Connect with us

Andreas Häggström

”Det är inte spelarna som får skulden om SSK åker ur igen”

Uppdragsport.se:s Andreas Häggström är frustrerad över säsongen. Men det beror inte på spelarna. I slutänden kanske de rent av förtjänar en eloge.

Andreas Häggström

, den

Foto: David Nilsson Hamne.

Jag är en människa med ganska få krav på livet och tillvaron i stort.

Förra året gick jag på bio och tog två (fem) kalla öl lagom till Kalle Ankas jul började. I morgon planerar jag att äta pulvermos till middag. Med peppar och salt är allt möjligt. Och jag är tacksam så länge jag har ett jobb jag trivs med och ett tak över huvudet här i huvudstaden.De få gånger jag ställer krav är när det gäller andra människor.

Jag förväntar mig att mina kollegor ska ta ansvar. Jag förväntar mig att mina vänner ska vara snälla. Jag förväntar mig att medmänniskor inte förtrycker andra eller sparkar på utsatta. Jag förväntar mig att människor i stort, så gott det går, ska ta ansvar och göra sitt bästa.

Men det finns alltid saker och omständigheter som sätter käppar i hjulen och det är viktigt att ha det i åtanke.

Ni kanske minns när SSK åkte ur hockeyallsvenskan 2015.

Ja, hur ska vi någonsin kunna glömma?

Det är få personer i tränarstaben och spelare ur den truppen som kan visa sig i Södertälje numera. Jag skulle inte gå så långt som att påstå att det råder inreseförbud i staden men det är väl Mattias Beck, Robert Carlsson, Pär Edblom och någon till som skulle kunna ta plats i Scaniarinken utan att behöva möta arga blickar och mentala dolkar.

Det jag minns från den säsongen är ett lag som varken visade hjärta, kämpade eller hade ett uns av den vilja som krävs för att sjunka ner i djup gyttja och kravla sig upp igen.

Jag vet inte mycket om omständigheterna då men det vi såg på isen – och utanför, nattetid, enligt ihärdiga rykten – såg allt annat än bra ut ur synvinklar bortom det rent resultatmässiga.

Och just därför har årets upplaga av SSK-spelare blivit en liten luftficka under en annars ganska bedrövlig säsong. Det ska dock tilläggas att årets spelare kanske bedriver heroinförsäljning och äter barn på fritiden utan min vetskap, jag vet inte, jag har ingen aning, men låt oss kika på de sportsliga omständigheterna och förutsättningarna den här säsongen.

✅ Orutinerad trupp med lite erfarenhet från allsvenskt spel. Spelare som tidigare haft för vana att möta typ Vallentuna.

✅ Få nyförvärv. Blott två offensiva nyförvärv. Tre defensiva nyförvärv. Antagligen för få, egentligen, då vi i sanningens namn knappast var överlägsna i Hockeyettan.

✅ Av dessa två offensiva nyförvärv har en fått sparken och en annan för en anonym tillvaro i poängprotokollet och bidrar i ärlighetens namn inte med särskilt mycket. Nej, mot AIK blev det två (2) minuters speltid enligt Swehockey? Oavsett. Där skulle en junior kunna ta plats.

✅ Ja, av totalt fem nyförvärv har tre lämnat laget.

✅ Konstanta rotationer i laget. Den ena märkligare än den andra.

✅ Lagkaptenen petad.

✅ Skyttekungen petad.

✅ Fansfavoriten, spelaren med mest istid och tyngst SSK-hjärta petades, uppgavs vara på väg bort, stod nästan och grät i LT:s webb-tv men blev sedan kvar i truppen.

✅ Den back med näst mest speltid och förtroende sparkades och gick till konkurrenten Västerås med motiveringen att det rörde sig om sportsliga anledningar.

✅ En back lämnade laget och uppgav att han inte trivdes. Nu spelar han i Huddinge som aspierar på en plats i kvalserien framöver.

✅ Sprickor i truppen, mellan spelare och tränare, enligt uppgifter till Länstidningen. Och det handlar inte om petade breddspelare, utan om lagets tyngsta pjäser.

