemmalaget biljetter för 90 kronor för att mana till förköp, medan det kostade 150 i luckan på matchdagen.

Helt rimligt.

Något som också är rimligt är en bojkott av Åker/Strängnäs.

För i och med Åker/Strängnäs “initiativ”  uppstår ett problem oavsett: Risken att andra klubbar går på samma linje i framtiden. Och det vore riktigt illa.

Mattias Filander, en djurgårdare som numera har någon slags sportslig funktion hos Åker/Strängnäs, säger att man “inte har någon överenskommelse” med övriga Hockeysverige, och att man “fyller sin lilla lada ändå”.

Fint, men vad sägs om lite ödmjukhet, lite självinsikt, lite samarbete, och lite spelkänsla?

Men nej.

“Mattias Filander är en eldsjäl från Åker”, går det att läsa i en artikel på Sveriges Radios hemsida från 2011.

Man har intervjuat Filander på grund av hans engagemang i Åker/Strängnäs, en klubb som befinner sig i marginalen men som överlever på grund av personer som just Filander.

Sveriges Radio skriver vidare:

“Mattias Filander är 34 år och bor på en herrgård vid Åkers Styckebruk. Han spelade själv ishockey fram tills juniorperioden var slut och han blev senior. Mattias är en riktig eldsjäl som via Everysport bevakar alla matcher som Åker spelar, både hemma- och bortamatcher.”

Man kan ju uppriktigt undra: Vad fan hände där?

Fyra år senare verkar Filander mer engagerad kring SSK och motståndarlagen än hemmaklubben, vilket avslöjas till och från på Twitter, Instagram och i intervjuer.

Skärmavbild 2015-10-09 kl. 09.10.14

Skärmavbild 2015-10-09 kl. 09.11.43

Skämt åsido, det är uppfriskande med en lantortsklubb som har attityd, går utanför ramarna och svingar men det går att svinga med känsla och det går att välja sina strider.

Det är dock ingen idé att diskutera med Filander, eller Åker/Strängnäs, då de blockerar alla på Twitter som ställer frågor eller ifrågasätter klubbens agerande.

12081557_10153669330585645_1162465877_n

Personligen kan jag betala 300 kronor för att se SSK spela. Ja, jag betalar redan 5000 för att se laget på hemmaplan den här säsongen. Men det handlar inte enbart om pengar, om nu någon trodde det. Det handlar om principer. Det handlar om känsla. Det handlar om att vilja ha hjälp men inte kunna samarbeta. Det handlar dessutom om att stoppa andra klubbar från att göra samma sak – för en gång är ingen gång, men blir det en vana så har vi ett problem. Det handlar också om den taskiga och oprofessionella attityd som Åker/Strängnäs och deras anställda visar gentemot bortasupportrar och motståndarklubbar via mejl, i sociala medier och alla former av kommunikation.

Det handlar om en klubb, med ett hemmasnitt på 257 personer, som borde titta sig i spegeln och vara tacksamma över att andra eldsjälar från andra klubbar vill besöka dem och skapa gemensam fest en onsdag i slutet av oktober.

Det tjänar alla på.

Vilket Visby/Roma har uppfattat.

De kommer att sälja ut hallen hemma mot SSK 23 oktober och kräver bara 80 kronor i entré. De har även varit behjälpliga och varit i kontakt med Uppdragsport.se, allt för att vi tillsammans ska sprida ordet och sälja så många biljetter som möjligt till matchen. Och för att de SSK:are som vill garanterat ska kunna få biljett.

Ja, Visby/Roma tipsade även om bra mat- och dryckställen.

Proffs.

Tillägg: SSK:s supporterklubb manar till bojkott på grund av Åker/Strängnäs agerande. Läs mer här.

Andreas är skribent på Uppdragsport.se. Arbetar till vardags som journalist. Har säsongskort på K, rad 12, plats 7.

Kommentera artikeln här

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Nyheter