Connect with us
Firar efter matchen. Foto: David NIlsson Hamne
Firar efter matchen. Foto: David NIlsson Hamne

Krönikor

De älskar att vara här – det är klubbens vassaste vapen

Alla känner av den. Symbiosen mellan spelare och supporter som gör att de positiva vibbarna sköljer över oss. Det är dock inte enbart på grund av de goda resultaten, det är något mer som får den här klubben att kännas pånyttfödd.

Jag var inte i Visby, trots att jag hade bokat både båt och hotell. Men förhoppningsvis får jag se Roma få stryk i alla fall, fast på Stadio Artemio Franchi här i Toscana.

Dock följde jag SSK mot Visby-Roma på nätet. En helt okej match, men sändningens höjdpunkt kom när matchen var slut och kommentatorerna sagt tack och hej. Bilden visade hur spelarna samlades framför mina vänner och de andra hundratals tillresta fansen för att tacka, men också för att sjunga – tillsammans.

Det som utspelade sig gick rakt in i hjärtat, hela vägen från Gotland hit ner till Italien. Kebabramsan har aldrig varit så äkta som då. Bron mellan fans och spelare var så stark att den kunnat ta dem över vattnet hem från öjn. Något liknande har mig veterligen inte hänt på länge i den här klubben, och jag har missat max ett tiotal hemmamatcher på 20 år.

Att inte vara på plats svider såklart. Men Italien med mat, väder samt jobb gör att jag stannar längre än planerat. Dessutom har jag på så vis fått möjligheten att se några Fiorentinamatcher till.

Jag har följt ”la viola” nästan lika länge som SSK, alltså sedan man började mellanstadiet. Å även om hjärtat är betydligt mer gulblått än lila kommer jag vara nervös på söndag när de möter Roma, dessutom är det seriefinal.

Precis som en SSK:are är man som Fiorentinafan inte van vid att leda serien, lagets positiva inledning är överraskande. Folk här nere pratar om en Suosaeffekt. Paulo Sousa tog över som tränare i somras och har öppnat upp laget mot media och fans.

Spelarna har sedan dess varit mer avslappnade och verkar trivas med tillvaron – precis som fansen. Nu kan du som supporter ta en autograf av Giuseppe Rossi efter träningen, det fick man inte förut. Dynamiken mellan fans och spelare har blivit mer påtaglig – precis som i SSK, och det föder framgång.

Visst är 10-raka vinster en stor anledning till att laget och supportrarna är nöjda med sin tillvaro. Men det är något mer än så.

I samband med att SSK gick på is i augusti träffade jag laget för första gången. Gjorde några intervjuer för US och Södertäljeposten – och då slog det mig hur trevliga alla var, ungefär som när man intervjuar basketspelare. Avslappnat tonläge, ett glatt leende som möter dina frågor och en förståelse inför att jag som journalist är de intresserades förlängda arm.

Spelarna tar sig tid och bjuder på sig själva, inte bara för mig som journalist utan även för fansen. Dels indirekt via det jag skriver, men också direkt – I arenan, på sociala medier och vid sidan av isen.

Kebabramsan i Visby med fans ackompanjerade av spelare kan vara ett kvitto på att SSK faktiskt är på rätt väg. Inte för att vi leder tabellen, utan för att en av Sveriges mest hängivna supporterskaror äntligen får känna sig sedda på riktigt.

Dessutom tror jag att fansen har lättare att identifiera sig med killar som arbetar och lever ett liv som vem som helst. Spelare som inte lirar med en sedelbunt för ögonen, utan snarare verkar motiverade eftersom de älskar att vara där de är – i SSK.

David är främst fotograf - men också skribent - på UppdragSport.se. Arbetar till vardags som journalist inom print, radio och tv.

Kommentera artikeln här

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Krönikor