✅ Storm kring Mats Waltin som tyckte att det blev lite för jobbigt och valde att peka ut och bojkotta en enskild journalist på den enda tidning som bevakar SSK, vilket fick hela Hockeysverige att reagera.

✅ Vi har varit extremt tillbakapressade i majoriteten av matcherna.

✅ Det har funnits uppgifter om ett internt missnöje gällande träningsupplägget.

✅ När laget behövde en målskytt värvade vi en spelare till tredjekedjan som varit bänkad samt matchats mycket sparsamt. Som ersättare till en exakt likadan spelartyp som nyligen fått sparken (och finns kvar på lönelistan). 12:30 minuters speltid mot AIK, tredje minst av alla. Det är alltjämt oklart varför den värvningen ägde rum när vi har duktiga juniorer som vill komma in och göra avtryck.

Tidigare i höstas konstaterade jag att spelarna oroväckande tidigt agerade som om de förlorat 20 matcher i rad.

Jag anser att det fortfarande var så.

Men så här i efterhand kanske det inte var helt orimligt, sett till den osäkerhet och orutin som svävade över truppen. Däremot är jag bara en hobbypsykolog och det är nog ingen idé att jag gräver mig djupare i den frågan.

Det jag däremot kan konstatera nu, efter halva säsongen, är att jag anser att laget stundtals har spelat över sin förmåga när poängen har trillat in. Att jag upplever att laget täckt fler skott än på flera år. Att det har funnits moral. Att det har funnits en vilja att spela till dess att domaren blåser.

Att spelarna faktiskt gör sitt absolut bästa efter sin egen förmåga och sina egna förutsättningar och begränsningar.

Att spelarna faktiskt vill.

Jag kan inte minnas att jag någon gång hyst sådan respekt och kärlek gentemot spelarna trots kräftgång.

I slutänden är det något som ger tröst när vintermörkret gör sig påmint, när statistik och sannolikhetsteorier tampas med vad hjärtat säger, och när kvalserien knackar på dörren.

Och kanske, kanske kan vi därför vänta lite till med att faktiska öppna. Bara lite till.

Fortsätt läsa
Kommentera artikeln

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Andreas Häggström

”Säsongskortskampanjen tyder på 0% insikt om supporterskap”

Snart har det gått en månad sedan SSK senast marknadsförde sina säsongskort. Uppdragsport.se:s Andreas Häggström undrar hur man har tänkt kring sin ”kampanj” och arbete i sociala medier. ”Klubben måste berätta varför man ska vara en del av SSK och det kan omöjligt vara för att spara var tredje biljett”, skriver han.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Bilder från SSK:s säsong i hockeyettan.

Det råder ingen tvekan om att SSK:s supporterfölje stundtals är något utöver det vanliga.

Få skaror med människor har upplevt lika många fältslag. Till och med romarriket och de luttrade aztekerna i Mexiko pratade antagligen om supportrarna från Södertälje långt innan människan uppfunnit gummi och puck. Ja, få själar har så många ärr. Få supportrar lyckas samla ihop den enorma mängd energi som krävs för att överleva en säsong till.

Likt en kackerlacka klarar vi oss alltid kvar med livet i behåll efter kvalserier och dylika bombardemang, och likt en katt tycks vi ständigt ha nio liv även om det är över 30 år sedan vi var en mästerkatt.

Och i höst ska vi stå där igen, runt mjölkskålen.

Men med lojalitet och engagemang kommer även det som riskerar att krossa förhållanden på löpande band:

Man tar saker för givet.

Man tas för givet.

Och lite så känns det kring SSK och relationen till supportrarna just nu.

Låt mig prata lite om klubbens förmåga att skapa ett intresse kring sin, så kallade, ”produkt”.

När SSK trillade ner i hockeyettan var det supportrarna som var draglok när laget dundrade fram längs hockeyettans snåriga räls genom Hockeysverige.

Man invaderade Visby.

Man fyllde ishall efter ishall vid bortamatcher.

