Connect with us

1) Effektiviteten

SSK hade en måleffektivitet på 11,89 procent under grundserien, sämre än Åker/Strängnäs, men man sköt 300 fler skott än effektiva Åker/Strängnäs. Ja, inget annat lag i hockeyettan avlossade så många skott som SSK. Vissa matcher hade SSK 40-50 skott på mål men med en bristande skärpa trillade puckarna inte in så enkelt. Detta är något som SSK måste fixa till Allettan. För i Allettan kommer man inte att få 40-50 skott per match. Nej, kanske inte ens hälften så många.

2) Jämnheten under matcherna

Under nästan hela säsongen har nivån på spelet skiftat alldeles för mycket under matcherna. Vissa perioder av lysande spel där SSK genom fart och kreativitet tryckt ned motståndarna i zon. I andra lägen har laget uppträtt förvirrat och till synes utan någon tanke på vad man gör. Det funkar bevisligen mot vissa lag, men lär innebära problem om det fortsätter mot klubbar som Västervik och Troja/Ljungby.

Puckar i sarghörn på en opolerad is. Foto: David Nilsson Hamne

Puckar i sarghörnet. Foto: David Nilsson Hamne

3) Sluta flasha!

Det var lite väl mycket försök till snygga passningar, puckar bakom rygg och allmänt onödigt trixande med pucken under grundserien. Förståeligt att det kan bli så om man vinner match efter match utan problem men lite disciplin hade nog inte skadat för maskineriets skull. Raka, enkla puckar. För det kommer att behövas i Allettan och en eventuell kvalserie.

4) Boxplay, eller snarare ”boxplay”

SSK:s boxplayprocent låg på 76,79 i den östra grundserien, vilket ett tag var näst sämst i hela landet – Sveriges tre översta divisioner inräknade. Nio lag i den svaga östra serien var bättre än SSK i boxplay. Jämför det med Alllettankonkurrenten Troja/Ljungby som hade en boxplayprocent på 97.40. Man släppte in två mål på 77 boxplayspel. Samtidigt gjorde man fem mål framåt i boxplay och var alltså +3 i spelformen totalt. Sinnessjukt.

5) Det defensiva spelet och backparen

Ni som vet, vet.

Värt att nämna:

SSK hade Hockeyettans bästa powerplay, om än i den svagaste serien. Men det rullade på ganska bra och Jonas Westerling är så klart en viktig speldosa i den spelformen. Men powerplayspelet blev sämre och sämre mot grundseriens slut jämfört med i början. Varför? Ingen aning, det finns säkert anledningar, men så var det. Så: Tillbaka i gamla hjulspår i numerärt överläge nu.

Uppdragsport.se-redaktionen består av ett flertal skribenter.

Kommentera artikeln här

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Mer på samma ämne Nyheter