Connect with us
Läktarsång av supportrarna. Foto: David Nilsson Hamne
Läktarsång av supportrarna. Foto: David Nilsson Hamne

Andreas Häggström

Efter den senaste tidens segrar har en viss glädje infiltrerat SSK-supportrarna

”Vinner SSK mot Modo kan den här uppryckningen vara på riktigt. Förlorar SSK är bara allt som vanligt…och så var det med det, hit men inte längre. Men med segrarna på sistone har en glädje infiltrerat SSK-supportrarna”, skriver Uppdragsports Andreas Häggström inför fredagens match.

Det är Haagkonventionerna som granskar krigsförbrytelser, bestämmer hur krig skall startas och skötas, vad som är att betrakta som en soldat och vad som är att betrakta som en infiltratör i krig.

Att vårt ”käppakrig”, som skåningarna kallar vår kära ishockey, inte har skötts på rätt sätt i Södertälje sedan dinosauriernas tid kan vi nog alla vara överens om men vi ligger tålmodigt hopkrupna i våra varsamt grävda diken i väntan på… något.

Och där vi befinner oss nu är nog ta mig fan glädjen att betrakta som en infiltratör enligt varje tillgänglig konvention.

”Vem är du och vad vill du mig?” frågar man sig när någon slags positiv känsla uppenbarar sig.

”Jag är här för att påminna dig”.

”Påminna dig om att det finns ett ljus i tunneln”.

Och just nu känner jag mig väldigt infiltrerad.

Efter ännu en tung höst satte jag mig i en bil ner till Västervik i måndags för att se SSK vinna och övertyga på bortaplan.

Bränslet under bilfärden var just det: Övertygelsen.

Övertygelsen om förbättring.

Det som krävdes för att jag skulle börja ta hockeyn på allvar igen var dels att klubben sparkade tränaren Ulf Lundberg. Den sparkning som borde ha ägt rum i våras men då stoppades av någon märklig anledning. Även om jag anser att hela tränartrion borde ha sparkats.

Men det krävdes också tendenser.

Jag är inte en man med höga krav men jag kräver åtminstone ett fragment av att kunna vinna matcher.

Och det finns spelare i SSK som har lyft sig på sistone och menat allvar.

Christopher Bengtsson har kommit igång men tycks alltjämt smyga i vassen då motståndarna återkommande lämnar honom ensam med krysset i sikte. Sebastian Bengtsson har fått den lilla nyckelroll som han hela tiden har strävat efter. Lucas Carlsson fortsätter att vara ”ganska bra”, eller tillräckligt bra, men inte så mycket mer, och det är gott så, jag är nöjd med det. Han är bra på att vara tillräckligt bra. Få spelare är bättre på att vara tillräckligt bra. Andreas Hjelm anlände som en pålitlig hörnsten från topplaget Björklöven, smarrigt vinterfet efter ett par veckor av medgång i norr, och i en tid där mycket handlar om pengar och rätt sammanhang ska vi nog vara glada över att 31-åringen kan tänka sig en tillvaro i just vårt torrlagda dike i stället för de gröna, frodiga skogarna i Umeå. Lån som backen Adam Wilsby har kommit in och skänkt laget en helt annan dimension i uppspelen. Och så målvakten Justin Pogge. En två meter lång fågelskrämma som håller motståndarna på behörigt avstånd medan nämnda spelare försöker få spelidén att blomma på spelfältet.

Efter fyra segrar på fem matcher, visserligen mot ”dåligt” motstånd, har SSK lyft sig från negativ kvalplats till att ligga nia – en placering bakom fortsatt spel efter grundserien.

Men det är små marginaler där ute och en förlust kan innebära streckkänning och en fot ner i diket igen i stället för upp på fast mark. Små marginaler, ja. Fråga oss, vi vet. För oss i Södertälje är det inte en klyscha. Det är en tillvaro. Vår navelsträng till djävulen. ”Hit men inte längre” så fort man börjar le igen.

I kväll tar SSK emot Modo. Det är en regelrätt värdemätare. Vinner SSK kan den här uppryckningen eventuellt, eventuellt vara på riktigt. Jag säger eventuellt för jag vågar inte riktigt närma mig tanken mer än så. Förlorar SSK är bara allt som vanligt… och så var det med det. Hit men inte längre. Låt oss inte låtsas vara förvånade.

Men en vinst kan verkligen göra att hela bröstkorgen infiltreras av det där… vad kallas det…. vad heter det nu igen… Glädje.

”Hit men inte längre”?

Det ska vi bli två om.

Andreas är skribent på Uppdragsport.se. Arbetar till vardags som journalist. Har säsongskort på K, rad 12, plats 7.

1 kommentar

1 Comment

  1. Håkan Eriksson

    13 december, 2019 at 4:54 e m

    Lysande skrivet!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Andreas Häggström