Man fick hockeyprofiler att hylla stödet i Scaniarinken. Det spreds bilder på tifon och läktarsång.

Foto: David Nilsson Hamne.

Foto: David Nilsson Hamne.

Inför hockeyallsvenskan såldes det visserligen många säsongskort, trots att man väntade en månad efter avancemanget med att ens påbörja försäljningen.

Det gläder mig.

Men jag undrar hur många kort vi ytterligare hade sålt om klubben valt att rida på den enorma framgångsvåg – den entusiasm som stal 90% av syret i Scaniarinken våren 2016 – och… låt säga… drog igång en kampanj till specialpris redan veckan efter kvalserien?

”Ingen tid att förlora – återtåget rullar vidare redan i dag”.

Men det är en högst hypotetisk fråga, om än relevant, och smått jävla irriterande.

Däremot står det klart att klubben inte tycks ha några ambitioner att skapa engagemang och entusiasm inför nästa säsong.

Spelare efter spelare säger i sina respektive intervjuer att de tycker att SSK har något spännande på gång. Att de vill vara med på den lilla satsning som klubben vill sätta i rullning. Den femårsplan som innebär att laget ska slåss mot SHL om två år.

Eller som Henrik Nyberg sa till Länstidningen i förra veckan:

– Vi har värvat en del intressanta spelare, det kan nog gå vägen detta. In köp säsongskort.

Där och då hade Nyberg även gjort mer marknadsarbete än SSK själva gjort hittills.

Henrik Nyberg och Robin Nilsson. Foto: David Nilsson Hamne.

Henrik Nyberg och Robin Nilsson. Foto: David Nilsson Hamne.

För av satsningar, spännande pusselbitar och visioner vet supportrarna just nu ingenting.

Den 24 maj släppte SSK årets säsongskort.  Det är även senaste gången klubben skrev något om det på Twitter.

Över en månad sedan.

Senast klubben skrev något om säsongskorten på Facebook var den 4 juni.

Snart en månad sedan.

Man kan tycka att även SSK borde få ha semester i juni – men då kanske man inte ska släppa säsongskorten i slutet av maj, en månad och åtta dagar sedan kvalserien tog slut.

Det jag saknar är någon slags kampanj.

En vilja att bygga upp något. En stämning. En jargong. En entusiasm. Lite energi. En känsla. Ett ledord.

Men i stället väljer klubben att som främsta försäljningsargument ha ”var tredje match på köpet”. I år lät man hockeyn kallna ännu mer än i fjol, och det fanns gott om tid att lansera någon slags kampanj men i stället fick vi något i stil med ”Grattis Södertälje! Nu öppnar Dressmann en butik nära er! Ta tre kalsonger, betala för två.”

Jag kanske talar för mig själv när jag säger att det viktiga för mig är inte priset eller hur många kronor jag tjänar på att göra si eller så. Kalsonger har jag redan.

Eller som den brittiske författaren och marknadsföringsexperten Simon Sinek en gång uttryckte det:

”The goal is not to do business with everybody who needs what you have. The goal is to do business with people who believe what you believe”.

Problemet är att SSK tror att folk behöver se hockey, men så är det inte. Mat behöver man. Sömn också. Hockey går man på därför att man bär på en passionerad övertygelse som ibland behöver gödas.

Klubben måste berätta varför man ska vara en del av SSK och det kan omöjligt vara för att spara var tredje biljett.

Klubben måste synas i sociala medier.

Öppna dörrarna, bjuda in supportrarna till bordet, visa vad det bjuds på.

Det här gör mig orolig och nedstämd av den enkla anledningen att jag brinner så fruktansvärt mycket för SSK och den atmosfär som omringar klubben.

Jag har givetvis köpt säsongskort – och det borde alla som kan göra, det är viktigt, boka här – men jag skulle säkert kunna lägga en tusenlapp eller två till på mitt kort om man kommunicerade någon slags ambition, angelägenhet, strävan, inriktning eller energi.

En vilja att dra igång något mycket större än en bokningslänk på Facebook.

