Connect with us
Foto: David Nilsson Hamne.
Foto: David Nilsson Hamne.

Andreas Häggström

Krönika: ”Alla måste lugna sig lite (ja, du också, Eldebrink)”

Efter tre matcher tog många utomstående ut det hockeyallsvenska avancemanget i förskott. Varför? Det här blir en kamp ända in på mållinjen.

Kvalserien. Ständigt dessa kvalserier. Aldrig en lugn stund den här tiden på året.

Just nu kastas man mellan flera olika världar samtidigt i takt med att den ena efter den andre drar alldeles för stora växlar baserat på absolut ingenting.

I lördags, hemma mot Västervik, var jag så nervös att jag inte ens klarade av att sitta på läktaren.

Vid ställningen 2-0 konstaterade merparten, 99% utomstående, i sociala medier att SSK var mer eller mindre klara för kvalserien.

”Jaha, då är det dags att kolla hur pendeltågen går till Södertälje”, skrev en Tingsryd-supporter bosatt i Stockholm.

En Västerås-supporter skrev något i stil med att ”SSK tillbaka i hockeyallsvenskan alltså”.

Och C More har bestämt sig för att sända ”storklubben SSK:s väg tillbaka”.

Jaså…

Samtidigt, för oss i den riktiga världen, smärtade det i bröstet att se SSK tappa en rättvis 2-0-ledning till förlust på hemmaplan i en match som betydde så oerhört mycket.

En förlust som kan bli kostsam.

Tillbaka i den andra, lite knasiga världen går Anders Eldebrink ut i Länstidningen och säger att ”jag ska vara med och fira när SSK går upp” dagen efter.

Och i samma knasiga värld har vi dagarna innan kunnat läsa att ”drömstarten talar för att SSK går upp”.

…efter tre matcher.

Efter tre matcher mot, i sammanhanget, relativt svagt motstånd.

Samtidigt, i den riktiga världen, saknar SSK vad som hade kunnat vara en förstakedja. Vi saknar Christofer Blid. Vi saknar Henrik Thegel. Vi saknar lagkaptenen, och kanske lagets viktigaste spelare, Johan Skinnars. Lägg därtill backen Paul Eriksson som har ersatts av oerfarne förstaårssenioren Marcus Lundberg. Lundberg är duktig men Eriksson har varit enormt formstark hittills under kvalserien.

Jag gissar på att vi måste förlita oss på att en hel del annat går SSK:s väg innan Anders Eldebrink får anledning att ta på sig fluga och färgglad hatt för att fira ute vid Scaniarinken.

Till exempel får Västervik, som i sanningens namn är seriens bästa lag, gärna vinna resten av sina matcher. För underifrån jagar nu Troja-Ljungby, som nyligen var avsågade i den andra världen men som helt plötsligt är en poäng bakom SSK. Och Sundsvall tycks klänga sig kvar vid topp två trots att man är ett uruselt lag i alla världar.

Om det är någonting som över huvud taget ”pekar” på något just nu så är det att det ser ut att bli en kamp om andraplatsen mellan Sundsvall, SSK och Troja-Ljungby.

Jag tror på SSK i den den kampen, och att ett vinnande Västervik kan bli vår räddningsplanka.

Men först måste vi reparera båten och slå Asplöven i Haparanda.

Det är ett kantstött, skadedrabbat SSK som tar sig an hockeyallsvenskt motstånd på bortaplan för första gången.

”Miraklet i Haparanda”, hade till exempel varit en passande rubrik i Länstidningen i morgon. I den riktiga världen.

Andreas är skribent på Uppdragsport.se. Arbetar till vardags som journalist. Har säsongskort på K, rad 12, plats 7.

Kommentera artikeln här

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Andreas Häggström