Connect with us

Andreas Häggström

”Det är inte spelarna som får skulden om SSK åker ur igen”

Uppdragsport.se:s Andreas Häggström är frustrerad över säsongen. Men det beror inte på spelarna. I slutänden kanske de rent av förtjänar en eloge.

Foto: David Nilsson Hamne.

Foto: David Nilsson Hamne.

Jag är en människa med ganska få krav på livet och tillvaron i stort.

Förra året gick jag på bio och tog två (fem) kalla öl lagom till Kalle Ankas jul började. I morgon planerar jag att äta pulvermos till middag. Med peppar och salt är allt möjligt. Och jag är tacksam så länge jag har ett jobb jag trivs med och ett tak över huvudet här i huvudstaden.De få gånger jag ställer krav är när det gäller andra människor.

Jag förväntar mig att mina kollegor ska ta ansvar. Jag förväntar mig att mina vänner ska vara snälla. Jag förväntar mig att medmänniskor inte förtrycker andra eller sparkar på utsatta. Jag förväntar mig att människor i stort, så gott det går, ska ta ansvar och göra sitt bästa.

Men det finns alltid saker och omständigheter som sätter käppar i hjulen och det är viktigt att ha det i åtanke.

Ni kanske minns när SSK åkte ur hockeyallsvenskan 2015.

Ja, hur ska vi någonsin kunna glömma?

Det är få personer i tränarstaben och spelare ur den truppen som kan visa sig i Södertälje numera. Jag skulle inte gå så långt som att påstå att det råder inreseförbud i staden men det är väl Mattias Beck, Robert Carlsson, Pär Edblom och någon till som skulle kunna ta plats i Scaniarinken utan att behöva möta arga blickar och mentala dolkar.

Det jag minns från den säsongen är ett lag som varken visade hjärta, kämpade eller hade ett uns av den vilja som krävs för att sjunka ner i djup gyttja och kravla sig upp igen.

Jag vet inte mycket om omständigheterna då men det vi såg på isen – och utanför, nattetid, enligt ihärdiga rykten – såg allt annat än bra ut ur synvinklar bortom det rent resultatmässiga.

Och just därför har årets upplaga av SSK-spelare blivit en liten luftficka under en annars ganska bedrövlig säsong. Det ska dock tilläggas att årets spelare kanske bedriver heroinförsäljning och äter barn på fritiden utan min vetskap, jag vet inte, jag har ingen aning, men låt oss kika på de sportsliga omständigheterna och förutsättningarna den här säsongen.

✅ Orutinerad trupp med lite erfarenhet från allsvenskt spel. Spelare som tidigare haft för vana att möta typ Vallentuna.

✅ Få nyförvärv. Blott två offensiva nyförvärv. Tre defensiva nyförvärv. Antagligen för få, egentligen, då vi i sanningens namn knappast var överlägsna i Hockeyettan.

✅ Av dessa två offensiva nyförvärv har en fått sparken och en annan för en anonym tillvaro i poängprotokollet och bidrar i ärlighetens namn inte med särskilt mycket. Nej, mot AIK blev det två (2) minuters speltid enligt Swehockey? Oavsett. Där skulle en junior kunna ta plats.

✅ Ja, av totalt fem nyförvärv har tre lämnat laget.

✅ Konstanta rotationer i laget. Den ena märkligare än den andra.

✅ Lagkaptenen petad.

✅ Skyttekungen petad.

✅ Fansfavoriten, spelaren med mest istid och tyngst SSK-hjärta petades, uppgavs vara på väg bort, stod nästan och grät i LT:s webb-tv men blev sedan kvar i truppen.

✅ Den back med näst mest speltid och förtroende sparkades och gick till konkurrenten Västerås med motiveringen att det rörde sig om sportsliga anledningar.

✅ En back lämnade laget och uppgav att han inte trivdes. Nu spelar han i Huddinge som aspierar på en plats i kvalserien framöver.

✅ Sprickor i truppen, mellan spelare och tränare, enligt uppgifter till Länstidningen. Och det handlar inte om petade breddspelare, utan om lagets tyngsta pjäser.

✅ Storm kring Mats Waltin som tyckte att det blev lite för jobbigt och valde att peka ut och bojkotta en enskild journalist på den enda tidning som bevakar SSK, vilket fick hela Hockeysverige att reagera.

✅ Vi har varit extremt tillbakapressade i majoriteten av matcherna.

✅ Det har funnits uppgifter om ett internt missnöje gällande träningsupplägget.

✅ När laget behövde en målskytt värvade vi en spelare till tredjekedjan som varit bänkad samt matchats mycket sparsamt. Som ersättare till en exakt likadan spelartyp som nyligen fått sparken (och finns kvar på lönelistan). 12:30 minuters speltid mot AIK, tredje minst av alla. Det är alltjämt oklart varför den värvningen ägde rum när vi har duktiga juniorer som vill komma in och göra avtryck.

Tidigare i höstas konstaterade jag att spelarna oroväckande tidigt agerade som om de förlorat 20 matcher i rad.

Jag anser att det fortfarande var så.

Men så här i efterhand kanske det inte var helt orimligt, sett till den osäkerhet och orutin som svävade över truppen. Däremot är jag bara en hobbypsykolog och det är nog ingen idé att jag gräver mig djupare i den frågan.

Det jag däremot kan konstatera nu, efter halva säsongen, är att jag anser att laget stundtals har spelat över sin förmåga när poängen har trillat in. Att jag upplever att laget täckt fler skott än på flera år. Att det har funnits moral. Att det har funnits en vilja att spela till dess att domaren blåser.

Att spelarna faktiskt gör sitt absolut bästa efter sin egen förmåga och sina egna förutsättningar och begränsningar.

Att spelarna faktiskt vill.

Jag kan inte minnas att jag någon gång hyst sådan respekt och kärlek gentemot spelarna trots kräftgång.

I slutänden är det något som ger tröst när vintermörkret gör sig påmint, när statistik och sannolikhetsteorier tampas med vad hjärtat säger, och när kvalserien knackar på dörren.

Och kanske, kanske kan vi därför vänta lite till med att faktiska öppna. Bara lite till.

Kommentera

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer: Andreas Häggström