En vi-känsla och gemensam dröm.

Tyder det på 0% insikt gällande supporterskap och vad som håller en förening vid liv?

För mig lockar nämligen var tredje match seger betydligt mer än var tredje match på köpet.

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

Om SSK spelar sina kort rätt kan nästa säsong bli riktigt rolig

Uppdragsport.se:s Andreas Häggström sammanfattar sina känslor kring läget där klubben befinner sig nu. Om vad som måste hända, vad som måste lösas och vad som är bäst för framtiden gällande de viktiga kontraktsförlängningar som just nu hänger i luften.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Waltin, Hansen, Weigel och Holm. Foto: David Nilsson Hamne.

Jag är precis hemkommen från en långresa till ett par afrikanska länder. Dels fick jag följa kvalserien från ett tält i Namibia, dels fick jag sjunga snapsvisan i Zambia, och dels blev jag biten av en dödlig spindel i Botswana – varpå huden på mitt ben började att dö och mitt reseförsäkringsbolag beslöt sig för att flyga hem mig till Sverige för vidare vård.

Ständigt denna dramatik på våren för SSK:are.

Ja, det har varit en tung säsong.

Det började bra med bortaseger mot Tingsryd i premiären och allt kändes ljuvligt. Den perfekta fortsättningen på resan. Att inleda med seger på bortaplan är som whisky för bröstkorgen, även om det lätt kan sluta med en kallsup.

Jag vill minnas att jag redan innan säsongen resonerade kring att vi nog behöver en ny, yngre och mer modern tränare för att ta nästa steg. En tränare som, precis som klubben, vill se framåt, uppåt och vidare och förstår sig på vad som krävs för det i dag. Och en del var tveksamma kring de värvningar som Mats Waltin hade gjort. Med allt rätt, till papperet sett. Men jag tyckte ändå personligen att det kändes bra att vi hade med oss manskapet från säsongen innan. Inte för att de på något vis var ”värda det”, eller hade förtjänat det, utan för att klubben la ribban på en viss nivå – och då kunde vi lika gärna satsa på en fungerande kärna som bevisligen kunde dra åt samma håll och kände varandra utan och innan.

Jag tror nämligen att harmoni, glädje och trivsel är tre viktiga ingredienser i dagens hockey, där spelare förväntas vara lika professionella och hängivna oavsett om de tjänar 275 000 eller 15 000 i månaden.

Och visst är det så.

Efter en säsong i kris. Med floppande nyförvärv, sparkade nyförvärv och flyktande nyförvärv landade vi i ännu en negativ kvalserie och väl där gick spelarna samman och gjorde vad som krävdes.

En slags förvandling.

Det hade aldrig hänt med en annan grupp spelare.

Tidigt i höstas rapporterades det om sprickor i truppen mellan Mats Waltin och ett par spelare. Sprickor som sedermera vuxit sig starkare och inkluderat fler och fler spelare längs vägen.

Marcus Bohmans och Johan Skinnars respektive intervjuer med Länstidningen efter säsongen var ingen munter läsning. En lagkapten som kände sig tystad. Som inte längre såg någon mening att föra spelargruppens talan eller ens påbörja en dialog med lag- och klubbledning.

– Det finns alltid spelare som vill att något ska ändras. Det är det dagliga tugget, och det är jag fullt införstådd med. Men när det blir gång på gång, med saker som jag själv kan hålla med om, då blir det otroligt svårt för mig att motivera att vi lägger locket på. Förstår du? Det kommer problem som jag håller med om. Men som jag inte får hålla med om. För det blir inget bra om vi börjar diskutera saken, med styrelsen eller Mats. För det leder inte till något bra, sa Skinnars till Länstidningen, bland annat.

Så kan man inte ha det.

Eller spelare som tjänar 15-20 000 i månaden som inte får det mentala, eller sitt övriga liv, att gå ihop på grund av hockeyn i Södertälje.

Spelare som mår dåligt.

– Helt klart behövs en helt annan harmoni i laget nästa säsong. Jag hoppas att det kan bli lite lugnare då, säger en spelare, säger en spelare till LT.

