Connect with us

Krönikor

“Dalas” premiärkrönika – All in!

Lars “Dala” Dahlström var under sin aktiva karriär en stor publikfavorit i SSK med sitt kvicka tekniska spel och sin starka poängskörd. Han visade också att storlek inte har någon betydelse, från fot till hjässa alltså, samt att hockeyspelare kan vara riktigt duktiga även med blyertssticka. Här presenterar vi stolt hans första alster.

Hej allihop! Jag är tillbaka vid tangentbordet efter några års frånvaro från ”Dalas Hörna”, som var som hetast i slutet av 90-talet/början av 2000-talet. Under min aktiva karriär fanns ju oändligt med historier och incidenter att rapportera, direkt ifrån SSK:s omklädningsrum. Det händer att jag dammar av de utskrivna krönikorna och jag kan verkligen inte hålla mig för skratt när jag läser. Det är många roliga minnen som väcks till liv…Många stjärnskott har passerat revy i min väg…!

Nu har jag fått en förfrågan av uppdragsport.se att bidra med några rader, lite då och då. Denna gång blir det lite svårare att få de allra intimaste detaljerna från omklädningsrummet så det får bli från åskådarens synvinkel. Jag ska försöka att hantera hockey i allmänhet och SSK i synnerhet men det händer ju så mycket annat i livet också, som kan vara värt att dela med sig av eller vad sägs om mina tre senaste år:

– Separation från hustru (efter 24 års förhållande)

– Nykär (alla borde vara det)

– Förlovad (romantiskt)

– Bebis (blir det ännu fler?)

– Sålt lägenhet (pengar in)

– Byggt hus (pengar ut, men kan vara det roligaste jag gjort)

– Sagt upp mig från 17-årig tjänst på Scania (läskigt)

– Börjat pendla till Stockholm för jobb på försäkringsbolaget AIG (och till er som gnäller över att försäkringsbolag alltid letar det finstilta för att slippa betala ut skadeersättning, kan jag upplysa att AIG betalar ut ca 760 000 000 kronor…..varje arbetsdag, eller ca 170 000 000 000 kr per år)

Man skulle kunna säga att jag gått All In! Jag har lämnat ett liv av rutiner och trygghet till ett liv där varje dag innehåller spår av osäkerhet, improvisation och diverse chanstagningar.

Lite obehagligt men oerhört utvecklande för mig som person.

Jag har väldigt lite närkontakt med hockeyn idag förutom att jag ser ganska många (SSK-) matcher, från tv-soffan eller live i Templet. Jag ska ju precis välja TV-leverantör till det nya huset och valet känns självklart; Viasat, så att jag kan följa laget på bästa sätt.

Nu när Matte Carlsson och Steffe Bemis inte längre lirar så är det bara Robban Carlsson som är kvar sedan min tid, om vi bortser från tränare Sörensen, som faktiskt var en av de första jag träffade när jag gled in i omklädningsrummet för första gången, i slutet av augusti, 1995. En säsong som för min personliga del inleddes med att jag fick sparken från Frölunda men avslutades med de magiska veckorna med Brynäsmatcherna och elitserieavancemang. Det blev höjdpunkten i min karriär, tätt följt av avancemang nr 2, som innehöll två straffmål mot Björklöven borta, på våren 2001.

01-02 blev tyvärr en skräpsäsong för min del. Trots att jag vann skytteligan året innan så fick jag väldigt lite istid under hösten och dessutom en krånglande ljumske/magmuskel (lex Matte Carlsson) under juluppehållet som aldrig blev bra. Jag vilade bort hela våren och fick sedan lägga av, 3-4 år i förtid. Det tog ca ett år av total vila innan ljumsken kändes okej igen.

Det var spännande och intressant att följa SSK förra säsongen, som började knackigt men som byggdes upp till en riktig lagmaskin med lång, stabil form inför kvalet. Där gick dock luften ur men totalt sett så tycker jag säsongen var mycket positiv och min gamle hjälte, Micke Nylander, drog äntligen på sig SSK-tröjan. Vi gjorde för övrigt elitseriedebut samma år (-91); han i AIK och jag i Frölunda. Behöver jag nämna vem som vann poängligan för rookies den säsongen?

Tyvärr ingen av oss – då Ove Molin gjorde det men nr 25 var tvåa och Nyllet trea. En liten merit jag tar med mig…

Dock blev AIK:aren vald till Årets Rookie och valet var väl ändå rätt, kan jag tycka.

Årets lag, då? Jag utser redan nu årets komet och en framtida stjärna: Robin Press!

Stor som f-n, fortfarande väldigt valpig och mjuk (trots sin storlek) i egen zon men herregud vilken blick och vilka händer. Vi har en ny Erik Karlsson, Mange Johansson, Pär Djoos, Johan Åkerman, Thomas Rodin. Idel högerfattade, spelintelligenta, lite knackiga på rören men riktigt, riktigt duktiga hockeyspelare.

Jag vill, avslutningsvis, gratulera min gamle radarkompis, Jocke Eriksson, till sitt kontrakt med Djurgården. Jag gläds att Jocke får chansen att fortsätta göra det han är bäst på, trots att även han börjar bli lite till åren.

På återseende!

8 kommentarer

8 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Krönikor