– Det blir inte så bra harmoni på arbetsplatsen om du hela tiden är orolig för att bli bestraffad om du har en åsikt om något, säger en annan.

Spelare i Västervik bor inte på en camping för att det är kul, gör dem lyckliga eller för att det är så värst bra betalt. Utan för att det finns ambitioner och förhoppningar, och för att den kuliss som klubben byggt upp i övrigt, och att det som sker bakom kulissen, gör att det fungerar.

Man ger, tar och får.

Det går inte att kräva att alla i ett lag ska gilla varandra. Eller att tränaren ska vara bästa vän med alla spelare. Nej, det ska finnas en viss dynamik. Det är nyttigt. Däremot kan man kräva att alla, ledare och spelare, gör sitt yttersta för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att ta föreningen framåt och uppåt 2017. Förutsättningar som står över dammiga principer och pärmar från 1998.

Man skapar en dynamisk enhet ämnad för resmålet.

En maskin, om man så vill.

Men när bränslet tar slut, maskinen stannar och det är dags för besiktning är det viktigt att man undersöker alla delar för att upptäcka fel i tid.

Vissa delar byts ut, andra inte.

Och där befinner sig SSK nu.

Jag kan inte minnas att SSK någonsin har tappat en spelare till en konkurrent i hockeyallsvenskan och det vore oerhört förnedrande att se Anton Holm jubla för AIK i Scaniarinken nästa säsong. Eller se Fredric Weigel göra piruetter i Karlskoga. Jag vill inte se en till spelare, likt Skinnars, lämna vår förening med en tår i ögat och en uppmaning om att saker måste förändras.

Jag vill att saker ska fungera.

För vilket annan bottenklubb som helst hade Holm och Weigel antagligen varit förlorade vid det här laget. Men SSK är inte vilken annan klubb som helst, även om det är lätt att glömma det i tider som dessa. Vi är SSK. Södertälje. Mats Waltin blir kvar i klubben och nu är alla införstådda med det. Det är så det blir. Min förhoppning är nu att SSK och Mats Waltin sätter sig ner, lyssnar, tar in, kommer överens, reflekterar, har en dialog, ger ris, men också ros, och ser till att skapa en enhet som har bästa möjliga förutsättningar för att ta nästa steg tillsammans.

Vi behöver det.

I den enheten ingår ett par av de spelare som har och har haft synpunkter på hur saker fungerar. Spelare som anslöt 2015 eller senare och hela tiden har ingått i en plan. En plan där ambitionen har varit att slipa, skala av och tillföra kompetens till dess att laget är vasst nog för att snegla uppåt.

Vi ska inte kasta bort det arbetet.

Vi ska ta tillvara på det.

Det handlar om ett par av de spelare med mest förtroende. Om spelare som utan problem skulle kunna lägga locket på, packa väskan, lämna allt bakom sig och få ett hockeyjobb i en annan miljö. Det handlar även om några av de spelare med mest hjärta och vars rötter finns i staden. Spelare med en röst som har valt att använda den.

Varken Anton Holm eller Fredric Weigel, eller Adam Hansen som också haft synpunkter på hur saker gått till, har förlängt med SSK än.

Men jag har fått tydliga signaler om att de vill.

De gillar SSK. De vill att klubben ska framåt. De vill ta nästa steg. De tycker att fansen förtjänar det.

Men den öppenhjärtige lagkaptenen Skinnars, ständige krigaren Bohman, rekordmålskytten Holm, frispråkige spelgeniet Weigel och det övriga kollektivet har talat: Saker måste förändras, annars riskerar den här maskinen att få körförbud.

– Klubben måste se till att det här aldrig händer igen. En klubb som SSK ska inte ligga i botten av Hockeyallsvenskan, det är för dåligt. Det behövs mer lugn och ro, lite annat ledarskap, det går att få ut mer av ett lag än så här. För mig är det bara en lättnad, att vi klarade oss. Jag vill aldrig uppleva det här igen, säger en spelare till LT.

Lös det, SSK. Spela korten rätt. Det kan sluta med jackpot. Och helt plötsligt skulle nästa säsong kunna bli riktigt intressant på riktigt.

Tillägg: Efter denna krönika skrevs har SSK meddelat att Adam Hansen inte får förlängt.

Läs LT:s granskning av säsongen här:

Del 1 – SSK-säsongen, del 1: Ett lag präglat av konflikter och missnöje: ”Det blev en irritation”
Del 2 – SSK-säsongen, del 2: Vändpunkterna som kan ha räddat säsongen: ”Waltin gjorde klart för alla att han inte tänkte lämna”
Del 3 – SSK-säsongen, del 3: Krav på ett nytt ledarskap: ”Behövs en annan harmoni”

Fortsätt läsa

Andreas Häggström

2 frågor efter att ha sett intervjun med SSK:s klubbdirektör

Uppdragsport.se:s Andres Häggström har ett par funderingar kring föreningens framtid efter att ha sett en färsk intervju med klubbdirektören Mats Pernhem.

Andreas Häggström

Publicerat

, den

Foto: David Nilsson Hamne.

SSK ligger pyrt till i Hockeyallsvenskan och mycket står på spel inför en eventuell kvalserie.

Klubbdirektör Mats Pernhem brukar ofta understryka hur mycket mer som omfattas av föreningen än just a-laget och så är det ju.

I en färsk videointervju på Pucksnack får också Pernhem förklara läget kring föreningens ungdoms- och juniorverksamhet, utöver frågor kring a-laget och den sportsliga situationen.

Det är alltid bra att ledare, ansvariga och bestämmande får ge sin bild, och all beröm till de ideella som tar sig tid och för att kolla läget för fansens skull. Men ibland uppstår följdfrågor. Följdfrågor som är av intresse för klubbens fortsätta överlevnad.

Där just den omtalade helheten, djupet, omfattas.

Intervjun med Mats Pernhem:

Här är två frågetecken som jag har efter att ha sett intervjun med Mats Pernhem, en man som jag har beundrat sedan han kom till Södertälje. Samt diskuterat de här bitarna med vänner och andra SSK-supportrar. Däremot kan ju likväl Mats Waltin svara på frågorna, så klart.

1) Den nuvarande juniorsatsningen.

Mats Pernhem gläds stort åt att J18-laget har tagit sig vidare från grundserien till J18-allsvenskan. Jag följer de här killarna relativt noga och gläds också. Det är väldigt bra och skönt, sett till hur inledningen på grundserien såg ut. Grabbarna tog sig samman rejält. Men samtidigt borde det vara en självklarhet för en förening av SSK:s storlek att ta sig vidare från grundserien i konkurrens med lag som Värmdö. Tyresö Hanviken, Arlanda Wings, Nacka, Täby och så vidare.

Vi pratar ändå om föreningar som inte har ett nationellt hockeygymnasium och snarare är plantskolor för större klubbar som exempelvis SSK och dess konkurrenter.

Men nog om det.

Mats Pernhem säger att J20 SuperElit-statusen är jätteviktig för SSK.

Och han har givetvis rätt.

Men det tycks bara gälla på papperet då återväxten är icke existerande och vägen till a-laget rekordlång, plus att J20 är tvungna att göra tvärtom än vad som är tänkt. Alltså, man förstärker J20-laget med spelare från a-laget i stället för tvärtom – och då har vi ändå landets äldsta SuperElit-lag i år också, precis som i fjol.

Fortsätter det här är vi inte rätt ute, rent strategiskt.

För ett par år sedan matchade SSK flest juniorer av alla lag i hockeyallsvenskan. Nu är det bara ett lag, Västervik, som matchar färre juniorer. Flera av de övriga lagen, som alltså matchar fler juniorer än SSK, har inte ens juniorlag i SuperElit som är den högsta juniorserien. Utan de matchar helt enkelt en del juniorer på lån från… precis, lag i SSK:s juniorserie.

Jag följer J20 så noga det går på avstånd, ser en hel del matcher och spelarna spelar, precis som i fjol, för att klara sig kvar i SuperElit mot två till fyra år yngre motståndare i många fall – trots att det utan tvekan finns enskilda, duktiga spelare som skulle kunna göra matcher i a-laget, eller lånas ut till andra seniorlag i division ett och på det viset få maximal utveckling.

Var i ligger moroten för J20-spelarna nu?

Att någon av dem får ett try out-kontrakt i sommar?

Och var i ligger moroten för kommande J20-spelare?

Konsekvensen av nuvarande strategi är att även spelarna i J18 blir äldre än sina konkurrenter och spelarna i U16 kommer senare upp till J18. Den ultimata konsekvensen är förstås att detta också påverkar ansökningarna till vårt hockeygymnasium. När spelare väljer hockeygymnasium är möjligheterna till framtida a-lagsspel en stor faktor, liksom att kunna spela J20 som underårig om man är tillräckligt bra.

Men gör det så mycket?

Ja, får man inte en bit av kakan med de största talangerna, eller åtminstone skiktet under, är det svårt att ekonomiskt motivera en superelitsatsning på sikt. Att SSK själva år efter år ska få fram världsklasstalanger från de egna ungdomslagen är inte troligt – och de senaste åren har dessutom ett par talanger från SSK U16 valt andra hockeygymnasium än Södertäljes.

En superelitsatsning bör ge talang och kompetens som är omöjligt för en allsvensk klubb att köpa själva. Vi pratar om att klubben kanske var femte år kan få fram en Linus Videll, Jhonas Enroth eller David Pastrnak och så vidare. En spelare som hinner leverera på hög nivå en eller två säsonger till en låg kostnad innan deras karriär går vidare i större ligor. Men för att den typen av supertalanger ska attraheras av SSK så måste det vara ”svängdörrar” mellan a-lag och juniorlag.

Att leverera en spelare till en fjärdekedja om året är inte tillräckligt bra avkastning för att motivera en superelitsatsning. För det är dyrt. Det kostar många miljoner.

Vidare säger Mats Pernhem att Erik Ullman är ett exempel på en spelare som har tagit sig upp till a-laget. Ullman är en bra spelare och en av mina och många andras favoriter. Men att han är bra visste vi redan och det är därför en sanning med rejäl modifikation. Ullman spelade redan i fjol i SHL och Hockeyallsvenskan och är knappast en finnig, pigg junis som har lyckats med det omöjliga och konkurrerat ut Petter Lindberg efter idogt kämpande. Han var givetvis tänkt för a-laget när han värvades till SSK för ett tag sedan. Och han kommer givetvis att spela i Hockeyallsvenskan nästa år oavsett om SSK spelar där eller inte.

SSK måste bestämma sig för vilken strategi som gäller för juniorhockeyn.

Superelit eller inte.

Om man ska fortsätta sin superelitsatsning måste man ge merparten av våra sistaårsjuniorer a-lagshockey sista året, i SSK eller i division 1.

Annars är det lönlöst.

2) Om att förstärka a-laget.

”Vår attraktionskraft just nu är inte så stor”, säger Mats Pernhem som svar till de som har efterfrågat spelare att fylla de hål som Mats Waltin inför säsongen inte lyckades fylla.

Och det förstår så klart vem som helst. Vem vill gå till ett lag som ligger sist, egentligen? Nu tror jag förvisso att läget i truppen och stämningen bland spelarna är natt och dag jämfört med 2014/2015 då vi åkte ur. Det finns en annan moral och vilja i det här laget, vilket så klart underlättar. Men frågan är om det hjälper när läget ser ut som det gör för utomstående.

Troligtvis inte, nej.

Attraktionskraften bör däremot ha varit högre i, låt säga, oktober eller november. Redan då fanns det all anledning att agera och den frågan fanns även då på bordet.

Det är alltså inget nytt.

Jag ser gärna två nyförvärv på backsidan, och eventuellt något framåt. Men jag förstår samtidigt att det är svårt att fånga pigga fiskar den här tiden på året. Och att det kan bli dyrt. Dyrt? Ja. Dyrt. Men det är nog betydligt dyrare att åka ur. Och utan en Sahlin som storspelar blir det tydligt var vi brister. Så, hur ofta hittar man bra spelare den här tiden på året? Våra konkurrenter har.

Har vi råd att inte testa?

Det finns beslut att ta, helt enkelt.

Mats Pernhem säger att han inte vill kalla majoriteten av nyförvärven för floppar och det förstår jag. Det skulle se märkligt ut om han gick ut och konstaterade det i intervjuer. Men om vi tittar på säsongens offensiva nyförvärv spelade en av dem i de tre första kedjorna förra matchen. En var i fjärdekedjan, men har tidigare varit satt åt sidan. En annan har fått sparken. En annan är sjuk, eller nåt, men vanligtvis mer eller mindre petad.

Det är givetvis anmärkningsvärt.

Mats Pernhem försäkrar i intervjun att det här inte är något som har ansträngt ekonomin nämnvärt.

Men det måste väl ändå vara ganska kostsamt – på flera vis – att fylla på laget med spelare som inte bidrar alternativt måste lämna. Lägg sedan till detaljen att dessa spelare, låt oss kalla dem bromsklossar, står i vägen för våra egna juniorer. Det blir alltså kostsamt ur såväl ett sportsligt som ekonomiskt framtidsperspektiv, två perspektiv som trots allt går hand i hand till slut…

Ett moment 22, som sagt.

Samt en faktor som Mats Pernhem inte tycks förstå.

Mats Pernhem lyfter fram publiktapp som en faktor till den dåliga ekonomin. Eller, för att citera: ”Vi har inte samma stöd som tidigare”. Men som i så många andra hockeystäder får man kämpa för att locka till sig publik utöver de så kallade ”kärntrupperna” som alltid går på matcherna. Kolla bara på Växjö nu.

Det ligger en utmaning i det. Det är den trista verkligheten. Och det bör rimligtvis finnas en riskfaktor med i bilden.

Nej, klubben har antagligen dåliga intäkter för att man snålade med spelartruppen, har värvat dåligt och därmed fick sportsligt svaga resultat, vilket resulterade i att den yttre publikmassan svek.

3) Övriga tankar.

Dumpade provspelaren Björn Jonasons Huddinge i kvalserien just nu. Vilken otrolig chans till revansch mot SSK för hans del senare i vår.

Poetiskt rättvisa ändå, på något vis.

Jag undrar hur Mats Waltin förbereder inför vad som komma skall. För kvalserien blir det nog. Det krävs för många trepoängare framöver för att det ens ska vara lite realistiskt sett till produktionen hittills och sett till hur de har fördelats. Det går inte att blunda för det, hur gärna jag än vill och försöker.

Nu fladdrar jag i väg i hypotetiska tankar gällande framtiden men risken att bli kvar ”där nere” länge är stor om vi åker ur, helt enkelt, tror jag.

Så, vi får inte åka ur. Det finns inte.

Hur håller vi oss kvar?

Jag önskar att jag hade den kunskapen.

Jag tror att årets SSK är bättre och är utrustade med en större moral än de hockeyallsvenska lag som åkte ur förra året. Sundsvall och Asplöven. Men vi vet hur svårt det är att möta hungriga lag underifrån. Förra kvalserien när vi åkte ur var mer eller mindre traumatisk.

Tårar, tomhet.

Att sitta uppe i Sundsvall och se laget åka ur elithockeyn är inget jag vill göra om.

Det var så tungt.

Det var en mardröm.

Så fixa det här nu medan jag försöker förbereda mig för vårkantens påfrestningar. Fixa det på bästa möjliga vis. Det blir ett perfekt avsked för Mats Waltin att klara kvar SSK i hockeyallsvenskan innan en ny, yngre tränarförmåga tar över.

Hur det går till får de som bestämmer komma fram till.

Men kanske att vi borde byta pinkoden till sportchefsmobilen om eventuella värvningar ska göras, åtminstone…

Fortsätt läsa

Mest läst